MUSIK. Hr Ahlströms konsert i Ladugårdslands-kyrkan sistlidne lördag var ganska underbållande. Den pompösa fest-uvertyren af Ries tog sig med sin starka instrumentering och sina hastiga passager, i den resonansrika lokalen icke rätt väl ut, oaktadt utförandet var vårdadt. I stället för att framhålla sina egna kompositioner, uppträdde konsertgifvaren helt anspråkslöst med arrangement af Mozarts herrliga Emolls fantasi för Piano, nu satt för full orkester. Dylika öfverflyttningar äro i allmänhet vågade, enär kompositionen oftast innehåller egendomligheter för det ena instrumentet, som icke alltid kunna återgifvas på ett annat. Denna fantasi synes dock vara ett ibland undantagen De ömsom smältande och milda eller lekande melodierna voro väl fördelade på ölika instrumenter; konversationen emellan violinqvartetten och blåskören var effektfull, och nyanserna fiamstodo både större och klarare än på pianot. Denna af iderikedomar omvexlande tonskapelse hade således på ett värdigt sätt blifvit öfverförd i orkestern, hvaret arrangören rörer sig med både lätthet och säkerhet. En gengångare från förra seklet, den sköna konsertarian ur Händels Messias, återgafs af mll Walin på ett berömvärdt sätt. Hr Arnoldson utförde en större aria ur Mendelsohns Elias och Stenhammars bekanta kyrkoaria. Hans klangfalla och vackra röst gjorde en förträfflig effekt i denna lokal, och sångerna, synnerligast den första, tycktes vara med omsorg instuderade. Särskildt loford förtjenar hr A. för sitt ovanligt tydliga uttal af texten. Omkring 20 amatörer. sällskapet Brage, anfördt af en yngre hr Ablström (organist i Kungsholms församlng), afsjöngo en rätt vacker Bön af sin anförare samt en af den tyske tonsättaren Kleins bättre motetter, båda med ackompagnement af orgel. — Den unge violinisten Dente, anstäld i kongl. kapellet, spelade rent och gvatiöst en komposition af Beriot. En af hr Arnold den äldre komponerad Adagio Religiosa för violoncell med ackompagnement af altviol, 3 violoneeller och kontrabas, utförd af hrr Arnold, Lindroth, Torssell, dArien, Hjortberg och Schuster, var så till komposition som utförande en af aftonens vackraste nummer. Koralen för 10 hasuner förfelade sin effekt, dels genom instrumenternas mindre goda stämning, dels ock genom de rörliga figurer, som här och der voro inlagde. En af våra svenska koraler, t. ex. den tili psalmen Vår Gud är oss en väldig borg, helt enkelt utförd, bade troligen slagit v da mera an. Åhörarnes antal var ty värr icke så stort, som den skicklige tillställaren hade förtjenat. a EEE —