STOCKHOLM, den 15 Juli. Hufvudstad och Universitet (). Innan vi öfverkå till närmare betraktande af behofvet och fördelarne af ett universitets förläggande i hufvudstaden och af utvägarne att åstadkomma en så maktpåliggande förändring, vilja vi först kasta en blick på de svårigheter och hinder, vare sig verkliga eller diktade, som i detta afseende vanligen förespeglas af alla.dem, som med oro och förskräckelse emotse en förändring i det gamla universitetsförhållandet. Mån hör vissa personer frukta, att den akademiska ungdomens beständiga vistelse i hufvudstaden skulle medföra politisk våda eller, såsom professor Malmsten uti sitt tal vid studentmötet uttryckte sig, att denna ungdoms plifliga, lättrörliga sinne möjligen kunde förledas att störande och våldsamt ingripa i samhällets lugna utveckling). Säkert skola de flesta tycka, att denna förhåga icke behöfver någon vederläggning, då en sådan, säkert hös många mera låtsad än verklig, fruktan endast bör blifva föremål för ett harmlöst och godmodigt löje. Emellertid antaga vi att personer finnas, som uppriktigt hysa en sådan fruktan. Men dessa må man bedja besinna, huruvida vi inom granrikena omkring oss kunna märka några varnande exempel. Har Norges universitetsungdom visat någon annan politisk lifsyttring, än att den, tillsammans med hela norska folket, med fosterländsk glädje och hänförelse begått den årliga fest, med hvilken Norge firar sin befrielses dag? Eller har Köpenhamns studerande ungdom tillåtit sig någonting af vådligare art, är att den, tillsammans med danska folket, vid det tidskifte, då den mångåriga despotismen nödBr Iemna rum för en lagbunden samhällsförfattning, deltog i opinions och glädjeyttringarne? Nej, icke det vi veta. Något lifligare, något mera politiskt framståeride, här visserligen den akademiska ungdömen visat sig uti Paris och Wien. Men dervid är att besinna, att den Thera sydländska ungdomens temperament är ett annat än vårt, och att de politiska lifsyttringarne hos denna ungdom varit framkallade af så utomordentliga förhållanden, att de äfven i de landen sällan kunna förekomma. De parisiska studenternas senaste starkä opinionsyttring hade, lindrigast sagdt, sin naturliga förklaring i en moraliskt illa eller åtminstone tvetydigt. känd. persons upprörande befordran till universitetslärarekallet. Hvad åter studenterna i -Wien någta år förut tilläto sig i förening med hela hufvudstadens bättre sinnade befofkting, då det gälde statens välfärd, och äfven derstädes despotismen ändtligen fck vika för ett slags konstitut:önalitet, det skall historien hvarken finna oförklarligt eller fördömligt, öck det be: visar, att denna i Wien studerande ungdom kände någonting högresän det enskilta lefnadsmål, hvar och en sig föresatt; Vi hafva visserligen erfarit, att den österrikiska regeHägen efter denna rmärfkvärdiga tilldragelse varit betänkt på att förflytta universitetet från hufvudstaden till någon prövitisstad, men vi hafva tillika märkt, att denna plan, som stått i strid med hufvudstadens och landets önskningar, icke gått i fullbordan. Och kanske kömma vi att erfara, att nuvarande ryska kejsaren en vacker dag finner sig föranlåten att åter upprätta universitetet i Warschau. Från exemplen i utlandet kunna vi således icke utan hårdragen sofism och verklig spökrädsla hämta någon skälig anledning till frukfan för en akademisk ungdoms terminliga vistelse i hufvudstaden. Och vore äfven de utländska exemplen af annan art, hvad hade vi här i alla fall att frukta för oss, med vårt konstitutionella sambällsskick och vårt föga eldiga nationallynne, som icke lätt förhastar sig, icke lätt indrages i hvirfveln af politiska rörelser? Om någon akademisk ungdom vijat ringa fallenhet för politiska opinionsyttingar, så är det visserlig:n den svenska, hvilset här vare sagdt hvarken till beröm eller klander. Ej alla skola medgifva riktigheten f detta omdöme, men det torde blifva svårt Itt jäfva det med verkliga bevis. De melingsoch känsloyttringar, som hittills föreommit åtminstone bland Upsalas studerande ngdom (der vi närmare känna förhållandet) ch som kunna få namn af politiska, hafva arit af en ganska stilla och oförarglig art. Vi ilja erinra oss några exempel. När för decennier sedan sorgeposten om olens undergång nådde den studerande ungomen i Upsala, föranledde den ett högtidigt tåg genom staden under sorgesång af för Ilfället författade verser, hvarpå följde åtkilliga andra, mera enskilta yttranden af jupt deltagande. Detta tilldrog sig i all stillet och fredlighet, men betraktades likväl på tt visst håll såsom en obefogad politisk opiionsyttring ocHK ogillades högeligen, utan att jan besinnade, att hvilken bildad menniska om helst, som ej känt och visat deltagande ch sorg vid denna hemska tidning, derigenom xulle hafva förrådt ett djupt sjunket och föredradt tänkesätt. — Många år senare färdaes genom Upsala en förnäm herre och högt ppsatt embetsman, som afträdt från sin post bh som var särdeles populär och uppburen den allmänna medborgerliga aktningen. enne man mottogs vid genomresan af talrikt rsamlade studenter, som med sång beledsaide hans färd. Äfven detta blef på samma ill upptaget såzom en ganska elakartad poisk opinionsyttring, emedan mannen kannka nyligen hade blifvit disgracierad,, rilket Irkväl dittills endast var kändt genom