Afskedstalen på rikssalen. i; Vi meddela här de af talmännen i dag å rikssalen hållna tal till prinsen-regenten. Landtmarskalkens tal: a Stormäktigste Allernådigste Konung! Bland de pligter, hvilka det åligger ridderskapet och adeln att under :den snart afslutna riksdagen uppfylla, återstår hufvudsakligen blott den, att inför tronen nedlägga ståndets underdåniga tacksamhet och välönskningar. Ridderskapet och adeln fullgör den na pligt med rörda hjertan, ur hvilkas djup täcksamheten vid minnet af den lycka, fäderneslandet under de fjorton senast förflutna åren åtnjutit; otvunget framkallar, varma välönskningars för den ädle konung, åt hvilken Försynen under denna tid anför. trott ledningen af våra öden. Med Kflig öro emottog ridderskapet och adeln un. derrättelsen, ätt försvagad helsasnödgade H. M:t til en längre hvila från de med rikets styrelse oskiljaktigt förbundna mödor. Deltagandet för en älskad konungs lidande blandade sig härvid med bekymmer för de allmänna ärendenas vård. Ridderskapet och adeln fann derföre ock en ny anledning-till tacksamhet i K. M:ts nådiga propösition angående riksstyrelsens förande under H. M:t konungens sjukdom. Samtliga riksståndens godkännande af detta nådiga förslag har för blifvande förändringar i grundlagens med denna fråga sammanhängande stadganden antydt den enda riktning, som förtroendefullt kan beträdas af ett folk med svenska minnen och svenska tänkesätt. Utan att förvillas af öfverdrifna förhoppbingar. eller tro på varaktigheten af gynsamma förhållanden, hvilka, stödjande sig på en tillfällig grund, må. ste med denna försvinna, torde man ega full rätt att antaga, att Sverge befinner sig i ett tillstånd af för kofran och lugnt fortgående utveckling. Hvad som i en senare tid blifvit åtgjordt för vetenskap och skön konst, för ökad bildning inom alla sämhällsklasser, för betryggandet af landets försvar, för näöringarnes blomstring, för våra kommunikationsanstalters förbättrande, allt detta skall utan tvifvel bära välgörande frukter. Men om vi glädja oss åt hoppet, att äfven denna riksdag bidragit till vinnande af alla dessa bemödandens stora mål — fädernes landets lycka och ära, vill ridderskapet och adeln icke åt framtiden allena öfverlemna erkännandet, ätt då vi uträttat det goda, hafva vi ofta endast följt den väg, konungen för oss utstakat, och på hvilker folket blifvit vandt att med ädel stolthet se honom framför sig. Med trogna förböner anropande den Högste om återställandet af H. M:ts helsa och krafter, sami nedkallande himlens beskydd öfver hans för fäder neslandet dyrbara dagar, vågar ridderskapet och adeln hoppas, att i sin konungs nåd och ynnest få vara innesluten. a Erkebiskopens tal: : S. A: Ka ; Det är icke blott grundlagens bud, det är äfver hjertats oskrymtade trohet och kärlek, som uppma nar Presteståndet att vid det nu slutade riksmötet för konungen betyga sin-vördnad. Med gladare kän. slor skulle presteståndet i dag framträdt för konur. gatronen, om det fått se denna intagas af den dyrt wonarken. Då efter den Allvises rådslag detta e kunnat ske, är det för Sverges och Norges folk er röstoch en hugnad att vid tronens sida se en fur