svårighet och stora kostnader, att träskets nära annskap alltid varit ansedt såsom ett mäktigt Band på uppsyningsmännens tyranni. Dred tog med sig till träsket blott en enda trogen följeslagare — sin faders bibel. Den var för honom icke ett fridens och nådens budskap, utan en vredene och hämndens härold. Likasom själen, vid studiet af naturens uppslagna bok, der skådar ett återsken af de passioner, som kämpa i dess eget djup och företrädesvis fäster sig vid det, som väcker dess egen sympati — likasom det vilda och otämjda sinnet med förtjusning lyssnar till forsens brus, till lavinernas åskor och hafsstormarnes tjut, så är det äfven vid studiet af den heliga uppenbarelsens bok. Den innehåller stoff för hvarje gestalt af mensklig tanke; häraf dess outtömliga lifgifvande, inspirerande kraft. Dred hade under de sammansvurnes hemliga öfverläggningar hört läsas de gamle profeternas fruktansvärda förbannelser mot förtryck och orättvisa. Han hade läst om hela konungariken, belagda med landsplågor; om hungersnöd och pest och gräshoppor; om haf, som delat sig för att bana slafvarnes skaror väg till friheten och sammanslagit sina återvändande svallvågor öfver deras förföljares hufvuden. Han hade hört läsas om profeter och befriare, väpnade med öfvernaturliga krafter, som rest gig till sitt förtryckta folks försvar; hade grubblat öfver Jaels spik, Samgars gissel, Gideons lamps och stenkruka, och genombäfvats af en vild fröjd, då han läste huru Simson med sina tvenne starka armar skakade det festliga temHe pelsre och begrof sina triumferande föröljare och sig sjelf i samma graf. I de ensliga vildmarker, hvilka han nu dagligen. genomströfvade, inträngde minnet af allt detta djupare och djupare i hans själ. Afskuren från allt menskligt umgänge och