tvenska kyrkans utsigter, enligt Svensk Kyrkotidning. (Forts. fr. n:o 54.) Vi hafva anfört Svenska Kyrkotidningens betraktelser öfver svenska kyrkans ställning till hennes s. k. yttre fiender. Vi torde äfven med några ord böra vidröra de inre. Dessa äro, såsom förut är nämdt, enligt Svensk Kyrkotidning verldssinnet och söndringsbegäret. Verldssinnet är en allmän term, som vid frågan om kyrklig antagonism i alla tider spelat en stor rol. Vi tro oss icke böra med tystnad förbigå författarens målning af detsamma. Dock vilja vi endast uppehålla oss vid den allmänna skildringen, lemnande alldeles ovidrörda de litterära produkter, som omnämnas såsom frukter af detsamma. I det hela, menar författaren, är tillståndet likväl visst icke sämre än i något annat land. Men vid sidan af religiös förträfflighet står mycken religiös likgiltighet och okunnighet, mycken religiös råhet och hårdhet; i de högre klässerna likgiltighet och okunnighet, i de lägre råhet och hårdhet. I de högre klasserna äro sinnena vända åt det som glänser och förnöjer, åt det som klingar och något väger. Detta säges vara realitet... Så i alla klasserna . inom : samhällets högre hemisfer: Hos sjelfva de styrande röjer sig någon gång en obekantskap med kyrkans verkliga väsen, öfver hvilken man måste häpna, och en likgiltighet, som föranleder djup sorg. (Vi tillåta oss härvid blott fråga, utän att i öfrigt taga parti för eller. emot, om uti religionsfrihetsöfverläggningarne någon så djup bekantskap med kyrkans väsen visat sig ens hos det högvördiga ståndet.) Med den så kallade affärsverlden är det utan tvifvel sämst beskaffadt. Den äflas och fikar efter gods och guld. Hvarken natt eller--däg någon hvila; Ällä dagar äro söknedagar. På dem alla skola fabrikerna gå, posten skötas, butikerna stå öppna, verkstäderna arbeta och endast på förlustelseorterna, ej i hemmet, någon. hvila och fröjd hemtas o. s. v Det gäller icke om Stockholm och lika litet, så vidt vi: känna, om. någon annan ort i landet; att alla dagar fabrikerna gå och butikerna stå öppna t. ex.; men, öfverdrifterna oafräknade, vilja vi icke neka, att ämnen kunna gifvas för bedröfliga sedemålningar. Men om nu religiös likgiltighet och okunnighet framförallt tillhöra de högre klasserna, och detta till och med fill den grad, att hos de styrande sjelfva en häpnadsväckande obekantskap med kyrkans väsen röjer sig, hvaraf kan detta härröra? Ha dessa då saknat det mått af nödig undervisning om kristendomens hufvudstycken, hvars bibringande artikeln åberopar såsom en af vår kyrkas förnämsta förtjenster? Har ej en stor del bland männerna, hvilkas sinnen sägas vara allramest vända från religionen, fått långt mer än det vanliga minimimåttet? Nästan alla tjenstemän och et ej ringa del äfven af affärsmännen hafva ju genomgått ett. gymnasium, tagit -studentexamen, officersexamen eller någon annan högre examen; för hvars genomgående en teologisk kurs mestadels äfyen är en fordran, och detta oaktadt finner arfikelförfattaren just hos dem den religiösa likgiltigheten och okunnigheten som mest framstående! Men öm nu-så är och, däktadt allt detta, den religiösa likgiltigheten och okunnigheten hos dem är som: störst, har då den spis, hvilken kyrkan; denna hulda fostrande moder, bibrägt dem, i sjelfva verket varit dem en sund och fruktbärande näring? Märker författaren häraf icke, huru han härmed slungarsen anklagelse emot kyrkan sjelf och emot sjelfva det kyrkliga system, som han