Ekväl skaffat Louks Bonaparte tillbaka en del af;hans förlorade betydenhet. Han var ej mera glömd... De artiklar han skref i Progres du Pas de Calais upptogos i åtskilliga provinstidhingar; och en afhanilling, som han skref om sockertullen, väckte uppmärksamhet. Hans stora arbete öfver artilleriet ansågs som ett verk förtjent af. mycket loford för författarens omsorg och noggranna undersökningar. Han sände sina arbeten till flera berömda författare, såsom Beranger, Chateaubriand, George Sand, och erhöll tacksägelser och lyckönskningar från dem. Vi kunna icke underlåta att afskrifva ett bref från den sistnämda författarinnan, såsom. ett bevis på fint uttryckssätt och stolta åsigter: Prins! ; Jag får tacka er för den hedrande gåfvan ni sändt mig, ert ädla och märkvärdiga arbete Pauperismens atrotande,, åtföljdt af några ord af er egen hand. Med glädje och tacksamhet försäkrar jag er. att jag med verkligt intresse studerat ert förslag. Jag blef isynnerhet öfverfaskad af. den träffande. skildringen af våra olyckor och af ert ädla bemödande attfinna medel till deras afbjelpande. I afseende på utförandet deraf måste jag tillstå, att jag icke eger tillwäcklig förmåga att bedöma er plan; men ni lägger sannolikt icke heller stor vigt på de stridiga åsigtema härom. Man mäste hafva föremålet framför sig, hafva lagt handen på verket, för att öfvertyga sig att man icke tagit fel, och den kloka skapande tanken brukar förbättra sin plan under sjelfva utförandet. Men, min prins, åt hvilka händer skall väl framtiden : anförtro detta utförande? Det är kanhända 4eke helt och hållet passande, det kunde kanske vittna om brist -på vördnad att väcka denna fråga, i det man vänder sig till er. Men å andra sidan kan måhända ett lefvande intresse gifva någon: rätt dertill. Jag vet icke om er olycka har smickrare; men jag vet att den förtjenar att hafva vänner. Var öfvertygad om att ett modigt sinne behöfver mera dristighet för att säga Er sanningen nu, än det skulle behöfva om ni -hade--segrat. Vi demokrater äro sana att trotsa de mäktiga, och vi bäfva ej derför, Har stor faran än må vara; men inför en fången kämpe och en fjettrad krigare äro vi icke modiga. De, som förstå detta, skola derföre förlåta oss att vi värja oss mot den frestelse, som er karakter, ert förstånd och er ställning för oss innebära och att vi söga er sannibgen efter vårt samvete. Denna sanning är, att vi aldrig hafva erkänt någon annan suveränitet än folkets och att denna suveränitet synes oss oförenlig med en enda mans. Till och med om ett under skedde, till och med som folkets genius .än en gång blefve personifierad i en enda, skulle det likväkieke kunna öfvertyga oss om dennes rätt öfver alla. Ni vet det, ni visste det måhända redan då ni var på väg till oss. Om vi mödvändigt skulle blifvit eröfrade, skulle vi otvifvelsäktigt föredragit den eröfring, som mest liknade en befrielse. Men vi måste då hafva sett er gripa verket an och gifva oss bevis; ty hvad ni icke visste är, att menniskor, som länge varit förtryckta och bedragna, ej plötsligt vakna till förtroende. Edra afsigters rezhet skulle oundgängligen blifvit misskända och ni .skulle icke; kunnat taga plats ibland oss annat än genom att bekämpa och besegra oss. Så oböjlig är den lag, som förer Frankrike till dess mål, att äcke en gång pi, en så utmärkt man, var berättigad att befria oss från tyranniet. Ack, det må för er vara smärtsamt att förnimma denna tanke, liksom för mig att uttala den, ty ni bar förtjent att födas 4 ett tidehvarf, då ni, den sällsynt utrustade enskilte :smannen, kunde gjort oss alla lyckliga. Det finnes en annan ära än svärdets och en annan höghbet än maktens. Ni vet det nu, då olyckan återgifwit er hela er vishet och hela er medfödda storhet. Man säger, att ni blott sträfvar efter att vara fransk medborgare. Det är också en vacker roll för den, :som förstår att spela den. Edra sysselsättningar och edra skrifter visa att vi i er skulle hafva en stor medborgare, om stridens lidelser en gång kunde brinas fill ro och friheten komme och botade folket rån sin Wisstro. Ni ser huru obevekliga stridens lagar äro, i, som så manligt vädjat till dem och e bär följderna defaf ännu i dag. Man ännu manliga.e, fattar nästan hl fill dessa lagar, då man-ser en man sådan som ni Våra offer för dem. 3 En teder, er sanna storhet. Det Men det är er nya . tolt: h fö i pi bär skulle icke hafva om tillriekliet dir dte oss; vi ha blifvit både varit tillräckligt att öfvervin.2 större och mindre sedan dessa berusande dagar, som han skänkte oss. Hans rike är icke nigra af denna verlden, och hans arfvinge böjer sig rörd pch tanrkfull öfver den lidande fattigdomen. Ja, det är er beder. Det är en sun.l Däring, som Icke förderfvar er själs ungdom och rävtskaffenshet, hvilket högheten, trots er sjelf, kanhända skulle hafva gjort. Här ligger föreningsbandet mellan er och republikanerna, af hvilka Frankrike nu räknar mitlioner. Hvad mig sjelf beträffar, så känner jag ej någon misstro, och berodde det på mig, så skulle jag 0, sedan jag läst ert arbete, förlita mig på edra löften och jag skulle öppna fängelset för att låta er gå ut och armarne för att mottaga er. Men ack, invagga er icke i bedrägliga tankar. De, som omgifva mig och längta efter bättre dagar, äro klentrogna och mnisstänksamma. Ni skall aldrig vinna dem annat än igenom ider, genom demokratiska känslor, genom gemlikhetsläran. . Ni-har ex sorglig framtid, men ni skall veta att begagna er deraf. Talå till oss, ädle fånge, om befrielse; folket är liksom ni i fängelse. Vår tids Napoleon är den, hvars personlighet omfattar folkets smärta på samma sätt som den andre omfattade dess ära. Mottag, prins, 9. 8. V. George Sand. Prinsen lyckat.es således att vinna hvad han afsåg med sin litterära verksamhet: att åter väcka den allmärtna uppmärksamheten, väl icke i så hög grad som han önskade, men likväl så mycket, att fängelset icke blef en af. Den yttre verldert öppnades åter för nom; dagens berömda svorheter stälde sig i förbindelse med honom, och af ära glänsande estalter i fjerran läto en liten stråle af sitt ljus falla in i fängelsets mörker... Namnet Louis. Bonaparte erhöll en plats i Politiska betraktelser, och till och med den dynostiska oppositionens män (de som hyllade Jul49 narkien, men. bekämpade dess ministrar) känu en. viss: nyfikenhet i afseende på honom — och nyfikenhet är ofta beslägtad med känslor af annan natur. Men dessa försigtiga politici vågade icke direkta. meddelanden; de inskränkte sig till att genom mellanmän skicka honom; hemlighetsfulla vinkar och tröstinde ord; och derigenom att de visade honom att de kommo ihåg Honom, skaffade de si; en plats i hans åtanka. På sådant sätt ski. ade Abatuccei (sedermera en af de ifrigaste I onapartisterna) muntlig. försäkran om sin tillgifvenhet och sympati för honom; men då Lonis Bonaparte lät säga honom, att han önskade se honom, mottog den liberale deputerade budskapen med stor förvirring, infann sig icke