Jan två riken, hvartill denna lag torde kunna mär-
mast hänföras, i lagen borJe bestämmas, att det ena
rikets beslut, att frånträda det bestående handels- och
sjöfartsförhållandet, först efter viss tid sedan beslu-
tet blifvit fattadt skall träda i kraft. Komiten har
emellertid ansett sig böra inleda stadgandena härom
med häntydan på det sätt, hvarpå man hoppas att
förändring af rikenas inbördes handels- och sjöfarts-
förhållanden i verkligheten endast skall komma att
tillvägabringas, nemligen genom ny öfverenskommelse.
mellan båda rikena.
Komiten slutar sitt betänkande på följande sätt:
Komiten vågar antaga, att deiunderd. föreslagna
förändringar i mellanrikslagen, om de varda nådigst
gillade, skola framkalla en lifligare samhandel mel-
lan de fö: enade rikena, lossa de band, som hittills
hvilat tryckande på densamma, och aflägsna det miss-
nöje, som mellanrikslagens nu gällande stadganden,
än i det ena och än i det andra riket, tillförene upp-
väckt. Om än genom dessa förändringar icke upp-
nås allt hvad till en närmare kommerciel och so-
cial anslutning mellan de förenade rikena kunde vara
att önska, vågar man dock antaga, att åtskilligt verk-
ligt godt och nyttigt derigenom skall uträttas, och
man hoppas att för den upphöjda omvårdmad, hvar-
med BE. K. M:t vakar öfver de förenade folkens väl,
likasom för allmänna meningen i begge rikena, det
skall vara tillfredsställände att svenske och norske
män i detta vigtiga ärende samdrägtigt arbetat till
ett gemensamt mål, och att det förslag till ny lag:
angående de förenade rikenas handel och sjöfart, som.
komiten härmed underdånigst framlägger, är resul-
tatet af enstämmig öfvertygelse om det rätta.s
rena