dadt uttryck af högmod och förskräckelse sjönk ned på närmaste stol. Hvad står på? frågade flera af förpaktarne. Ljuset i kyrkanr, stammade den gamle mannen, jag har sett det. j Då äro sir Harrys timmar räknade, anmärkte mrs Bunces besynnerliga gäst kallt. och Crowshall går snart till en ny egare. ANDRA KAPITLET. Som dunet för vexlande vindarne flyr, Som skeppet på hafvet när stormen gnyr, som gråtande kajman, som sofvande 10, Som fygtiga fogein hos makan i bo, Som påfogeln stolt i sin fjäderskrud rar, Så trolös, så listig, så fåfäng hon var. Suckling. I biblioteket på herregården vid Crowshall sutto två personer, ett. fruntimmer och en herre; båda voro ungefär vid samma ålder. trettio eller trettioett år, således i sina kraftfullaste år. Damen var en äldre syster till baroneten, hvars död stundeligen väntades. Mabel Herbert måste-i sin ungdom hafva varit mycket vacker, hvad dragens skönhet beträffar. var hon så ännu, men öfver hennes ansigte hvilade detta uttryck af trötthet man så lätt kan märka hos dem, hvilkas hjerta har förlorat sin ungdomliga friskhet, eller som gömma inom sig någon bemlig och tärande oro; hennes panna var slät och hvit som parisk marmor, men den bade ock marmorns köld, tankens tyngd; och hennes svarta strålande ögon hade den tröttå oroliga blicken hos den som vakat mycket. Det fanns ingenting studeradt i hennes ställning der hon satt, eller rättare sagdt hvilade med hufvudet lutadt emot sin fina hand,i den gammalmodiga, högkarmade ekstolen, hvars röda sammetsdyna afbröt mot hennes enkla hvita drägt, och dock var den särdeles he