hänsyn till de många här befintliga landtbruksläroanstalter med ty åtföljande direktioner, torde det snart blifva alldeles nödvänligt att inrätta ett särskilt seminarium för blifvande landtbruksläroverks-bestyrelseledamöters undervisning. Vi tro att en sådan anstalt, så barockt det än torde förefalla, skulle blifva af stor nytta. KONGL. TEATERN. Richard Lejonhjerta, som, då den för icke längesedan upptogs å Kongl. teaterns repertoir, måste, till följd af sjukdomsfall ibland de spelande, återgå till någon tids hvila, gafs i går afton ånyo och emottogs af den i det närmaste fullsatta salongen med ett synnerligen lifligt bifall. Gråtry har äfven, åtminstone i alla de stycken vi hört af honom, och framförallt i detta sitt yppersta verk, visat sig vara i besittning af detta musikens undergörande arcanum, som vi kalla melodisk fägring. Det ligger ett eget, hänförande behag i dessa enkla, oförkonstlade melodier, som alla troget bära vittne om sitt ursprung från en frisk och omedelbar ingifvelse, såsom Blondels aria: O, Richard, o mon roi! hvilken blifvit öfversatt med det knapphändiga: Min tappre monark, duetten mellan Lauretta och Blondel, den senares dryckesvisa, Richards herrliga romans samt den tjusande introduktionsmusiken till andra akten. Gretry har blifvit, både i lifstiden och efter döden, klandrad, och bittert klandrad, för sin relativt ringa kännedom om det mera teoretiska och lärda området af sin konst, och det af mången som skulle skattat sig lycklig att hafva gt tiondedelen af Gretrys melodiskt skapande måga. Att Gretry, till sin egen skada, i sjelfva verket alltför litet aktade på en noggrannare utarbetning af instrumenteringen, bevisas icke blott af hans egna yttranden derom, såsom om en sak af mera underordnad vigt och hans uppdrag till Panseron att besörja de orkestern tillhöriga partierna af sina tjugo sista operor, men tydligast deraf, att Gretry, då han slutligen, efter mycket motstånd och misskännande, stod på höjden af sin glansfullaste period, såg sina arbeten tillbakasättas af det allmänna tycket för en nyare musikgenre, skapad af Måehul och Cherubini, hvilken musik, utmärkande sig framför Gretrys genom mera styrka i harmoniskt hänseehde och en rikare instrumentering, blef i en hast på modet vid den stora revolutionens början. Sålunda blef Gretry under flera år så godt som alldeles bortglömd, tills den ryktbare aktören Elleviou, som fann de starka harmonierna i den då rådande musiken mindre gynnsamma för utvecklingen af sin personliga talang, föresatte sig att åter bringa Greåtrys musik till sitt förra anseende och hvilket, genom det förträffMiga sätt hvarpå Elleviou utförde hufvudrolerna i nämde kompositörs förnämsta operor, lyckades med :en å fullständig framgång, att man snart ter icke ville höra någon annan musik än Gretrys, hvilken sedan dess alltjemt bibehållit sig ända till julirevolutionen, då den för någon tid fick vika undan för några andra kompositörers. Någon tid efter den senaste statshvälfningen har den likväl ånyo framträdt i dagen, och från Paris förmäldes för icke längesedan, att Richard Lejonhjerta derstädes gifvits och att den i sin nya rika instrumentalskrud framstått i föryngrad glans och haft en afgjord framgång. Det ser således ut som om smaken för Gretrys musik skulle vexla med revolutionerna, men om vi icke alltför mycket misstaga oss, har denna musik i sig ett element, som, alla revolutioner oaktadt, så inom staterna som inom modets verld blifver beståndande, äfven om det-till en kort tid skulle lyckas att göra sin röst gällande för det ultra-geniala kotteri, som icke otydligt låter påskina den ringaktning, för att icke säga förakt, det hyser för orden inspiration och melodisk fägring, hvilka de från den höga ståndpunkten af sin instrumentala erudition tyckas anse endast såsom toma inbillningsfoster. : Oaktadt åtskilliga ojemnheter äfven i går förmärktes vid utförandet gick operan med långt mera lif än sist. Hr Strandberg var som Richard lyckligt maskerad och hans dramatiskt rörliga sätt att framställa Richards oro, äfvensom det uttryck af klagan och sorg han gaf åt sin sång, när sådant fordrades, förtjena allt erkännande; äfven hvad rösten beträffar var hr Strandberg väl disponerad, och om, till följd af den 1 vår tanka något för starka instrumenteringen till Richards första aria den icke deri kunde göra sig rätt gällande, tog den sig så mycket bättre ut i den följande sköna romansen, som, börjad af Blondel utanför muren, besvaras af Richard å balkongen ch sedan sjunges af begge gemensamt. En entusiastisk bifallsstorm, blandad med dacaporop, följde på denna så till musik som till dramatisk konception utmärkt vackra scen. skada blott att bifallet utbröt så tidigt att ritouraellen derigenom gick till största delen förlorad. ifr Lundbergs bemödanden att införlifva sig ned Blondels icke lätta rol förtjena erkännas. ull Gelhaar ha vi knappast förr hört sjunga å rent och klart som denna afton. Hr Wain tyckes gerna vilja gifva en komisk färg t sina roler, men här torde den knappt ara på sin plats. Hr Sandström bör såsom ilskare åtminstone bemöda sig om något mera vörlighet och värma. Till efterpjes gafs Toreadoren, hvari mll Michal såsom vanligt skördade ett lika lifligt som välförtjent bifall för sitt både hvad sång ;ch spel beträffar vackra och talangfulla wutörande af Coralines rol, och deri hr Uddnans roliga upptåg aldrig förfela att sätta ublikens skrattmuskler i rörelse. Att efter Richard Lejonhjertax gifva Toreadoren, torde .mellertid icke vara så alldeles väl passande, !å de båda operetternas musik är af en ganka olika art, och man utan tvifvel genom