heten inför lagen bör icke ensamt vara en fras, som begagnas vid högtidliga tillfällen och paraderar i grundlagar; den bör i ett fritt samhälle genomtränga hela det offentliga lifvet och göra sig gällande i alla förhållanden. Forskar man närmare efter hvad den moderna polisinstitutionen, med sin godtyckliga makt och den utsträckning den erhållit in på för densamma egentligen främmande områden, v.rkligen uträttat, så skall man finna, att den mycket väl kan jemföras med ett sådant medikament, som för ögonblicket lättar från krämpor och smärtor, men i stället grundligen undergräfver hela kroppskonstitutionen. Ena dylik polis har ialla länder, i stället för att förbättra det fattigare folket, endast förbittrat och förderfvat det, skadat dess karakter och injagat hos detsamma, i stället för vördnad, en fasa och ctt hat emot samhällsmakten, som icke sällan burit förfärliga frukter. Den,som har lust och tillfälle att något gifva akt på hvad som rörer sig inom de lägre folkklasserna i hufvudstaden, skall lätt finna, att hos dem ännu med full kraft fortleiver den traditionella satsen: det finnes ingen rättvisa i polisen! Tror man att detta omdöme, derföre att det innebär öfverdrift, är nägonting fullkomligt likgiltigt, så bedrager man sig högligen. Bristande tro -på lagens kraft och tillämpning utan mannamån inverkar i hög grad korrumperande. En folkklass, som anser sig icke till fullo åtnjuta lagens skydd, får derigenom förakt för sjelfva lagen; den blir så lätt böjd för det lättsinniga resonnemanget: hvad är det värdt att vara oskyldig, om man i alla fall blir behandlad såsom skyldig? Måtte folkets ombud med allvar tillse, att en mer eller mindre godtycklig undantags-lagskipning, på detta så välsom på andra områden, så mycket som möjligt stäfjas och förebygges. Domaremakt, uppdragen ät den verkställande maktens organer, måste alltid bli betänklig för den individuella friheten; förgäfves skall man såsom skäl derför åberopa samhällsordningens kraf; ty samhällsordningen är icke ett så besynnerligt ting att den betryggas och främjas genom undantag och afsteg från de lagar, som utgöra dess grundval och af hvilka den allmänna säkerheten och den personliga friheten bero. Skola poliskamrarne fortfarande fungera såsom domstolar, då må man åtminstone draga försorg derom, att tillräckliga garantier erhållas derför, att ingen gödtycklighet der kan ega rum och att de lagliga formerna der iakttagas lika fullständigt och samvetsgrant som vid de vanliga domstolarne. s