sten öfver dörrarna och öfver de väldiga spislarne, alla dylika spår af forntida prakt hade blifvit anmärkta och antecknade till fördel för lady Eleonora, och försatte i verksamhet organen för aktning för forntiden och forntida saker, hvilken var en af de mest utvecklade på baronetens hufvudskål. Doktor Antonio, som längtade efter frukosten, kom plötsligep fram till baroneten, hvilken stod med hufvudet tillbakakastadt, som det tycktes fördjuvad i betraktandet af ett sl:gs gammaldags för, med dubbel öppning, ofvanpå hufvudir gången, hvilket, som doktor Antonio förklarade, var ett tillbehör vid de flesta bygnader nära kusten och ämnadt att sätta de personer. som befunne sig derinne, i tillfälle att nedösa kokande vatten eller dylikt på de anfallande. Anblicken af borgfrun, hvilken hand i band med Lucy just kom ut ur trädgården, fulländade den serie af angenäma intryck, som ba roneten mottagit, och ur stånd att på annat sätt uttrycka sina känslor, skyndade han fram för att med all tillbörlig vördnad bjuda den gamla damen sin arm. Signora Eleonora var, som han senare hviskade till Antonio, icke allenast ladylik; utan hade i sitt sätt att vare en hofdams ädla hållning. Frukostbordet var dukadt på terrassen, om hvilken vi redan haft tillfälle att tala, och signora Eleonora och hennes gäster satte si: ned att frukostera I viprankornas angenäm: skugga, som, uppdragna 1 spalierer, hängde ned e festoner, hvilka bildade en grönskande vägg på alla sidor, utom på den, som var t söder, hvarifrån man bade en präktig utsigt öfver hafvet. Lady Eleonora uppfylde er värdinnas plikter på detta lediga, behagfull: sätt, under hvilket en dam af den gamla skolan så väl vet att dölja sin ständiga uppmörksamhet på hvarje gästs välbefinnande. Dö man såg henne småle, hörde henne tala så