Till ortopeden d:r Sätherberg med anledning af hans framställning i Aftonbladet n:r 302 för December 1837 samt n:r 3 och 5 för Januari d. å. (Forts. från lördagsbl.) Men än vidare i analysen. Uti samma afgifna intyg anför hr N., dock med en viss ton af förlägenhet, efter att hafva förklarat sin dotter som fullkomligt frisk, det hennes helsotillstånd på senare tiden icke varit tillfredaställande. Men borde det ej äfven hafva tillagts, att hennes helsotillstånd, under den längre tid hon efter hemkomsten från Stockholm tillbragte i spännsäng, icke var så fullt tillfredsstälnde? Huru förhöll det sig med hennes helsotillstånd och arbetskraft, då hon hos sina föräldrar unnära två års tid nödgades alltemellanåt intaga ingen? Dr S. svarar uttrycksfullt, tydligt genom anteckningar i sin sjukjournal: Den 12 Jan. 1849: Seoliosen (ryggsnedheten) fullkomligt häfven, ryggraden alldeles normal. Aflägger spänngördeln och nyttjar allmäntstärkande gymnastik. Som nu ml! N. inskrefs såsom patient vid ortopediska institutet den 17 Okt. 1848, och den 12 derpå följande Januari var fullkomligt befriad från sin ryggsnedhet, så försiggick denna underbara kur inom loppet af icke fullt tre månader. Det bör onekligen kunna räknas till ett af ortopediens storverk, att, enligt.hr S:s uppgifter, med spännsång och spänngördel bota hos en:svag personen verklig ryggradssnedhet inom loppet af trenne månader; då vanligen en sådan kur fortsättes flera år; men herr ortopeden afhållersig visligen från att anföra något om snedheteös närmare beskaffenhet, egenskap och utveckling. Utan tvifvel var den af den mest invetererade, svårbotliga art, ehuru måhända i detta afseende endast för doktor S:s konstnärsöga åskådlig. Den fullständiga kuren försiggick alltså med spännsäng, spänngördel. och — gymnastik. Den senare uppföres sålunda sist i rangordningen och synes blott i förbigående. omnämnas. Men huru kulle det hafva förhållit sig i afseende å såväl patientens snedhet som helsotillstånd i allmänhet, om spännsäng och spämmgördel uteslutande begagnats? Såsom en bestyrkt följd af hvad som vid centralinstitutet mot snedheter uträttas och som erfarenheten mångfaldiga gånger bekräftat, torde med grundade skäl kunna antagas, att gymnastiken i berörde ryggradssnedhet så väl motverkat det ortopediska, helsoskadliga trycket, spänningen och dragningen, som ock varit nog mäktig att kunna häfva sjelfva snedheten. Hit hör också det märkliga förhållandet, att oaktadt dr S. föregifver det spännkuren med mll E. N. haft till följd så fulländadt, lyckligt resultat, påtientens syster ml -H; N., äfvenledes af ryggradssnedhet besvärad, likväl undvek att vända sig till dr S:s ortopediska institut, utan deremot behandlades vid centralinstitutet, hvarest hon i början af förlidet år anmälde sig, efter att först hafva användt ortopediskt lifstycke, som enligt mil. H. N:s egen uppgift måste, till följd af den kroppsliga plåga och den nedstämning till lynnet detsamma förorsakade, efter en kortare tids bruk afläggas. Men det är icke sällsynt att sneda personer, sedan de icke erfarit någon förbättring vid ortopediska institutet, vändt sig till centralinstitutet och der vunnit sitt ändamål, ehuruväl dr S. icke gerna lyssöar dertill, utan föregifver, det centralinstitutet.ej förmår uträtta något niot snedheten: ; Men nu till pröfningen af Sätherbergska journalföringen öch dess genomskådliga sanningar. Dr 8 anför, sedan han noga låtit förstå, det mil N:s snedhet efter tre månaders ortopedi utplånats öch ryggraden befunnits alldeles normal, . ätt. patienten. mll E. N. veser hem fullkomligt frisk och normalt bildadv.