STOCKHOLM den 31 fult Öresundsposten anser, att vi gått alltför hårdt och ensidigt åt ryttmästaren Tornerhielm i anledning af hans utnämning till kom-. mendör af Vasaorden. Vår ärade kollega förmenar sig med nöje kunna erkänna att hr Tornerhielm besitter flera egenskaper, som kommit det allmänna till -nytta, och att han är en man som kan lifvas af. och för .allmänna värf och med äifver, ja uppoffringar, taga initiativet uti dylikan. Vi tro så äfven, men derjemte att nämde egenskaper ändock icke äro så eminenta, att desamma bort belönas med enahanda utmärkelse, som tillfallit t. ex. kommerserådet Santesson, öfverste Ericson, Bergsrådet Aschan och professor A: Retzius — män, med hvilka ryttrfästaren Tornerhielm i intet afseende kan jemföras. Vivilja emellertid ej betrida vår ärade -kollegas påstående, att sedan kammarherren Hallenborg återgått till privatlifvets lugn, och friherre Nolcken samlats till sina fäder, är hr Tornerhjelm nästan den ende skånske ädling som rör sig i sträfvanden för allmännyttiga saker, fastän vi deruti icke finnå någöt särdeles anmärkningsvärdt, enär det egentliga värdet af hans verksamhet icke har någon ahnans att mäta sig med. Det sätt, hvarpå vår ärade kollega mäter hr Tornefhielms förtjenster, har för öfrigt ett visst syskontycke med rektor Djurbergs påstående, att han;icke var den störste utan den ende geografen i hela Sverge. Att hr T. såsom besittare af stora egendomar gjort sig känd för en hedrande; månhet om sina underhafvande; hvilka också. förut fattiga, under hans tid kommit till välstånd, är visserligen berömvärdt, men noga räknadt allenast en skyldighet, hvars uppfyllande alltid kommer jordegaren sjelf till direkt nytta. Skulle nu -hr T. än, såsom Öresundsposten antyder, vara Skånes. utmärktaste jordegare, så ligger dock icke deri något berättigande till. en utmärkelse, som långt förr bort tillfalla ett oändligt stort antal personer i det öfriga Sverge, hvilka i alla hänseenden stå framför br T. Vi föreställa oss derföre, att all rättfärdighet blifvit uppfyld, om hr Por: nerhielms jemförelsevis obetydliga, ehuru berömvärda verksamhet inom provinsen — :ty hans verksamhet derutom törde icke af de sakkunnige uppskattas särdeles högt — blifvit belönad t. ex med patriotiska sällskapets medalj i guld att å bröstet bäras. Öresundsposten meddelar äfven ur tillförlitlig källa, att biskopens i Lund löneinkomster, enligt uppgift till:senaste taxeringskomitå, uppgå till 34,000rdr rmt; således hvarken till 50,000 rdr rmt eller bko, som de stundom blifvit uppskattade till. Härvid torde vi böra erinra, att om än förstnämde summa är, hvad vi villigt antaga, riktig med hänsyn till-biskopens inkomster för det förfluna året, torde böra ihågkommas; att lönen utgår i spanmål; som löses, hvadan inkomsterna äro beroende af spanmålens pris vid den tid då densamma löses. 1 anledning af våra artiklar rörande hushållningen vid Lunds domkyrka, hvaruti framhållits, att n. v. biskopens i rättegångsväg väckta påstående, att domkyrkan skall förpligtas anskafla tillräckliga åbygnader å biskopsladugården, och att om detta yrkande vinner framgång, följer deraf, att biskopen äfven kan utsträcka enahanda anspråk i afseende på nya åbygnaders . uppförande för, domkyrkans. .medel å de hemman, som lyda under biskopsladugården, har Öresundsposten ganska riktigt anmärkt att den saken inne: fattar en principfråga. Det är också just derföre som vi framhållit den. Men. Öresundsosten förbiser dock, att om saken af n. v. iskopen vinnes, så har han persönligen deraf stor fördel. De ifrågavarande hemmanen äro visserligen för längre tid sedan bortarrenderade; men lätteligen inses dock, att om åboerna ieke allenast frikallas från den skyldighet de nu hafva att underhålla åbygnaderna. utan äfven inträda i biskopens rättighet att få sina arrendehemman på domkyrkans bekostnad nybygda och allt framgent underhållna, så äro dessa förmåner af så stort värde, att åboernå villigt skola erlägga -ett deremot svarande högre arrende, hvilket naturligtvis kommer biskopen till. godo. Vi anmärkte biskopens ofvanberörde: anspråk förnämligast derföre, att vi dittills trott, att den nuvarande biskopen skulle finna. sig nöjd med de inkomster han redan innehade, och att allra minst Aa. skulle vilja öka de redan ofantliga inkomsterna vid en institution, som af den allmänna opinionen för längesedan blifvit utdömd. Vår ärade kollega, som lika med oss anser, att biskopslönen i Lund är öfver höfvan stor, har ingerting emot att någon afpratning på densamma åstadkommes, men antyder dock, att om så skall ske, bör biskon frikallas ifrån ett vara gästgifvaren, såsom hustaflan ålägger honom. Härvid vilja vi dock, erinra, att äfven under de tider, då spanmålspriset var ganska lågt, och således biskopslönen vida lägre än nu, var biskop Faxes hus det gästfriaste i Skåne — kanske i hela Sverge. Gästgifveriskyldigheten kan således -både olika uppfattas och utöfvas. — Såsom man torde erinra sig, bildades härstädes, på förslag och med ledning af hr Schartau, i slutet af November månad förlidet åry till den då rådande svåra penningeförlägenhetens afhjelpande, den så kallade