EI ASFRERTCES REAR SA Mt ÖTTRER Schwan 1. (D. B.) —— Vägen öfver isen mellan Kungsholmen och Södermalm är i anseende till strömdrag högst osäker. I förgår gick en person ned sig och lyckades endast med svårighet att rädda sitt lif. —— — Med anledning af den förhöjning i telegrafportot mellan Örebro och hufvudstaden, som genom den nya telegraftaxan blifvit stadgad, har Örebro Tidning nyligen gjort följande anmärkningar, hvilkas rättmätighet säkert ej skall undgå vår för sin öppna blick utmärkta telegrafstyrelse: Den nya telegraftaxan upptager för Örebro tvenne förändringar i portot, nemligen Örebro—Stockholm 2 rår och Örebro —Wenersborg likaledes 2 rdr i stället för det för enkel depesch förut belöpande 1 rdr. Hvad det förhöjda Wenersborgsportot beträffar, kan dess belopp vara oss Örebrobor tämmeligen likgiltigt, emedan korrespondensen på nämde ort torde vara tämmeligen ringa. Men så mycket större afseende måste vi fästa vid Stockholmsportet, alldenstund, såsom vi hört uppgifvas, ?, eller 7; af stadens och ortens telegrafkorrespondens går på Stockholm. På förfrågan om sannolika aaledningen till denna förhöjning hafva vi från telegrafbyrån erhållit följande benägna upplysning: Kongl. Maj:ts nådiga reglemente af den 2 Augusti 1856 befaller uti 56 30 och 32, att för ett afstånd af mer än 25 mil, beräknadt efter telegrafliniens längd och riktning, portot för depeseh om 1—25 ord skall beräknas till 2 rdr. Telegraflinien härifrån går längs jernvägen (öfver Dylta och Lia gästgifvaregårdar) till Arboga, derifrån öfver städerna Köping, Westerås, Enköping och Upsala till Stockholm. Denna väglängd utgör 25?; mil; derföre har telegrafstyrelsen måst bestämma portot Örebro—Stockholm till 2 rdra. Man kan visserligen ej klandra telegrafstyrelsen, för det densamma noggrant söker tillämpa Kongl. Maj:ts befallningar; och i allmänhet torde de större affärsmännen hafva den fördelen af ett högre porto, att deras vigtigare depescher ej behöfva hindras från skyndsam expedition af ett genom en lägre taxa framlockadt större antal mindre vigtiga depescher. Äfven torde telegrafverket ännu, innan man för ropet från alla orter om telegrafförbindelse hinner sträcka flera trådar mellan hufvudpunkterna för den större korrespondensen, hafva fördel af en högre tara i allmänhet, hvarigenom inrättningen under vår-, sommaroch höstmånaderna möjligen skulle undgå att blifva öfverhopad med depescher, hvilka, oaktadt fortsatt arbete nätterna igenom, ofta ej hinna expedieras förr än följande dag och derigenom upphäfva verkets hufvudbestämmelse: hastig kommunikation. Men man får ej heller å andra sidan förbise, att en vigtig bestämmelse för inrättningen är att i så vidsträckt mån som möjligt tjena allmänheten samt att icke utgöra en lukrativ inrättning, alldenstund densamma är upprättad och underhållen af allmänna medel. (Att verket hittills inbragt vinst och således ej behöft för sitt underhåll anlita andra medel än egna intrader, är visserligen sant; men allmänna medel äro dock stälda såsom borgen för inrättningens bestånd.) Dessutom bör man ej förgäta en gammal regel i dylika händelser som denna, att nemligen i tvifvelaktiga fall tyda till allmänhetens fördel; och att här åtminstone ett tvifvelaktigt fall är i fråga, bestyrkes af flera omständigheter. Uti ifrågavarande fall torde äfven böra tagas i betraktande, att Örebro åtminstone under vår-, sommaroch höstmånaderna har nästan daglig postkommunikation med Stockholm ; till följd hvaraf det kan anses mindre politiskt att, i synnerhet i dessa penningefattiga tider, betunga telegrafkorrespondensen med ett drygare porto än det försvarligen eller, såsom vi våga tro, rätteligen vara bör. — Katalogen öfver kongl. musikaliska akalemiens undervisniug för år 1856, som vid slutet af sist). hösttermin utkom, upptager följande: Akadeniens preses hr frih. E. G. von Rosen. Akademiens mbetsmän: hr E. Drake sekreterare och biblioteka