Ve Inne 9 mig friheten att efter min förmåga skärskåda Kong! Maj:ts nådiga proposition rörande statsverkets tillstånd oeh behof. t Den fjerde hufvudtiteln fördrar efter vanligheten så stora statsanslag, att den skattskyldige vid första anblicken på summan häpnar för möjligheten at! tillfredssiälia den. . Härifrån utgår äfven känslan af så väl plikt som eget intresse, att efter förmåga söka intränga i dithörande , förhållanden och att sålunda företaga deras granskning. Siatsutskottet, såsom en fullständig delegatien ai rikets ständer, är säkerligen bäst i tillfälle att åstad kommia undersökningen, ej allenast om statsbehofvens natur, utan äfven om ändamålsenligheten af de till deras fyllande framstälda förslag. Den enskilte riksdagsmannen åter, eger visserligen sin rätt att vid starsutskottets blifvande betänkanden göra de erinringar och påminnelser han kan finna föranleda til en återremiss af betSnkandet; men detta inträffar gemenligen först emot riksdagens slut; och jag bar derföre ansett det vara mera i sin ordning ast iförväg lemna statsutskottet del af de betänkligheter man kan hysa emot de föreslagoe åtgärderna; naturligtvis till den verkan, hvartill de hos utskottet kunna göra sig gällande. l Redan för nära 40 årtillbaka, eller strax efter det stora då afslutade europeiska kriget, föreslog jeg att ställa en betydlig del af indelta armens nummerstyrka på vakansafgift, för att utaf derigenom icflytande medel åstadkomma den materiel, hvaraf -armen var i så stort bebof. Mitt förslag vana ieke afseende; tvårtom ogillades det ifråa ett håll, der eljest det kanhända bade berdt påräkna det krafiigaste understöd. Andra länder hatva en krigsoch en fredsfot, men den svenska krigsadministratioser bar häruti icke velat antaga någon skilnad. Om de medel, som jag vid det tilifa!let föreslog ätt inbringa, utan någon för de skattdragande ny tunga, blifvit för armånanvände till amnskaffande af en ändsmålsenlig och riklig materiel, så hade vi långt före 1853 varit så rustade, att vi säkerligen då kunnat deltaga i hvilka krigseventualiteter som helst. i Hviiket gagn, eller hvilken styrka för försvaret bar väl nu, jag vill blott säga under de på 1816 följande 40 ären, åstadkommits genom den indeita armöns falltalighet, hvilken så ifrigt förfaktades, då jag såsom en fruktbärande besparisgsutväg föreslog dess tills vidare ställande på en fredsfot? Det var tillåtbgt att, efter 1815, förespå det långvariga fredslugo, hvarmed Europa varit hugnadt iatill utbrettet af kriget år 1853. Nu fruktar jag tt utsigrerka för en lika lingvarig fred icke mer torde kunrua aäpses vara för handen; hyadan också försvaisanstalternas ordnande -bör mera än någessin, på det allmännvas vägnar, af lagstiftnipgen tazas i öfvervägande; hvarföre hvar och en, som dertill känner gig ega någon kailelse, bör finna sig manad att lemna en, om också aldrig så liten skårf af tanke på den så högvigtiga frågan. Den kongl. propositisnen gifver vid banden, att de materiella bristerna blifvit till väsentlig del afhulpsa. Det vore väl om i sjelfva verkligheten det så förhåller sig. Tviflet alstras af okunnigheten, till hvars undanrödjande jag också redan tagit mig friheten att undersiälla statsutskottet infordrandet af redövisvingen för det af rikets ständer vid sista riksdag beviljade betydliga anslaget till bestridande af krigsförnödenheterna. Atiövingsförhållandena för armens befälspersonal förekomma nu i större skata än någonsin förut varit häcde!sen. Härvid framställer sig först förslaget till iöneförbättringar för de värfvade regementena; och hvarvid behofvet sf den begärda löneförhöjningen är så i ögonen fallande, att emot det begärda beloppet ingenting torde vara att eriora, om icke att de inågot enda afseende kunde tarfva en, på billighet grundad törhdjning. Härvid förekommer det mig ieke fullt billigt, att underlöjtnanter och löjtnanter vid lifgarcet till häst äro uppförda till samma lönebelopp som vid gardesregementena till fot, artilleriet och ingeniörkårer , emedan t. ex. inköpen och underhållet af hästar ceh af en dyr sadelmundering synas hafva bort föranleda en skälig förhöjning emot hvad som är iöreslaget för subalternofficerare vid artilleriet, hvilka rida kronans hästar.: Skilnaden emellan subalternbefälets föreslagna aflönivg vid lifgardet till häst oeh kronppriusens husarregemente synes äfvea vara alltför stor: och åliggandet att på egen bekostnad hålla hästar m. m. har äfven dervid ieke ådragit sig vederbörlig uppmärksamhet vid förslagets uppgörande. Det är likväl ganska maktpäliggande, att regeringens förslager äo fullständiga och så vidt möjligt beräknade på rättvisa och billighet, då det är alltför obehagligt för rikets ständer att oupphörligt blifva affordrade tillökningar för behof, som på en gång kunnat och bort vara tillfredsstälda. Påtagligt är, att ingen utan betydlig egen förmögenhet lärer kunna ingå vid lifgardet till häst och kronprinsens husarer, under åliggande att af egås tillgångar förse sig med och vidmakthålla 2:ne dyra hästar; och då de rikes antal i värt land icke är särdeles stort, synes lockelsen att ingå vid dessa rege menten, unier sådana förhållanden, för de flesta blow vara ledande till en snar och oundviklig underzåok. Det föreslagna ökade hästunderhållet sam: stallhyrår atgöra visserligen någon hjelp, men ingalunda 8 tillfyllestgörande. i Någon fullständigare granskning af hvad förslaget i öfrigt innehåder i afseende å den värfvade armöv skulle vara ändamålslös, då man ieke unpser sig kunba inom de för handen varande tillgåvgarne Organisers på ett lämpligare och ändamålsenligare sät, utan blott afser bibehållandet af det närvarande, sådan: det är. Y Det är nemligen då klart, att löneförbättringar mäste äskas ceh måhända bifallas, intill dess em kommande och möjligen snart inträdande nödvändigt påkallar nya organisatiosers upprättande ifrån bättre sybpunkter, hvarbland man då torde taga i betrak tande fotgardenas sammans!ående till et regemente. såsom de ursprungligen varit oeh långt före etiz bhfvit ånyo föreslaget, samt tillika fästa afsoendei det mera omfattande Organisationsförs!ag för hela srmån, som, eburu sedan flera riksdagar till rikets ständer äfgifvet, blifvit lembadt utan afseende. Anmärkningsväråt torde det emellertid vara, ati ehuru ingeniörkårens löner vid senaste riksdag för höjdes; löneferhöjning för denna kär äfven cu bogå res, hvilket synes ådagalägga en brist på system, son, ingifver föga förtroende åt de fordringar som i öfrigt göras. I Emot det ökade befäl för: ingeniörkiren, som i Kovgl. Maj:ts nådiga proposition begäres, vore ätskilbgt at påminna i afseende å förhandenvaranåc förhållanden med vära s. k. fästningar och fästningsarbeten; men med uppmärksämheten fästad på en nära framtids fordringar i detta hänseende, torde denhe kårens förstärkning med befål ej alenast vara ndvändig utan måhända oundgängiig. För iogeniörkårens stat föreslås äfven, till rese understöd åt officerare, ett anslag af 3000 rdr, hvarvid jag enmärker, att dessa anslag hos oss i alie tider varit afsedde ifrån en alltför inskränkt synpunk:i; då, efter mina åsigter, understöd ej allenas för utrikes resor, utan för officerares af alla vaptn långvarigare inträde i främmande armfers tjenst, otvifvelaktigt utgör ett af de tiliförlitligaste medlen för militärutbildningen till högre värf inom facket; och det är denna utväg, som varit tämligen oförklarligt förbisedd alltsedan 1700-talet, då under de europeiska krigen ganska många svenskar tjenstgjörde dels uti regementet Royal Swedois dels andra franska regementen, och hvaribland flere. derifrån uppstego till generalspersoner inom svenska armeen. Hvad ingeniörkåren beträffar så föreställer jag mig, utan mycken våda att fela i mitt omdöme, aut den utländska befästningserfarenhete särdeles inom Frankrike, der den i största skala MN it utvecklad, för denna kår vore vida vigtigare att inhämt:å än . hh FÖ: HIN