ännu mer invecklad. De undersöka den till
sin princip; somliga förneka, andra försvara
interventionsrätten, och ingendera sidan har
svårt att finna historiska auktoriteter till stöd
för sin åsigt. La Presse, ständigt radikal i
sina läror, förklarar sig i dag på ett särdeles
bestämdt sätt för mnoninterventionsprincipen,
och Charivari, så Charivari den är, tyckes
mig vara den, som på denna teori gifvit det
bästa svaret: )Omp,, säger han, det händelse-
vis i någon vrå af Europa skulle finnas en
krönt menniskoätare, en konung som stucke
sina undersåter på gaffeln, skulle anledning
finnas för handen att intervenera? — Man
måste medge, att det är svårt att svara nej
på denna fråga. A. H.
En sak, som är ganska betecknande och
väl förtjenar att man lägger märke dertill, är
den inbitna harm och förbittring mot Sverge,
som fortfarande uttala sig uti de bled, som
från Ryssland mottaga sina inspirationer. Le
Nord går i detta såsom i andra fall i spetsen,
och otaliga stickord, artiklar och korrespon-
dentmeddelanden, fulla af vrängda framställ-
ningar och giftiga förespeglingar, vittna till-
räckligt om den sinnesstämning mot vårt land,
som för närvarande råder inom ryska hofvet
och diplomatien, och om den lösen, som i
detta afseende blifvit gifven åt Rysslands pu-
blicistiska tjenstehjon öfverallt i Europa. På
senaste tiden är det i synnerhet norske vice-
konungens resa till Köpenhamn och de tec-
ken, som häntyda på ett närmande mellan de
skandinaviska folken, som gifva det ryskbel-
giska bladet och dess ekon på närmare och
fjermare håll anledning än till sarkasmer
och fientliga utgjutelser, än till högtidliga
varningsrop, stälda till det konservativa Euro-
pa. I ett af de med gårdagens post hitkomna
numrorna innehåller Le Nord en artikel, som
troligen blott för syns skull erhållit formen af
en korrespondensartikel från Kiel af den 4
dennes. Bladet lägger synbarligen mycken vigt
på denna artikel, ty denär tryckt med större
stil än den, hvari korrespondensartiklarne eljest
meddelas; och då den innehåller åtskilliga be-
traktelser, som, då man känner den ryska syn-t
punkt från hvilken de utgå och den sinnesstäm-
ning som dikterar dem, kunna, liksom mycket
annat af hvad det ryska bladet innehåller
vara på sitt sätt ganska lärorika för svenska
läsare, vilja vi i korthet fästa våra läsares
uppmärksamhet på hvad som synes utgöra
kärnan deraf.
föArtikeln innehåller först med anledniag af
ministerkrisen i Danmark de grannaste loford
öfver geheimerådet Scheele. Det finnes —
heter det -— få statsmän i Danmark, som
förtjena sympatier och stöd af ordningens vän-
ner och af Danmarks verkliga vänner (Ryss-
land ?). Han är den ende, som är vuxen den
närvarande ställningens stora svårigheter. För-
fogande öfver den demokratiska majorite-
ten inom representationen (!!), är han dock
ett ypperligt stöd emot demokratiens fordrin-
gar, och såsom en kraftig motståndare så
väl mot ridderskapet i hertigdömena, som vill
af dessa göra en sjelfständig stat, som emot
nationalpartiet, som med uppoffrande af de
tyska landsdelarne åt Tyskland vill vinna en
skandinavisk union, kämpar han med ifver
för den monarkiska enheten (och derigenom
för den utsigt ryska huset kan ha att såsom
eventuel arftagare i Holstein en gång få dan-
ska helstaten i sitt våld). Han är den ende,
som kan åvägabringa en stark och varaktig
minister, och hans fall skulle utgöra begyn-
nelsen till en allmän förvirring.
KEDenna ryska orlofssedel åt - Scheele slu-
tir med följande ord:
Såsom klarsynt statsman är hr Scheele en af-
gjord motståndare till de skandinaviska utopierna.
Alstrad i universitetsungdomens exalterade inbillning,
skickligt underblåst och begagnad af ett visst parti
ij Sverge, i spetsen för hvilket står vicekonungen af
Norge, utgör skandinavismen en dödshotelse för Dan-
mark och en fara för hela Europa. I synnerhet har
Tyskland allt att frukta, om gent emot dess hamnar
skulle uppstå en sjömakt, som skulle undergräfva dess
handel och qväfva i födseln dess örlogsmarin. Vi inse
lätt, att exalterade tidningsläsare i Tyskland, som
äro mycket illa underrättade om hvad som försiggår
här, icke se uti ministern för Holstein annat än en
undertryckare af det tyska elementet i hertigdö-
mena. Passionen lyssnar icke till förnuftsskäl; den
anklagar och dömer utan vidlyftiga omständigheter.
Men man måste förundra sig, att allvarliga män,
som intaga betydande platser och hvilkas omdöme
borde vara mera lugnt och oafhängigt, fördöma en
politik, som de borde vara de första att söka upp-
rätthålla. Hvad skulle det i sjelfva verket bli af
Tyskland den dag, då den danska monarkien icke
längre vore en mäktig damm mot inkräktningarne
från de skandinaviska ider, som nu blifvit personi-
fierade genom Sverge? Om Tyskland glömmer hi-
storiens lärdomar, så har Sverge å sin sida icke
glömt sin forntid och erinrar sig mycket väl, att det
segrande genomtågat Tyskland och regerat öfver
dess skönaste provinser.
ö Man finner lätt, att detta är ett lystrings-
ord till de ryssvänliga junkerbladen i Tysk-
land, som de säkerligen icke skola lemna
obegagnadt, På det nationella partieti Tysk-
land skall det utan tvifvel göra ett öfvervä-
gande komiskt intryck att se detta Danmark,
mot hvars så kallade inkräktningslystnad och
mot Tyskland begångna oförrätter tyska pres-
sen i långliga tider så förfärligt dundrat, nu
framstäldt såsom ett Tysklands bålverk emot
— Sverges Man har dock på den senaste tiden
alltför väl lärt sig inse, från hvilket håll det
är, som Tyskland hotas, som dess nationella
enhet och deraf följande kraftutveckling verk-
ligen motarbetas, för att man der skulle låta
intala sig, att exa union mellan de tre skandi-
naviska rikena, hvilken hade till följd att de
tyska landsdelarne finge följa sina naturliga
tendenser, kunde innebära men och vådor för
Tyskland. Allt för klart framlyser under de
ömma bekymren för Tyskland en illa maske-
RE RT AK TRATT falka TT an nära ig.