Jan två riken, hvartill denna lag torde kunna märmast hänföras, i lagen borJe bestämmas, att det ena rikets beslut, att frånträda det bestående handelsoch sjöfartsförhållandet, först efter viss tid sedan beslutet blifvit fattadt skall träda i kraft. Komiten har emellertid ansett sig böra inleda stadgandena härom med häntydan på det sätt, hvarpå man hoppas att förändring af rikenas inbördes handelsoch sjöfartsförhållanden i verkligheten endast skall komma att tillvägabringas, nemligen genom ny öfverenskommelse. mellan båda rikena. Komiten slutar sitt betänkande på följande sätt: Komiten vågar antaga, att deiunderd. föreslagna förändringar i mellanrikslagen, om de varda nådigst gillade, skola framkalla en lifligare samhandel mellan de fö: enade rikena, lossa de band, som hittills hvilat tryckande på densamma, och aflägsna det missnöje, som mellanrikslagens nu gällande stadganden, än i det ena och än i det andra riket, tillförene uppväckt. Om än genom dessa förändringar icke uppnås allt hvad till en närmare kommerciel och social anslutning mellan de förenade rikena kunde vara att önska, vågar man dock antaga, att åtskilligt verkligt godt och nyttigt derigenom skall uträttas, och man hoppas att för den upphöjda omvårdmad, hvarmed BE. K. M:t vakar öfver de förenade folkens väl, likasom för allmänna meningen i begge rikena, det skall vara tillfredsställände att svenske och norske män i detta vigtiga ärende samdrägtigt arbetat till ett gemensamt mål, och att det förslag till ny lag: angående de förenade rikenas handel och sjöfart, som. komiten härmed underdånigst framlägger, är resultatet af enstämmig öfvertygelse om det rätta.s rena