FJORTONDE KAPITLET. Tant Nesbits förlust och mr Jekyls tanke om slafverliet. Då Nina vid hemkomsten gick upp till sitt eget rum, möttes hon af Milly, som kom emot henne med orolig uppsyn. Nina, Nina, sade hon, ,er tant har fått ledsamma nyheter i dag.o Ledsainma nyheter ! upprepade Nina ängslig. Hvad då? Jo ser ni, mitt socker, det har varit en lagkarl här, sade Milly, följande Nina upp: för trappan, och hon har låst in sig med honom hela morgonen, och då han slutligen gick; fann jag henne derinne alldeles utom sig: Och hon säger att hon har förlorat hela sin förmögenhet. Ab, var det ingenting annat? sade Nina. Jag var rädd att någonting förskräckligt händt. Det här var väl inte så farligt, kära Milly. Hon hade inte stort att förlora. Ja men Gud signe er, barn, ingen tycker om att förlora, allt hvad en eger, det må vara mycket eller litet.n FoMen du veto, : sade Ning, att hon alltid kan bo här hos oss, och de småsummor hon kan behöfva att röra sig med, för att köpa nya mössor och bröstkarameller, kunna vi lätt nog förse henne med. q Ack, miss Nina, nog vet jag att ert hjerta är godt som guld; ni skulle gerna gifva bort hela regnbågen, om den vore. er. Men ser ni, barnet mitt, olyckan är den, att den är inte er. Ack barn, den här stora egendomen ni har, och så många munnar som gapa efter mat omkring er — jag säger er, barn — det drar hiskeligt med pengar att bara hålla allt det der Uppe: Och Harry har svårt nog, skall jag säga er, min ros, att få det att gå ihop; år-efter -år, -ehuru-han aldrig säger en balfdragen anda åt er om sina bekymmer —