alldeles stridande not Som. bekant, erhöll f icke regentens sanktion: men att döma at den s . som uttalade sig inom folkrepres ionen, torde detta beslut i nödfall komma att genomdrifvas äfven utan regeringens sanktion. Det är naturligt att. man från prygelsysicmets anhängare, så snart denna fråga kommer å bane, skall få höra upprörande skildringar af den fullkomliga upplösning, i hvilken armåen skulle råka, den fullständiga brist på all ordning och manstukt, som skalle inträda. om hasselkäppen icke längre komme att uta en beståndsdel i dem militäriska attiraljen. Det är alldeles samma klagovisor, man i alla tider hört uppstimmas, så snart det varit fråga om att borttaga någonting som al civilisationen blifvit utdömdt; det är med nå gon liten förändring samma skrämskott, som en gång bullrade och smällde så mycket, då fråga först väcktes om .afskaffande af tortyr. rådbråkning o. s. v.. hvilket det beståendes anhängare ansågo skola leda till. sambällets upplösning, till en förfärlig tillväxt i alla :grofva missdåd och brott; man har ännu i friskt minne de hemska skildringar, som för några år sedan gåfvos af de bedröfliga följer, som skulle uppstå genom spöoch ristiraTens afskaffande, och hvilka genom der vuma erfarenheten redan hunnit bli vederligda. Det är visserligen ganska möjligt att. om vn militärisk auktoritets utlåtande infordras i detta ämne, det kommer att utfalla til! fördel för prygelsystemet; ingen kår har nåsgonsin tillstyrkt afskaffandet af en rätt, hvara: såen befinner sig uti besittning, och det är väl möjligt att en stor del af våra officerare ännv betrakta den arbiträra prygelmakten mera så:som ett sitt privilegium än såsom en skan, för krigarståndet. Man kan visserligen til) stöd för käppsystemet anföra åtskilliga miljtäriska skäl, tala vidt. och bredt om svårighree4en eller omöjligheten att i stället för prygel Yumna insätta något straff, som med lätthet oe. på hvarje tid och ort kan användas. Met alla dessa svepskäl ramla, då man mot dem håller det gifna faktum, att militärisk disciplin och krigisk anda upprätthållas inom flera af Europas armeer utan all hjelp af käppen. Europas yppersta landtarmå vet icke af något prygelsystem. Käppen har aldrig velat trifvas bland de franska fanorna.Efter sjuårige kriget gjordes visserligen ett försök att-piå å franska armen inympa preussisk taktik och prygel, men försöket slog illa ut, subordinationsbrotten och. oordningarne blefvo så tal: rika, att det snart blef nödvändigt att säg : prygelkäppen ett evigt farväl. Napoleon förde : sina armeer genom hela Europa, vann segrar och upprätthöll disciplinen utan käppens hjelp. iDen som läser detaljskildringarne från detsemaste fälttåget på Krim, torde lätt finna att .mgelska armån, trots sitt bibehållna prygelsy Weamy visst icke i verklig ordning och manstukt öfverträffade den franska, utan att förhålla det var tvärtom. Har, för att vända oss till eät närvnare håll, den danska armån förlorat några Soda egenskaper tillsammans med pryg elsystemet? . Visade de sig under kriget 1848 :—50 på något sätt. sämre och mera okrigisk än åren 1813—14, då den senast var I fält? Ha icke fastmera den goda anda, tukt och uthållighet, som egde rum, äfven under svåra förhållanden. då dessa egenskaper lätt försvinna, samt det ringa antal af diseiplmära förse elser, som voro att beifra, väckt allmär beundran? Det är en erfarenhet, som: be adant ctrafi kän ——-—— —— AL ——————— kräfttar sig från alla håll, att prygelsystem och sann krigarea,da äro så långt ifrån att vara oskiljaktiga, att tvärtom den senare icke kan rätt utveckla sig, tan att man aflägsnar det förra. Äfven i No ge anfördes under. debatterna rörande detta ämne, att erfarenheten hade visat, att intet söka 2Te medel funnes ati i inom ett kompani. andan p Jletsamma använda de inom c grund förde 5 prygel. Vi erinra. oss ett mycket be Yeeknande yttrande från Svenska Tidningen. . sida, då vi vid något tillfälle i slutet af sistin uttalat den åsigten, att prygelsys. a vändning icke vore till mycken frus för armån och att speciellt en rynaning ERE fredstid icke vore ett i moraliskt höänseendr så vådligt brott, att det förtjenade att beläggas. med strängare, mera förnedran de och för helsa, välfärd och lif vådligare stra ff än ts ex: inbrottsstölder och andra grofva brovt. Svenska Tidningen yttrade då: Det blefve en herrlig anda, som sky lle råda i en armå med beväringsskyldige, va! genomträngde af författarens åsigter. Med en sådan komme man just att göra storverk. och författaren, i spetsen för ett kompani frie medborgare, som han väl bildat efter sitt sinnelag, skulle, säkerligen göra stor ära åt vört land. Är det icke karakteristiskt nog, att Svenska Tidningen sålunda gör en bestämd skilnad mellan fria medborgare och soldater, som sålunda utan tvifvel mer eller mindre. böra betraktas såsom slafvar eller maskiner! Historien vet eljest att förtälja åtskilligt om hvad ett kompani frie medborgare, understundom kunnat uträtta emot massor af väl rustade fiender, alltifrån Thermopyles och Marathons stora dagar ihtill den allrasenaste tiden. Det skulle ju icke kunna vara en absolut omöjlighet att den författare, mot hvilken Svenska Tidningen så hånfullt vänder sig, kunde ha varit i tillfälle att på ganska nära håll se. huru prygelfric medborgare taga sig ut på krigsfot, äfvensom att han möjligen skulle kunna, om det gälde, göra lika stort gagn och fnllt ut lika stor ära. åt vårtland. som vissä det år hade emets an