ceivile embetsmän och domare nämnas; men det stådgande utskottet här föreslagit innebär dock en tolkning af grundlagen, och det är så mycket underligare att lagutskottet ansett sig kunna föreslå en sådan, då det sjelft yttrar, ett en tvekan kan ega rum, huruvida åt nämde 8 i BR. P. kan gifvas en så vidsträckt tolkning och att utskottet derföre framstält detta förslag till stadgande i ämnet. Det synes nästan som skulle utskottet icke kunnat frigöra sig från en viss ironi, då det i 3 6 stadgat, att den, som blifvit från svenska kyrkam skild, först och främst icke skall vira fritagen från de afgifter, hvilka honom ålegat, derest han fortfarande förblifvit en kyrkans medlem, och dernäst att han icke är befriad från -efterlefnad af rikets borgerliga lagar. . Emellertid medgifva vi gerna, att det förstnämda är med afseende: på majoritetens af. presteståndet uppfattning af frågans natur en ganska vigtig sak, och att man till och med hade kunnat sätta detta förbehåll i spetson för alltsammans eller trycka det med något fetare: stilar. Stadgandet i 4 S, att lärosatser, som mot den rena evangeliska lärans grundsanningar stridande äro, må icke offentligen förkunnas eller till andras förledande annorledes utspridas, lägger ett temligen svårt band på yttranderätten och skulle till och med kunna användas såsom ett band på den vetenskapliga forskningen, den akademiska lärofriheten, så. att. en filosofisk föreläsare skulle kunna för sina yttranden ådömas fängelse från och med två månader till och med ett år. 5 S är. emellertid den allravärsta och till den grad :abderitisk, att vi anse det rentaf omöjligt att den; kan; antagas. Den stadgar nemligen ett straff för en främmande trosbekännare, om han uppträder inför åhörare; som tillhöra svenska kyrkan; och : håller något andligt föredrag, i hvilket: han icke: utsprider villfarande lärosatser. Om detta lagstadgande varit gällande i: vårt land, så skulle: domaremakten t. ex: varit nödsakad att bötfälla hirr Trottet, Baird, m: fli andra utmärkta män, hvilka inför -hufvudstadens befolkning hållit hela serier af intressanta föreläsningar eller enstaka föredrag. En ganska väsentlig förbättring skulle vinnas i detta-lagförslag, om den bestämmelse, som förekommer-i 5 10, att åtal för :förseelser mot 4 ej må ega rum, med mindre konungens justitiekansler, efter erhållen underrättelse om saken och dess sammanhang, om åtal förordnat, utsträcktes tillalla förmenta öfverträdelser mot de -stadgand:n, som i denna lag äro med straff. belagda: Som man finner af de anmärkningar vi ofvan gjort, sätta vi detta lagförslåg: icke särdeles högt, och anse det, oafsedt den ringa frisinthet det andas och-det högst ringa: och tvifvelaktiga framåtskridande def innebär, behäftadt med många lytenoch fel: Då det emellertid innebär ett erkännande af toleransens princip och ett upphäfvande af det barbariska landsförvisningsstraffet, som, äfven då det icke tillämpas, befläckar vår lagstiftning och vanhedrar vårt land, dånse vi den religiösa frihetens vänner inom riksstånden böra antaga detsammia, med uteslutande af den avita 5 samt det moment af 2 S, som utgör en grundlagstolkning och derföre icke kan: på detta sätt behandlas och -afgöras. Frihetens vänner böra visa, att de till och med gå till mötes det allraminsta medgifvande, det i verkligheten nästan endast skenbara steget i: framåtskridande riktning, och de må lemna åt hierarkien och de stockkonservative att, om de ha möd dertill, förkasta äfven detta, för att ensamme bära ansvaret för ett tillstånd af laglöshet och oefterrättlighet. Om vid jemförelsen emellan lagutskottets förra utlåtande och det af samma utskott. under n:o 46 afgifna man finner den förut förkastade toleransprincipen nu i första punkten omsider tillstyrkt, ehuru med en mängd mskränkande bestämmelser, och att utskottet sålunda tagit ett om ock ytterst tveksamt steg framåt, så eger deremot ett alldeles motsatt förhållande rum med det andra förslaget, som handlar om konventikelfriheten. Här uppenbarar sig nemligen en ganska tydlig återgång. Då visade man sig till den grad liberal, att man icke ens ville godkänna de i det kungliga förslaget inlagda, temiigen oskyldiga inglränkningar utan tillstyrkte ett enkelt uppäfvande af konventikelplakatet; nu deremot har utskottet icke allenast upptagit berörde inskränkningar, utan ock dertill lagt en ny af vida allvarsammare art. Det heter nemligen i det nw afgifna förslaget rörande detta ämne: .Uppträder någon, som ej är prest. eller enligt kyrkolagen: berättigad att offentligen predika vid dylik sammankomst såsom lärare med andliga föredråg, som änses leda till söndring i kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjensten, eller. eljest till undergräfvande af religionens helgd, ankomme på kyrkorådet att honom förbjuda att i berörde egenskap inom församlingen vidare uppträda. — Detta stadgande afser tydligen att i grunden qväfva all verklig andaktsfrihet. Utskottet tager här i slutet -af punkten med ena handen tillbaka hvad det i början medden andra synes ha velat medgifva. Då det nemligen till en början säges, att xmedlemmar af den evangeliskt lutherska kyrkan vore ej förment att sanimankomma till gemensamma andaktsöfningar, utan vederbörande presterskaps MM Mmm mn On nn RA RR Rn RR NN ER rna