Igenom inkräktningarne af Polen och fFinland, åtmwinstone i synbar måtto, uppnått. . Jag har visserligen inom detta rum hört yrkas, att vår flotta borde uppbringas ungefär till samma styrka som det af mig företedda förslaget af 1789 antyder; men jag anser våra financiella utvägar icke medgifva det. De dertill erforderliga materiella tillgångarne, i fråga om skeppsvirke, hampa m. m. förefinnas icke inom vårt land; och en, för ändamålet fullt befaren sjöbemanning för en sådan skeppsstyrka är hos oss påtagligen icke att tillgå. Döljom icke, att öfvermod och ett alltför stort sjelfförtroende aldrig ensamt varit tillräckliga för bevarandet af statens sjelfständighet! Jag frågar: hvartill under sådana förhållanden skulle gagna att med en betydlig del af folkets skattebidrag, utan något antagligt ändamål, vagga sig i föreställniogen att äapu vara, eller att i framtid:n ens kunna blifva en sjömakt, i ordew begripliga mening? Jag djerfves påstå, att den uppställning af frågan, som jag har tillåtit mig, är så logiskt riktig, att den näppeligen lärer kunna motsägas; och jag har helt enkelt uttalat ställningen sådan den är. Grefve von Platen har, under den beklagligt alltför korta tid marinportiföljen af honom innehades, inlagt en stor och värderik förtjenst uti sanningens afslöjande, medelst en öppen och ärlig uppgift, huru klent det stod till med värt sjöförsvar. Han föreslog de gamla -skeppens nedbuggande till lämpligare certer och klandrades derföre ganska starkt, ehuru efter mina åsigter belt och hållet obefogadt. Jag tror mig böra gå ännu längre, då jag föreställer mig, att slopandet af de gamla skeppen och afyttrandet af de nyare, om sådant låter sig göra, vore den mest rationella utvägen att en gång vinna ett slut på tvisten emellan en linieeller en kanonsupsflotta, eller emellan ett yttre eller ett inre skärgårdsförsvar, såsom lämpligast att bekosta. Att såsom del af en monarkisk statslyx underhålla en linieflotta, som efter all möjlig förnuftig beräkving aldrig kan komma att göra landet någon nytta, synes mig nära nog oförsvarligt och föga öfverensstämmande med den lagstiftande maktens pligt, att vid anslagens beviljande skilja det verkliga ifrån det icbillade och alltför luftiga i fordringarnes framställning. Jag respekterar andras meningar, äfven då de äro motsattal mina; men jag erkänner endast den allmänna meningen som skiljedomare mellan de stridiga åsigterna. Sjöministern förordar, med afseende å roddfartygen, att ,all nybyggnad af omförmälda skärgårdsfartygs certer tills vidare borde uppskjutas och för närvarande stå tillbaka för andra, mera vigtiga och större arbeten; dels emedan det alltid faller sig jemförelsevis lättare att i hast tillskapa en mindre och enkel, än en större och mera sammansatt materiel.n Jag skulle härvid alltför mycket misstaga mig, om hr sjöministern vid detta tillfälle icke råkat ådagalägga en, den allmänna meningen inom Sverge helt och hållet motsatt åsigt. För den s. k. linieflottans mera eller mindre lämplighet, såsom ingående uti Sverges försvarsplan, torde man allmänneligen icke ännu gjort sig så fullkomligt reda; men skärgårdsvapnet deremot har länge omfattats med svenska allmänhetens förkärlek; hvadan hr sjöministerns ofvan åberopade åsigt har väckt stor förundran och blifvit allmänt emottagen med en vemodig känsla. Jag bar äfven att till statsutskottet öfverlemna ett af konung Gustaf III egenhändigt påtecknadt förslag öfver armåns flotta, sådan den till 1790 års kampanj utrustades och med hvilken konung Gustaf III personligen tillkämpade sig den afgörande segern vid Svensksund, samt i sammanhang dermed freden i Weräl. Detta förslag utvisar, att flottans styrka ej var så obetydlig, och att dess uppbringande nu till ett lika antal fartyg ej blefve så lätt att, vid nutidens stegrade fordringar, utan förberedelser åstadkomma, som herr sjöministern synes förutsätta. Det lärer icke heller ännu vara så fullkomligt afgjordt, att roddflottan, till följd af ångkraftens utveckling, torde blifva helt och hållet förkastlig. Jag föreställer mig deremot, att en ångkanonslup för hvarje division roddslupar, eller för ett större eller mindre antal, torde en gång blifva den ändamålsenligt ansedda proportionen. Då nära sex roddslupar med samma armering som ångkanonslupen lära kunna åstadkommas för hvad denna senare ensamt kostar, så torde nyttan af roddflottans uteslutande förvandling till ångflotta ännu vara ganska problematisk, och lärer i Norge en fördelaktigare certe för ett mellanting emellan den nuvarande slupen och jollen redan vara bepröfvad, samt åstadkommen med en betydligt lindrigare kostnad, än den nuvarande slupens, och, likasom jollen, blott förande en bombkanon. Jag döljer mig ingalunda och bör icke heller i denna del undanhålla min öfvertygelse, i afseende å de svårigheter, som vid betraktande af Rysslands öfvermakt framställa sig äfven för ordnandet af värt skärgårdsförsvar till en sådan styrka, att man dermed kunde anse sig i tillfälle med fullt hopp om framgång möta öfvermakten. Om det är sant att Ryssland under kriget bygt ända till 500 kanonbåtar och deribland många med ånga, så uppkommer visserligen härvid, i fråga om öfvermakten, samma betänkligheter i afseende å skärgårdsvapnet, som dem jag visat kunna motses för linieflottan; och huru man än vill ordna sjöförsvar för Sverge, stannar man alltid vid den slutsatsen, att vi dervid äro beroende af vestmakternas biträde och hjelp, och hvilka, under det för handen varande europeiska statsförbundets skick, nu mera icke böra kunna uteblifva. För skärgårdsförsvaret uppstår likväl den betydliga skilnad, att en mindre styrka, skyddad utaf skär och klippor, genom manövrer och klokt begagnande af lokalförhållanden kan i sund och vikar samt uti insjöar göra äfven en starkare fiende betydligt afbräck; och att en kanonslupsflotta kan åstadkommas och underhållas med ojemförligt mindre kostnader än en linieflotta. Derjemte förekommer äfven till skärgårdsvapnets fördel att vestmakterna deruti hos oss, i händelse af behof, böra kunna påräkna ett understöd, som minskar nödvändigheten för dem att med större svårigheter medföra kanonbåtar till Östersjön. Skärgårdsvapnet är dessutom behöfligt för försvaret af inloppen till våra kuststäder och landstigningsställen och kan på våra insjöar betydligt bidraga till understödjande af armåns så väl försvarssom anfallsrörelser. s All tankegång i detta vigtiga ämne stannar likväl efter mina åsigter .vid den slutsats, att landtförsvaret, i förening med en stark kanonslupsflotta, är det enda möjliga, hvarpå Sverge, isoleradt och utan allt främmande biträde, kan fästa sin vilja och sitt hopp att med framgång försvara sitt område, sin sjelfständighet och sin frihet. Värt kringflätna läge gör oss till ett handel och sjöfart idkande folk. Må vi derföre till handelns och till våra landsmäns skydd i alla farvatten bekosta underhållet af en marinflottilj för ett sådant behof, till certer, bestyckning och äfven till ångkraft ändamålsenligt anordnad och beräknad. Må vi dertill hålla en personal, som genom en jemn sjötjenstgöring blefve i tillfälle att öfva ett fullständigt sjömauskap. Härtill fordras likväl icke statens betungande med 5 4