Den god tid på f. m. ingångna snällposten medförde tidningar från London af den 30, Paris, Brissel, Berlin och Hamburg at den 31 Januari samt Köpenbamn af den 4 Februari. FRANKRIKE. Kassstionsdomstolen afgjorde den 30 Ja nuari frågan om de formaliteter, som äro att iakttaga vid valsedlars utdelande. Domstolen har vidblifvit sin förra åsigt, oaktadt densamma blifvit på det lifligaste angripen af landets anseddaste juridiska notabiliteter, men vid förtydligandet af sina förra utslag har domstolen förklarat, att der sörskilt tillåtelse icke blifvit af förvaltningen meddelad, kunna tryckta valsedlar eller listor fritt utde!as och cirkulera, så framt de på förband blifvit ingifna till kejserliga prokurätorn, d. v. s. att i afseende på dem samma formalitet blifvit iakttagen, som i art. 10 af lagen af den 16 Juli 1850 är föreskrifven för kandidaterna: cirkulärer och trosbekännelser. Domstolen har till och med medgifvit, att voteringssedeln kunde utdelas utan att ba på förhand varit till nigon myndighet ingifven, om den endast innehölle namn på kandidater, som sjelfva till kejserliga prokuratorn ingifvit sine valeirkulärer och trosbekännelser. Man finner att detta utslag innefattar ett slags medelvägsåtgärd, som, utan att medgifva full frihet vid valen, likväl bereder åtskilliga lättnader i det tvång, som myndigheterna velat i regeringens intresse utöfva vid valen. Schweiziska utomordentliga sändebudet dr Kern fullföljer i Paris sina underhandlingar med preussiska sändebudet hr v. Hatzfeld och franske utrikesministern gretve Walewsky, och det förmodas att Preussen och Schweiz genom ömsesidiga eftergifter skola blifva ense om en öfverenskommelse, som den blifvande konferensen endast skall hafva att i Europas namn stadfästa. Tidningarne tala fortfarande om förestående minskningar af armåns styrka. De: säges att 45,000 man oförtöfvadt skola afskedas, samt att till våren, om den fredliga ställningen fortfar, ytterligare 30,000 man torde komma att afskedas. — Statsrådet säges ha tillstyrkt hertigens af Malakow dotation. Huruvida äfven dess ärftlighet blifvit tillstyrkt nämner icke den korrespondent vi citera. Morning Post lemnar en skildring af den i Paris nyligen aflidna furstinnan Lievens lefrad, hvarur vi hämtat följande: Furstinnans fader, general Benkendorff, tillhörde det tyska parti, hvilket fann synnerlig nåd hos kej sar Alexander I; hennes broder var kejserlig gen adjutant och stod i spetsen för den hemliga polisen; derjemte giek kejsarens hemliga korrespondens med de utländska hofven genom hans händer. Åtfurstinnans gemål uppdrogs åren 1807—1808 beskickningen vid preussiska bofvet, hvilken befattning han bibehöll till 1812. Redan den tiden var det kändt, att fru v. Lieven icke allenast gjorde les honneurs i sin mans hus, utan äfven underhöll em vidsträekt diplomatisk brefvexling, i synnerhet med sin svärmoder, sin bror och till och med kejsaren. Då fransmännen inföllo i Ryssland, blefvo hr oeh fru v. Lieven förflyttade till hofvet i London. Detta torde hafva inträffat met slutet af år 1812. Då var lord Liverpool premierminister, lord Castlereagh utrikesoch lord Sidmouth inrikesminister. Fru v. Lieven förstod att snart genom sina talanger och sitt behagliga sätt göra sig omtyckt uti Londons sällskapskretsar, samt var sin gemål och grefvarne Pozzo di Borgo och Gentz, hvilken sistnämde i en särskilt beskickning anlände från Österrike till London, till väsentlig nytta. Vid fredsslutet uppstod åter en ny konflikt af intriger och intressen, och under tiden mellan 1815 och 1830 utvecklade fru v. Lieven alltför stor verksamhet, för att kunna vara de engelska statsmännen till nöjes, af hvad parti de än voro. Man förebrår henne i synnerhet, att hon under grekiska frihetskriget sökte reta alla menniskor mot Turkiet, naturligtvis icke till förmån för Greklands frihet, utan för att uti Rysslands intresse försvaga Turkiet; vidare beskylles hon att år 1827 hafva deltagit i de politiska partiintrigerna i England och missledt å ena sidan Cannings anhängare och whigs samt å den andra tories; särskilt bedref hon, såsom man påstår, sitt spel uti Irland, och lät gemom ryska agenter utbreda den tron, att ezaren sympatiserade med de katolska agitatorerna för den katolska emanecipationen; slutligen skall hon tagit liflig del uti intrigerna att motverka parlamentsreformen och tillintetgöra den af lord Palmerston ifrigt understödda planen, att göra Belgien till ett oberoende konungarike. Strax efter slutet af konferenserna i London för ordnandet af de belgiska förhållandena återkallades hr och fru v. Lieven till Petersburg, och fursten utnämdes till tronföljarens, den nuvarande kejsarens guvernör, samt företog med honom en resa till Italien, under hvilken han dog i Rom 1839. Fru v. Lieven, som vant sig vid diplomatisk verksamhet, begaf sig derefter till Paris och samlade i sina salonger Frankrikes berömdaste politiska och litterära förmågor. I hennes boudoir afgjordes ryska beskickningens vigtigaste ärenden. Hon hade sina korrespondenter och förtrogna i alla delar af Europa, och öfversände de af henne samlade underrättelserca antingen till sin broder eller till: kejsaren sjelf. Hennes förtrognaste vän bland fransmännen var, såsom bekänt är, Guisot, under hvilkens beskickning till London hon ännu en gång återvände till England. Under sista kriget uppehöll hon sig i Brässel. Det påstås, såsom man vet, att hon, ej mindre än de ryska sändebuden i Paris och London, förklarade ett engelskt-franskt förbund otänkbart och derigenom bidrog att stärka kejsar Nikolaus i hans plamer mot Turkiet. Oafsedt furstinnan v: Lievens diplomatiska egenskaper, skildras hon såsom ett fruntimmer af mycken talang och snille; honshade stor skicklighet i språk och utmärkta kunskaper i musik oeh historia. örande mördaren Vergers sista stunder meddelar Pays följande enskiltheter: Afrättningsordern ankom kl. !, 1 på morgenen till la Roquette. Det var bödeln sjelf som medförde den. Kl. 2 uppfördes sehavotten framför fängelset la Roquette. Oaktadt man hållit tiden för af-; rättniogen hemlig, och oaktadt förberedelserna vidtegos midt i natten, uppfylde en ofantlig menniskomassa på morgonen afrättsplatsen. Redan kl. 3 på morgonen anlände ett stort antal vagnar. MKl.7voro 12 Roquette-torget och de omgifvande gatorna uppfylda af nyfikpa.