krans. Hans spel rönte äfven det varmsste bifall, och blef han efter styckets: slut framropad. Öfriga hufvudroler innehades likaledes af samma skädespelare, som vid styckets förra uppförande på den kongl. scenen, och syntes bland dem fru Hedin företrädesvis lyckas tillvinna sig åskådarnes sympatier. En mycket lofvande elev, mll Th. Hebbe, beträdde denna afton för första gången tiljan uti en mindre rol.