Engelska ministeren och parlamentet. (Ur Sitcle.) Englands regering handlar under sträng kontroll af allmänna opinionen, hvilken såsom sin ständiga organ eger tidningspressen, såsom tillfälliga tolkar sina meetings, såsom laglig representant parlamentet, der ordets frihet förblifver helig äfven då det, såsom stundom sker, missbrukas; och hvad är det som man icke understundom missbrukar här i verlden? Dag för dag låta vi våra läsare veta det vigtigaste den engelska pressen har att säga; om ett meeting eller en bankett, som blott är ett meeting under en annan form, bringar i ljuset något sakförhållande eller något namn, daguerreotypera vi det bästa vi förmå detta arbete i ljusets tjenst, liksom det förstås af sig sjelft, att då kamrarne hafva sina sessioner, vi omsorgsfullt inregistrera allt betydelsefullt som der föregår. Men kamrarne äro åtskilda under fem eller sex månader, och då de nu samlas för en fråga som kan blifva afgörande för Europas närvarande och framtida Jugn, tro vi det vara vår pligt att erinra allmänheten om hurudan deras sammansättning är och hurudan den minister är som presenterar sig för dem. nderhuset, under hvilket alla finansiella frågor sortera och som efter 1832 års reform utöfvar ett öfvervägande inflytande så väl på den inre som den yttre politikens allmänna ledning, består af 658 medlemmar. 144 utnämnas af grefskapen, 319 af städerna och köpingarne och 4 af universiteterna i det egentliga England; 15 af grefskaperna i Wales, 14 af städerna och köpingarne derstädes. Skottlands grefskaper utvälja 30 deputerade, städerna och köpingarne 23; Irlands grefskaper 64, städerna och köpingarne 39, universiteterna 2. Det är bekant att med grefskaer förstås de åkerbruksdistrikter, i hvilka Jordaristokratien utöfvar förnämsta inflytandet. Reformen har, så att säsa, liberaliserat det egentliga Englands representation, i det den. tilldelat grefskaperna endast 144 deputerade, men städerna och köpingarne 319. Då sessionen afslutades i Augusti 1854, funnos endast fyra obesatta platser, enär alla ledigheter utan dröjsmål på nytt blifva fyllda. De närvarande 654 medlemmarne fördelas i afseende på de särskilda partier, till hvilka de höra, i: liberala, 329; konservatift liberala, 81; konservativa, 47. Man får visserligen icke taga denna klassifikation för mycket efter bokstafven och deraf t. ex. draga den slutsats, att kabinettet, som består af liberala och konservatift liberala, är försäkradt om majoritet i frågan om. krig eller fred. Man har sett, då Roebuckska motionen om en undersökningskomitå voterades med 305 röster mot 148, de konservativa blanda sig med de mest framstående liberala. Ettlikartadt förhållande skulle kunna frambringa samma verkan. Under den upplösning och nmybildning, hvari de gamla partierna befinna sig, är emellertid indelningen liberala, konservatift liberala och konservativa den som mest närmar sig verkliga förhållandet. Öfverhuset har förlorat det inflytande, som det utöfvade då det medelst de ruttna köpinarne bestämde majoriteten i underhuset, då et fyllde detta med sina söner och klienter. Hertigen af Wellington antydde 1848 för sina embetsbröder detta förlorade inflytande, då det var fråga om att upplifva spanmålslagarne: Den tid är förbi, milords, sade han till dem, pdå vi kunde på samma gång motsätta oss underhuset och kronan; de hafva talat, och vi måste foga oss derefter. Men öfverhuset är alltid första korporationen i staten, så ofta det är fråga om domssaker och vissa konstitutionella företrädesrättigheter. Engelska folket vet ganska väl att det kan, när det så vill, tvinga sina andliga och verldsliga lerder; det talar till och med ofta