sången, tycktes sjungen riktigt ur unga friska svenska hjertan, trängde sig på mig. — Denne lilla stad, så ringaktad af den stolta hufvudstaden. eger likväl hvad Stockholm icke har: en frivillig brandkår. Hvad bevisar detta? Att här finnes et: mera socialt och varmt intresse för det allmänt nyt tiga. Här finnes, hvad som borde finnas öfverallt en röst som säger att den är-en dålig medborgar:. och svensk, som ej kan höja sig öfver det enskilte intresset och som är nöjd, blott hans egen härd ä: skyddad för faran. Här har man endast en kår. som förenar det allmänt och det enskilt nyttig: måd det nöjsamma; och jag tänkte: Om t. ex. P.B eller någon annan orden finge det infallet att göre sig till frivillig brandkår, skulle Stockholm vinnc derpå och de sieltvå med mera verklig tillfredsstälr lelse, njuta glädjen af sina nöjen, emedan den hviladc på en nyttig grund. Ack, du mitt kära, vackra ock dåraktiga Stockholm! Hvarför skall du vara mindre god patriot. än detta lilla Borås? Ja, mindre patriotisk än någon af dina små medsystrar i landsorten är du; ty när man talar vid stockholmaren, äro hans tankar och hans intressen helt och hållet: personliga,: då deremot: så väl i småstä derna som på landsbygden det allmänna politiska intresset är både större och varmare. — Hvem du ät må tala vid härstädes, näringsidkaren eller köpman nen, så eger han ett så lifligt intresse för sitt land och allt. hvåd som rörer det allmänna, att du öfver raskas deraf; — och hvad än mera är, de unga männen hafva icke här den af Stockholmarne . antagna vanan att håna allt svenskt, finna det odugligt och dåligt, samt att ropa, då något är dem i olag: De: är så svenskt etc: Nej, den bildade vestgöten ä stolt öfver sitt fattiga och fria fosterland, försvarar hvarje angrepp man gör på detsamma, och känner siglycklig af-att vara — svensk vallas. sense MSS, Pn ears setts (Insändt.) Uti Aftonbladet för den 30 sistlidne Juni förekommer en artikel, hvaruti omtalas att en .Kabbalistis! tidningsanka under namn af Josef Smith, mormonerna: profets, skulle i från mig utgått på det sättet, att jag öfver berörde mormonprofet skuile hållit ett ta: vid Linköpings högre elementarläroverk, hvilket ta! af artikelförfattaren :anses hafva utgjort en verklig förnärmelse mot den ungdomsskara,, som skulle utgjort mina sjelfskrifna åhörare; hvadan ock föregifvesatt från en af de unga alumnerna, en uppsats skulle blifvit till Aftonbladet insänd, hvaruti jag på det häftigaste angripes, emedan jag, vid beräkningen at Josef Smiths namn, 1:o skulle hafva inflickat he:breiska. bokstäfver i en grekisk text; 2:0o att jag skulle Tafva skrifvit hebreiska bokstafven ph icke med der form, .som den eger såsom final, och derföre också oriktigt appgifvit dess siffervärde till 80 i stället för 800; hvaraf 3:0 skulle-följa såsom dilemma, att antingen .ser man här en lektor, magister och förutsatt kännare af pastoralexamen vara okunnig i biblen .och hemta sina profetiska ingifvelser från denna obeantskap; eller ock ser man en kyrkoherde förfalska bWiblen för att få sina kabbalistiska funderingar att gå ihop. Ett tredje gifves icke.. Detta måtte man medgifva vara erd och inga visor. Skada blott att bitterheten blifvit så öfrerflödande, att den väcker billig mi-stanke att det kanmicke står så rätt till med föregifvandet att en Ske nga alumnerna skulle föra ett sådant språk af de u .. sa. För mig är det ingen svårlöst gåta möt-sia a fr ta anfallet kommer, Från delaktigatt. finna ritG Fer om fulikomligt den studerande het derati fritager Jab, aj väl kände ungdomens ungdomen. Om jag icke se, så vore det ju i vänliga och tacksamma sinne 7. böka J H la fall klart, att angreppet icke an 5 DM ifrån det hället, redan af det enkla skäl jag vå drig hållit något tal om Josef Smitlr. Sr 5 fö ou öjligt kunnat derigenom begå den föregifna vet närmelsen mot den ynglingaskaran, :om -Hppgtves hafva utgjort mina sjelfskrifna åhörare. ee jag icke hVit något tal om Josef Smith, har jag i i ä si e , emedan visserligen haft mänga samtal med mormoner, I : 0: rit förordnad att i jag af Linköpings domkapitel b föltralkepröstg ställe undervisa några mormoner för att återföra dem till vår kyrka. För att kunna ut reda och vederlägga mormonismens villor, var jag då nödsakad emedan, oaktadt allt tal om mormonerna, deras läror blott: ofullständigt äro kända i vårt land) att derföre efterspana och genomgå all mig tillgänglig mormonlitterbtur, för att i mormonernat egna skrifter uppsöka deras läror. Detta arbete har varit både mödosamt och obehagligt, och min flit synes höra kunna påräkna någon aktning, helst jag derjenite till allmänhetens båtnad sammanfattat ref sultatet af mina forskningar och utgifvit. det från å trycket först. såsom program, och sedan låtit det f komma i bokhandeln såsom en särskflt skrift; Uti detta mitt lilla arbete har jag lemnuat en öfversigt såväl öfver mormouisriens historiska upprinnelse och utveckling, som ock öfver dess läror. Huruvida jag härvid lyckats, må sakkunnige granskare pröfva. Jag har: åtminstone efter måttet af: min förmåga redligt forskat, och hoppas att mitt arbete icke varder all deles froktlöst. Och:såhar det icke heller varit, emedan jag haft: den: tillfredsställelsen att tvenne mormoner genast efter dess ing för mig förklafat att de öfvergåfve mormonismen. Detta har jag I ansett mig. nödsakad att upplysolugsvis anföra, emedan min vedersakare med tystnadens yältalighet förbigår det egentliga innehållet af min lilla skrift, och synes. vilja framställa saken såsom gälde den endast skabbalistiska funderingar. Det torde dock ieke vara så farligt med de der funderingarnes, liksom det icke heller lärer fordras synnerlig skicklighet att, med sanningen såsom bundsförvant, reda sig ur der der dilemmån, hvaruti min vedersakare inbillär sig hafva mig så insnärjd, att ingen utväg-skulle gifvas emedan han påstår att ett tredje gitves icke. Här vid torde böra förutskickas . den. anmärkningen, att vid disjunktioner uppkommer icke städse nödvändigt dilemma; det gifves ock trilemma, tetralemma o.s. v. Hvad nu det vidkommery, att vissa hebreiska bokstufver hafva en egen form, då de,stå såsom finaler el ier slutbokstäfver, så lärer väl -kävnedomen derom icke utgöra någon klyftighet: ty sådant vet ju hvar och en, som lärt sig hebreiska alfabetet. Likaså är det ju allmänt bekant, att när det hebreiska alfabeHet bogagnas såsom siffror, så räcker. det ända till sbetecknåndet af 400, hvilket tal utmärkes. genom alfabetets sista bokstaf; men att för: beteckningen. af de derpå följande hundråätalen till och med 900 beägnas de så källade finalerna... Det är på denna umpna visdom; som min angripare söker, upplyfta sig, vid anfallet, på mig. Särskilt gäller det den he! breiska beteckningen för ph, hvilken uti siffertal kan betyda än 80, än 800, allt efter som den bokstafven skrifves med olika form. Nu påstås-att jag i denna punkt skulle misstagit mig, då jag beräknade Josef. Smiths tal. Antag nu till och med att jag icke vetat att nämde ph såsom. final skulle gälla 800; månne väl deraf följer någon okunnighet i biblen? Eller vet då icke artikelförfattaren att den omtvistade hebreiska bokstafven uti hela biblen aldrig någonsin förekommer såsom tecken för 800, utan endast såsomr tecken för 80? Öfverallt, hvarest i biblen talet 800: förekommer, der står det alltid uti den hebreiska texten skrifvet med fullständig bokstafsskrift, hvarom hvar och mm lätt kan öfvertyga sig genom att slå upp. t. ex. AT Mos: 5: 7: 2 Sam. 24: 9. Man är ieke okunnig i hebreiskan derför att man icke uppgifver för bokstäfven ph annan valör än 80; ty eljest skulle t. ex. den berömde: Gesenius anklagas för okunnighet, emedån Ban i sin Hebräisch-Deutsches Haudwörterbueh, p908 (Leipz. 1812), icke angifver annat siffervärde än jast detta, hvilket jag också begagnat. Enärlikväl den omtvistade bokstafven, fastän icke uti biblen, dock eljest kan hafvatvenne siffervärden,.hvilka nar turligtvis icke kunna begge på samma gång begagnasssbör jag då klandras derför att jag, vid min