ia — vattenkommunikationer? — Vi kunna erom endast säga, att sträfvandet efter en å beskaffad topografisk rättvisa för det första skulle leda till konseqvenser, som intet land är rikt nog att utföra, och för det andra, att. det afzedda ändamålet derigenom icke vinnes; ty en orts välstånd står icke i bestämdt ovilkorligt förhållande till miltalet till närmaste jesnväg eller vattenkommunikation, utan beror af möjligheten att kunna till billigt pris erhålla sina förnödenheter och förmånligt afsätta sina produkter. Men detta befrämjas bäst af jernvägsanläggningar i den mån de motsvara industriens och handelns fordringar, lika myc ket om: de orter de genomskära ligga i närheten af eller aflägsnare från befintliga vattenkormamunikationer. Ligger nemligen en ofruktbar trakt med föga varor att transportera aflägse från segelleder bredvid en rik trak: med vattenkommunikationer, genom hviika dess behof af lätthet för transporter väl till en del är uppfyldt, men för återstående del vida öfverskjuter den fattigare ortens, så be främjas icke blott den rikare ortens och de: båda omfattande allmännas välstånd bättre genom ändamålsenliga jernvägsanläggningar inom denna ort, utan ock sjelfva den fatti gare ortens eget bästa, dels medelbarligen ge nom det inflytande rikedom uti en närbelä gen ort måste utöfva påegendomsvärdens sti gande och möjlighet till industri, dels ocks: ofta omedelbart. Norra Dalarnet. ex. är vida windre väl lottadt i afseende på kommunika tioner och tillfälle till afsättning af sina pro takter, än södra delen af samma län och de närbelägna provinserna Vestmanland och Ge strikland. Utan tvifvel skulle också jern vägsanläggningar inom norra Dalarne : kunn plifva af nytta, men det är likväl troligt, att en större nytta äfven för den orten uppkom mer genom sådana anläggningar uti de nämde l redan bättre lottade orterna, enär sannolikt just derigenom möjlighet till förmånlig afsättning äfven för norra Dalarnes produkter och till erhållande af dess förnödenheter till billigt pris bäst befrämjas. Mycket af hvad vi här sagt om den första hufvudgrunden gäller äfven om den andra, som egentligen blott tyckes vara en utveckling af samma tankegång, Utgår man från den förutsättning, att en på en ort befintlig segelled motsvarar alla industriens fordringar, så är det naturligtvis icke skäl att anlägga en jernväg bredvid densamma; men det är förutsättningen och icke slutsatsen som här bör bevisas. Andra länders erfarenhet tala. emot dess allmänna giltighet. Den första större jernvägsanläggning uti England skedde utan beräkning af vinst, på grund af industriens såsom ovilkorliga ansedda behof, och det oaktadt icke mindre än tre segelleder redan funnos emellan de städer, som den afsåg att sammanbinda. På samma sätt anlade3 den första större jernväg uti Frankrike mellan städerna Rouen och Havre, som re dan voro förenade genom en äfven för tämligen stora fartyg segelbar flod. Amerika, Holland, Tyskland hafva följt exemplet. Hudsonfloden mellan Albany och Newyork, hafvet mellan Rotterdam och Amsterdam, Rhenfloden mellan Bonn och Cöln, Donau mellan Wien och Pesth äro alla segelbara: Öfverste Erieson har förutsett detta inkast, då han i denna hufvudgrunds giltighet ser ett afgörande skäl för att draga vestra stambanan norr om Mälaren. Han besvarar derföre detsamma på förhand med den invändning, att dessa exempel icke äro tillämpliga på norra mälarestranden, emedan för det första en flod är ett smalt vatten, på hvilket man stundeligen öfverflyttar varor och passagerare från den ena till den andra sidan, och för det andra landet utmed dessa banor vanligen är så bebygdt och odladt, eller dessa banlinier förena trakter och städer så rika på produkter och folk, att någon jemförelse med våra förhållanden icke kan ega rum. Utan att kunna inse omöjligheten af att öfverflytta varor och passagerare äfven öfver Mälaren, hvilket redan nu under goromartiden sker från Strengnäs till de norra mälarestäderna, så ofta man rimligen kan frågasätta behofvet deraf, måste vi, hvad det första inkastet angår, betvifla hr Ericsons förutsättning, att de angifna jernvägarne afse industriella behof på de motsatta sidorna af Mersey, Seine, Hudson, Rhen eller Donau, emot dem på hvilka sjelfva jernvägarne framgå, eller att de derifrån kunna hämta någon vinst. Och tillämpligheten af det andra inkastet, eler alt dessa banor förena trakter så rika på , rodukter och folk, att någon jemförelse med våra förhållanden icke kan ega rum, måste vi helt och hållet förneka; ty hur mycket större folkmängd och rikedom än må vara uti Manchester och Liverpool, än uti Stockholm och provinserna norr om Mälaren, så kan Jeraf dock omöjligen följa, att de icke uti dessa senare kunna vara större än uti Södermanland, eller att icke trafiken kan vara bättre betjent med en jernbanå från vester till öster genom Vestmanlands städer och slättland, än med en bana i samma riktning genom samma landskaps nordliga delar. Deremot kunna vi icke finna annat, än att denna hufvudgrund måste hafva mindre tillämplighet uti Sverge än uti något af de uppgifna länderna; ty då segelleder uti dessa äro öppna hela året om, äro de hos oss stängda af is fem till sex månader årligen och kunna således här vida mindre motsvara trafikens behof. Någon följdriktig tillämpning af denna hufvudgrund uti den kongl. propositionen är fn sne ÄR A EA An