Emedan, svarade sir John torrt, hvarje
sådant utbrott af känslofullhet är högeligen
förnedrande för menniskans värdighet, och an-
tyder att rörelsen är föga verklig. Djupa
känslor så väl som djupa strömmar äro, en-
ligt hvad jag hört, sällan bullrande.
Men här vid lag, pappa, kan ingen be-
tvifla verkligheten af den stackars Speranzas
känslor, och du måste sjelf ha blifvit rörd
deraf, ty jag såg tårar i dina ögon.
Tårar i mina ögon! mumlade sir John, i
en föraktfull ton, prat!, och tagande från
ett bord, som stod bredvid hozom, tidningen
Times höll ham den som en skiljemur emel-
Jan sig och Lucys forskande blickar.
Antonio återkom om en liten stund, och
sade att Battista anhölle om äran att få upp-
vakta sin välvillige välgörare och välgöra-
rinna. Åck ja, för all dell utropade Lucy,
plåt honom genast komma in. Unga tjugoåriga
damer känna merändels, af hvilken rang de
än må vara, någon nyfikenhet i afseende på
hjelten i en kärlekshistoria, han må bära her-
tiglig mantel, eller endast en sjömans blåa
jacka. Ja, låt det ske med ens; men med
vilkornp, yttrade sir John, att vi slippa nya
tårefloder eller bandkyssningar.
Jag trer att vi kunna vara utan fruktan i
detta afseende, sade Antonio; qvinnorna äro
nu mera lugna, och enligt hvad jag kan finna,
är Battista icke mycket fallen för rörande
SCener.
Desto bättre för honom och 085, brum-
made sir John; jag har fått så mycket af
den sorten i dag, att jag har godt deraf för
hela mitt lif.
Och nu gör dagens hjelte, en starkt bygd.
medelmåttigt lång, tjugotvåårig yngling, med
hyggligt uteeende och chokoladfärgad hy, ledd
af Speranza och påskuffad af Rosa, sitt inga-
sunda triumflika intåg, och närmar sig med