hönnagaf för parterme, att kyrkoherden Ekdahl, hv. ken äfvenledes varit ledamot af nödhjelpskomiten, före målets påropande infunnit sig hos domstolen och afgifvit den förklaring, att han för sin del, i strid! med af öfrige ledamöter inom komitn yttrade åsigter, önskade, att i händelse de ännu icke utgifna medlen ej tillerkändes de fattige brandskadade, medlen måtte i främsta rummet användas att på stora! barnhuset inlösa 20 af de brandskadades minderåriga och oför:örjda barn. Svararde ombudet var redan nu beredd att inlemna ett protokollsutdrag vid ett hållet sammanträde med komitens ledamöter, genom hvilket han trodde sig kunna styrka, att hr kyrkoherden Ekdablunder öfverläggningen om de ännu outdelade medlens användande haft annan åsigt. Notarien Sillen förklarade, att hans hufvudmän bhrr; Wallen och Holmgren, på uppmaning af komitens ledamöter, gjort sin talan gällande och icke gjorde! ringaste anspråk på ersättning, i händelse de fattige! brandskadade ännu ej tillfyllest fått ersatt den för, lust, som drabbat dem. Derpå genmälde hr Uggla; att hrr Walla och Holmgren haft så mycket min-i dre skäl att nu först uppträda som mellankommandr parter i detta mål, som de haft sina varulager brandförsäkrade och för sina förluster uppburit skadeer-; sättning. Deremot vore nu isessiopsrummet, förutom; dem som undertecknat stämningen, ytterligare många fattiga brandskadade tillstädes, som önskade instämm: i käromålet. ; Enligt parternes ömsesidiga medgifvande beslöt domstolen utan öfreriäggniog, att begge uttagne: stämpningarno skulle i ett sammanhang behandlas. och utsattes målet att åter förekomma den 3 nästk.i Februari. Hr Uggla invände, att han redan inom! åtta dagar vore beredd att genmäla -varomålet, hels ! så många fattiga femiljer öaskade målets skyndsamma afgörandn. Hfter öfverliggmnrg bifölls hr Sillea begåraa om 3:ne veckors uppskof, hvarefter de af svaranden ingifoe handlingar öfrerlemnades till hr. Uggla för att desamma skriftligen bemöta, och egde notarien Sillöa att äfven under tiden taga del af desamma. — Sedan uti poliskammaren anmälan blifvit gjord, stt flere handlande vid försäljningen af matförnödenheter, hvad vigten betråffar, iek2 handla redligen, har polisen genom sina tjenstemän låtit i vittnens närvaro ioköpa varor, som understigit den uppgifna vigten, och kommer i följd deraf polisundersökning att hållas. — I går f. m. uppkom eldsvåda uti ett s.k. torkrum i. tändsticksfabriken vid Barnängen. Sedan den hos fabrikör Kugelberg stationerade brandspruta acländt, släektes etden efter 1!, timmas tid, utan att brandsignaler behöfde gifvas. I dag har tillfölje af flere gängse rykten enskilt polisförhör hållits för utrönande af orsaken till viktusliehandlaren Borglunds för nära 3 år sedan timade död. Det har vid föregående förhör blifvit antaget, ait Borglund medelst hängning afhändt sig lifvet. — Om det: Svensson-Hoffstedtske förgiftningemålet i Karlskrona berättar Blekingsposten: Detta märkliga brottmål, som varit föremål för ep långvarig undersökning vid härvarande rådhusrätt, har af allmänheten följts med mer än vanlig uppmärksamhet. SkEfter de i målet tillgängliga protokoller redogöra vi för ifrågavarande brottmåls särskilta detaljer, af hvilka inhämtas: att numera fallerade handlanden Franz Svensson, på spekulation och i hopp om påräknad vinst, med Hoffstedt öfverenskommit, samt sökt att få denne i lifstiden assurerad uti fyra lifförsäkringsbolag, men endast lyckats uti tvenne sådana, eller i lifassuranskompaniet Mentor i London den 22 Maj 1853 och uti kompaniet La Caisse Paternelle i Paris den 26 April 1856; att Svensron under Hoffstedts senare lifstid lemnat denne åtskilliga penningebidrag ; att Svensson under besök bos Hoffsiedt, på sätt afbörda vittnet hustru Christina Pettersson vetat berätta, under hans sjuklighet till honom haft sådana yttrånden, sem skulle Svensson förut öfversenskommit med Hoffstedt, att denne genom intagande af gift skulle förkorta sitt lif; att Svensson aldrig under Hoffstedts sjukdom instält läkare hos denne secare; stt Svensson dageni:efter Hoffstedts död varit angelägen att af vederbörande pastor undfå bevis om Hoffsted!s död, för att med detsammas företeende hos agenterne utifå assuranssummorna, samt, då detta senare misslyckats, hos förste stadsläkaren hr doktor Ekwurzel begärt besigtning å Hoffstedts lif; att sedan obduktion blifvit verkstäld och kemiska undersökningen å Hoffstedts mage m. m. förriggått och dervid utrönts, att Hoffstedi verkligen dött af arsenikintagniog,iSvensson tillafhörda vittnet exam. apotekaren Heffaer, under samtal med denne, yttrat, att Hoffstedt åtminstohe icke på senare tiden af sis lefnad fått gift; att Sven-son, efter det undersökningen vid domstolen börjats, vidtalt förbemälda Christina Pettersson och hustru Ileonora Ryss, att de berde hålla ense i deras berättelser, såsom de förut gjort, och derför erbjudit och beialt dem penningar; att Svensson först nakat att ban -begärt köpa eller innehaft arsenik, men, derom öfvertygad, sådant vidgått först under föregifvande att han förskaffat sig detsamma för att sända till sin fader i Smålaad, men sedermera ändrat sig och uppgifrit användandet deraf till: råttors utödande i sin handelsbed, hvarest sådana likväl icke varit synliga, att han till vittnet J. O: Pilo framstält förslag, att antipgen dränka eller hänga sig, eller ock resa från orten, samt för senare ändamålet begärt pass å härvarande landskansli, hvilket dock honom icke meddelats. Detta med hvad mera, som under ransakningea mot Svensson förekommit, gaf stadsfiskalen, härrdshöfding Bezen, i dess egenskap af allmän åklagare, den fasta öfvertygelsen, att Svensson, om han icke sjelf. bibringat Hoffstedt det gift, hvaraf danne dör, likväl. var verkande. orsaken och upphofsmannen till Hoffstedts dö.t; hvadan, och ehuru Srvemsson sådant förnekat, åklagaren likväl anråg sig befogad yrka, det Svensson borda med åberopadt stöd af 1803 års kongl. bref, på tid som af domstoien bestämmes, hållas i fängelse å fästning till sanningsenlig bekännelse; men hvad anginge vice korporalen Ryss och hans hustrå förbehöll åklagaren sig mot dem framdeles öppen rätt till talan i fall at befogenhet. iI rådhusrättens derefter afkunnade utslag förklaras deremot, att flera bindande omständigheter och liknelser ininpit mot Svenason att hafva delaktighet uti aflidne Hoffsisdis bortrödjande genom förgiftning med arsenik, men att, då han härtill stadigt nekat och desamma ej utgöra full bevisning om brottet; han deråt nu icke kan fällas; dock som Svensson inför rätten erkänt, att han under innevarande år ionehafi arsenik, som han icke ens föreburitsig hafva åtkommit på det i lag förerkrifna sätt, utan att likväl skada deraf bevisligen inträffat, varder Franz Svensson, jemlikt kongl. förordningen den 26 Maj 1827, sakfäld att böta 16 rår 32 sk.fbkoltill trestkiftes emellan kronan, staden och åklagaren, stadsfiskalen Bezån; skolande Svensson, om han saknar tillgång till berörde böter, i stället undergå fjortcn dagars fängelse vid vatten och bröd. Detta utslag understäldes kongl. hofrätiers öfver Skåne och Blekinge vidare pröfning. LANDSORTS NYHETER. BÖrebro den 10 Jan. Vid förliden torsdag å rådhuse: hållet sammanträde med stadens invåna