nandet af sina inkomster på spridda håll, att dessa era elter mindre öfserstiga hvad den ifrågavatt sefätvrnivgen .konde lemna i afkomsi, och se sig, af omtanke för sitt och de sinas närmaste beholt, hindrad att emottsga en befordran, som på samma gång skulle öppna för honom: utsigten till en obero ende framtid och skänka fäderneslandet en embetsman, vuxen sitt kåll. Till förekommande af de olägenheter, hvilka sålunds, utöfver fördelarne, synas åtfölja delaingen af tjenstemannens tid mellan flera sysselsättningar, har satsrådet ansett oundgängligt att såsom en. ör: alla embetsverk, der icke särskilt annorlunda bestämmes, gemensam regel varder stadgadt att icke någon förening af två eller flere ordinarie tjenster på allmän stat för framtiden får ega rum, dock med förbehåilen rätt att härifrån göra undantag för tjenstemär i första lönegraden, Efvensom för dem, hvilkas löner i anseende vill mindre trägna göromål blifvit bestände till lägre belopp, än för tjenstegraden i -allmänhet gäller. Skälen, hvarföre statsrådet trott sig börs i underd. tillstyrka ett sådant undantag från regeln. äro föiljande: ; Då den, som vid gränsen mellan ynglingaoch mannaäldern, efter nyss afslutade studier, inträder det praktiska lifvet, icke med någon visshet kap inse eller förutse, på hvilken af statsbestyrens skild: vägar han skall finna verksamheten mest öfverfensstämma med sina anlag eller lemna: den bästa förhoppningen om fortkomst och utkomst, bör det stå houom öppet att, såsom extra ordinarie arbetare på flera .af dessa. banor, göra sig bekant med deras egenskaper och göra sin egen användbarhet känd hos dervarande förmän, till dess han genom inlagda förtjenster och vid yppad ledighet på ettdera stället kan der få sig villförsäkrad den minsta vedergällning, hvarmed staten anser en ordinarie tjenare kunna -godtgöras, och vara, för sin ensamma person, nödtorfteligen bergad. Men då utsigten till vidare befordran är till tiden obestämd och vanligen aflägsen, torde den underordnade tjenstemannen, som, med änuu ungdomlig arbetskraft och själsspänstighet, kar en loflig benägenhet att genom ökad ansträngning söka berede sig tillräckligare medel för en sorgfri ekonomisk ställning, icke billigtvis böra förvägras att, med fortsatt arbete på någon af de öfrigå vägarne, förvärfva en ytterligare årsinkomst, alltid under förutsättning, att vederbörande förmän pröfva den förra befattningen icke utgöra hinder för den sevares handhafvande på behörigt sätt. Först när tjenstemannen på ettdera stället vinner befordran till andra tjenstegraden och således der fästes genom en lön, motsvarande de begge förut i en hand förenade, kan han anses vara så långt framskriden på denna bana, att hon alltmer aflägsnar honom från den andra och uteslutande tillegnar sig hans arbetskraft. På grund af hvad jag nu haft nåden anföra, anser jag mig derföre såsom ett allmänt stadgande vid nu ifrågavarande lönereglering. böra i underdånighet föreslå: att tjenst, för hvilken lönen, med deruuder beräknade sportler, der sådana ega rum, blifvit bestämd till fulla beloppet af hvad, enligt ofvansagda grunder, tjenstegraden minst bör åtfölja. icke må i förening med annan så beskaffad allmän tjenst innehafvas; hvaremot, i händelse lönen, med afseende å mindre trägna tjenstegöromål, blifvit till lägre belopp bestämd, det må ankomma på E. K. M:ts nådiga förordnande i hvarje särskilt fall, huruvida sådan tjenstmå med annan tjenst förenas, äfvensom det skall på E. K. M:t bero att, efter anmälan af vederbörande embetsverk eller chef, för hvarje fall bestämma, huruvida tvenne tjenster inom lägsta graden må, utan afseende å de dermed förenade lönevilkor; kunna af samma person innehafvas; samt att den tjensteman, som redan innehar flera tjenster, må dem behålla intill dess befordran i högre tjenstegrad sker, såvida tjensterna äro af den beskaffenhet att de enligt nyssnämde grunder, äfven framgent kunna förenas, men att i annat fall, såsom vilkor för löneförböjningens åtnjutande, den ena tjensten skall frånträdas. (Forts.)