OT JÄBIIE ALU) TAGRBU VÄNDE ORRERISRVITELTEIRSOrB uom Stockholm hafva sin. tilloch utförsel, måste såsom konsumenter bidraga till stadens tolag.m. fl. dylika-afgifter: . Jag har vidare vågat. yttra, att jag icke axser förslaget. åt de orepresenterade: förläna. rättigheter, af hvilka de-; kunna finna:sig tillfredsställde... Herr Spångberg har äfven i denna del ganska riktigt ådagalagt; att. dens minoritet. af. icke borgare, som enligt förslaget. skulle komma; att inrymmas bland borgerskapets äldste, icke kan i någon fråga, der borgareoch icke-borgare-intresset möjligen råkade i strid, göra sin mening gällande, och att detta. missförhållande icke kanafhjelpas genom. något slags jemkning i de olika: klassernas antal, utan tvärtom; i fall styrkan blefve-lika, komma att medföra. ännu bedröfligare resultater för. ärendenas.. behandling. Dessutom är den för de nya deltagarne i stadens förvaltning föreslagna census hvarken rättvis eller lämplig, så länge för borgare ieke finnes någon sådan inskränkning: Egaren till. en mindre fastighet uppe på malmarne bör icke förmenas att hafva sin röst med i ärenden, som rörå hans intressen, och ännu mindre utestängas. ifrån: möjligheten att-blifva vald till ledamot i styrelsen, i fall det allmänna förtroendet skulle. dertill. vilja kalla honom. Vid den nya organisation, som är i fråga, är det icke nog, att man makar åt sig, att man åt den påträngande allmänna opinionen gör en i sjelfva verket blott skenbar eftergift, åsyftande att för tillfället afleda eller neutraliserna missnöjet och klanderbegäret; nej, man måste taga steget ut, man måste underkasta sig en sådan på rättsgrund hvilande ny ordning, som af tidsändan och förändrade förhållanden påkallas. Den tredje och för borgerskapets hrr äldste vigtigaste anmärkningen, som jag har att emot hrr kömiterades förslag framställa, är att ingenting förekömmer derom, att de nya deltagarne i förvaltningen af stadens medel äfven skulle komma att med borgerskapet dela de bördör till staden, hvilka detta senare hittills ensamt fått vidkännas, såsom afgiften till börs-, brooch hamnbyggnaden, stadsmilitärens underhållande, ved och ljus för vakterna, sarit, jemte husegarne, till inqvarteringsfonden och båtsmanshållet. Jag har visserligen hört resonoementsvis framkastas, att man förmodade, att de nyå deltagarne i förvaltningen skulle sjelfva inse billigheten af en jemkning härutinnan och således underkasta sig de förändrade bestämmelser, som i sådant afseende kunde framdeles ifrågakömmaä; men härmed anser jag icke, sit man bör låta sig åthöjas. De, som nu skola upptagas till stadeöns borgare, böra efter min åsigt, innan defibitift beslut fattas, på lämpligt sätt höras och sig yttra, 1:0 huruvida de sjelfve önska att vinnadelaktighet i förvaltningen af städens angelägenheter, och 2:50 om de vilja med det förut varande börgerskapet dela de bördor till åtskilliga stadens behof, hyilka hittills blifvit af detta senare utgjorda, eller framdeletkuänna ifrågakomma ; ty utan att sådant först försiggått, an ser jag det ej kunna begäras; att börgerskapet af händer sig beslutanderätten öfver förvaltningen at en kassa, för Hvärs brister det i alla fall skulle komina att fortfarande ensamt ansvära. Efter förutsändande af desså erinringar, ber jag att få öfvergå till den egentliga frågan, nemliger om och på hrad sätt ef förändring uti det förhållahde; som nu eger rum, lämpligast bör och kan tillvägabringas? Att en förändring är af billighet Feb rättvisa högligen påkallsd; torde icke behöfva vidlyftigt dedueeras. Jag äberöpar i detta afseende hr rådmannen Upplings förtjenstfulla utredning af fordom befintliga förhållätden, ådagaäläggande, att; åtminstone så vidt busegarne och icke burskapsegande industriidkafo beträffar, deräs deltagande i förvaltningen af stadens aögelägenhKeter snarare är en återgång till det gamla än införandet af något nytt. De genomgripande förändringar i näringslagstiftningen, som år 1846 vidtogös, häfvå redan framkallat och komma säkerligen framdeles att dn vidare utr veckla en helt py ordning i afseende på burskap och börgerskap i städerna, hvarigenom de förut varande börgerskapets olika klasser komma att allt mera när ma sig och förenas med hvarandra. Den egentliga svårigheten ligger deruti, huru man må finna en på samma gång för de orepresenterade tillfredsställan4te och för det nuvarande borgerskapets rätt betryggande utväg att sammanjemka de stridiga intressena. Jag skulle vara färdig att instämma med hr Spångberg i förslaget att öfverletona håla Bbestyret till stadsaämden och sockenstämmonämden, eller en efter erahavda grusder, som dessa sammansatt styrelse, st fränt jag icke hyste betänklighet att utsträcka den i sig sjelf och ursprungligen endast kyrkliga institutionen utöfver de gränser, den redan nog vidlyftigt åt sig eröfrat. Vi böra nemligen ej förbise, attsockenstämmoförfattningen, såsom en allmän, för hela riket gällande lag, måste rättå sig efter vissa, för Jandsbygden egna förhållanden, som icke hafva någon motsvarighet i städerna, allräminst i Stockhölm. 1 de festa socknar på låndet är Kyrkän snart sagdt det enda allmänna företingsbändet emellan invånarne, hvilka om söndägarne efter slutäd gudstjenst sammänträda, för att rådpläga om sina gemensamma angelägenheter. Art församlingens pastor härvid såsom ordförande leder förhandlingarne ochofta äfven såsom protokollist expediftar besluten, hår sin natur: liga förklaring deruti, att han dels i sin egenskap af jordbrukare har enahanda intressen som de öfriga sockenboerna, dels ock stundom är inom socknen der ende person, som besilter tillräckliga insigter så väl rörande författningars tillämpning, som äfven i konsten att skriftligen uppfatta hvad som yttras. Vidare är det obestridligt, att de nu vid sockenstämmorn: äfven i städerna hufvudsakligast förekommände Srenden, hvilka, utom de rent kyrkliga, äro ungdomens undervisning genom folkskolan och fattigvården, eller ordöandet af den kristliga barmhertigheten emot nödlidande, stå i ett nära sammanhang med kyrkan och utgöra värdiga föremål för presterskapets verksamhet. Men detta kan ingalunda sägas om underbållandet af hamnar och publika byggsader, om uppbördsoeb auktionsverket, om brandväsendet, om polisens och domstolårnes organisation och aflöning, om vägarne, tolagskammaren och pantlåneinrättningen, och lika litet om gatuläggning, om gaslysning eller vattenledningar, fastån dessa frågor, i sakoad af en annan ändamålsenligt ordnad kommunalstyrelse, måst draga: under, sockenstämmornas pröföing. och beslut. Det ligger någonting vidrigt och motbjudande uti att göra kyrkorna till tummelplats för de ofta nog varma diskussionerna rörande slika ämnen; det är både, otjenligt och obilligt att belasta våra själasörjare me: ledningen åf så helt och bålet lekamliga angelägen: heter, i synnerhet som Stockholms presterakaps tid synes, åtminstone att dömå af rikets ständers vid senaste riksdag gjorda framställning om särskilta åtgärders vidtagande för en förbättrad Ae ihaf vudstaden, redan förut vara mer än tillräckligt upptagen i och för ötöfningen af deras eget vigtiga kall. Jag mäste på dessa grunder bestrida, att drätselverkets öfverstyrelse må upplåtas åt sockenstimmornz eller någon ifrån dessa utgången myndighet. (Forts.) RÄTTEGANGSoch POLISSAKER. Såsom förut omnåmdt är; har itapetseraremästare: hustrun Gertrud Edströms klädmäkleribod anhållits ett större parti varor, hvilka, efter verkstäld visitation, misstänktes vara inköpt stulet gods. Anledningen till visitationen föranleddes deraf, att f. korrektionsbjönet Josephinå Wikström, häktad och tilltaläd