församlade stander annu letde 1 den ljufva föreställningen att .Sverge var ett rikt land och att nationen blott behöfde göra några ytterligare ansträngningar, d. v. s. icke visa sig knusslig, för att blifva än rikare, ankom för vid pass ett år sedan en kunglig proposition till ständerna om inrättande af ett län tbruksinstitut i Skåne. Hvarken emot nyttan eller behofvet af en sådan läroinrättning höjde sig en enda röst. -Deremot yttrades någon betänklighet i afseende på kungsgården Alnarps lämplighet till det föreslagna ändamålet. Hvad som likvisst väckte största obenägenheten mot nämde proposition var att en areal af 40 å 50 tunnland. af den med löfträd bevuxna och kungsgården tillhöriga hårdvallsängen — Alnarpsskogen kallad — skulle utbrytas och öfverlåtas afgiftsfritt till landshöfdingen i Malmö till — sommarbostad, på det att han derigenom skulle komma i tillfälle att på stället utöfva en närmare tillsyn öfver läroverkets gång och förvaltning, hvaraf nyttan antyddes skola fullt uppväga värdet af berörde ängsmarks afkastning. hvilken institutet naturligtvis skulle gå i mistning af. Ganska många tvekade först och främst, huruvida ovilkorligen borde antagas att landshöfdingen alltid vore fullt qvalificerad att hafva tillsynen öfver läroanstaltens gång och förvaltning, och dernäst om landshöfdingens tid och egentliga åligganden medgåfve en sådan tillsyn. Derjemte upplystes, att den till sommarbostad föreslagna ängsmarken var af yppersta beskaffenhet, lätt odlingsbar och efter priset å dylik jord i orten, belägen allenast 3; mil från Malmö och nära jernvägen, säkerligen värd 25 å 30,000 rår, till följd hvaraf det ansågs, att en sådan löneförbättring vore väl drygt tilltagen, helst landshöfdingelönen i Malmö i alla fall är bland de allra bästa i riket. I anledning af allt detta togo ständerna mod till sig och återremitterade statsutskottets betänkande, hvilket naturligtvis hade innebållit ett obetingadt tillstyrkande af propositionen i dess helket. När frågan åter företogs i statsutskottet, så afprutades den der sommarbostaden; hvarefter den kungliga propositionen af ständerna bifölls, i sammanhang hvarmed till Alnarpsinstitutets organisation anslogos 200.000 rdr att utgå under detta och nästkommande år, och årligen 18.000 rår, allt riksmynt, att utgå från och med innevarande år, till löner m. m Jemte det K. M:t nyligen om hvad ständerna sålunda beslutat underrättade sin befallningsbafvande i Malmöhus län, uppdrogs åt landshöfdingen S. G. von Troil att, såsom ordförande, och grefve C. Beckfries, häradshöfding Trolle och ryttmästaren R. Stjernsvärd att såsom ledamöter utgöra en interimsstyrelse för det blifvandeinstitutet, med åliggande dels att vidtaga alla nödiga åtgärder för nämde läroanstalts organiserande och iordningbringande till den af rikets ständer bestämda tid, hösten 1860, och dels att utarbeta och till K. M:ts pröfning och stadsfästelse insända förslag till stadgar för institutets styrelse och förvaltning. Hvar och en inser ganska säkert, att på denna interimsstyrelses skuldror har en ganska ansvarsfull befattning blifvit lagd, helst läroanstalten såsom sådan ej blott skall i allo ordnas af nämde styrelse till ett systematiskt helt, och plan uppgöras för ett rationelt landtbruk derstädes, utan ock de vidsträckta och kostsamma bygnadsarbetena ombesörjas — bygnadsarbeten, hvilka måste blifva af helt annan omfattning än som förekommer vid en vanlig landtegendom. Med afseende härpå hade utan tvifvel varit fullt behörigt, att K. M:t anbefalt nämde styrelse att skyndsamt uppgöra en detaljerad plan för institutets organisation och underställa den antingen landtbruksakademien eller andra sakkunnige mäns pröfning, innan styrelsen företager sig att bygga mera. Obestridligen hade en sådan pröfning, verkstäld af nämda akademi, varit desto ändamålsenligare, helst under hennes tillsyn redan stå de här befintliga landtbruksläroverken, hvilkas brister följaktligen äro af henne kända och just derföre säkrast kunde undvikas vid det nya, som är under anläggning. Det är just icke någon småsak att väl ordna en så omfattande läroanstalt, om den genast från början skall blifva fullt ändamålsenlig. Det fordras här både grundliga vetenskapliga insigter och en noggrann bekantskap med organisationen af i andra länder befintliga välordnade landtbruksläroverk, om icke misstag, som alltid blifva förlustbringande, skola begås. — Men till alla dylika föreskrifter finnes intet spår i den kungliga skrifvelsen. Hr civilministern har utrustat interimsstyrelsen med en så obegränsad makt, att den af mer än ett skäl sannolikt skall blifva för styrelsen ytterst obehaglig. I den lösliga behandlingen af en så vigtig fråga se vi alltså ett ytterligare bevis för det ofta uttalade behofvet af en minister för landtbruket och dess angelägenheter. Vi erkänna villigt, att de män, som af Kongl. Maj:t blifvit utsedda till ledamöter i denna interimsstyrelse, äro för saken lifligt intresserade; vi känna äfven, att de ega betydlig jordegendom i provinsen och att deras gärden skötas rätt väl; men vi veta lika bestämdt, att ingen af dem eger de kunskaper eller den erfarenhet, som i främsta rummet oafvisligen fordras för att väl organisera ett. så stort läroverk, som det ifrågavarande. Ordförandens egen kapacitet i detta fall är här desto mera otillräcklig — hans goda vilja betvifla vi icke — som han icke hittills egnat sin tid ens åt vanligt jordbruk och har dessutom icke förmått eiler brytt sig om, under de flera år han redan varit landshöfding, att göra något af den redan i provinsen befintliga Tandtbruksskolan (på Orup), hvilken, enligt alla sakkunnige mäns vittnesbörd, är en ibland de sämst administrerade skolor af nämde slag i hela riket. Af den oftanämde kongl. skrifvelsen inhemtas vidare alldeles icke, att interimsstyrelsen är skyldig eller ens blifvit uppmanad att ynnovÖöra Heh ill Kanel Maits nresfnine