mingshafvande af svar på följande frågor:
1. Finnas skogar, samt hurudan är deras be-
:skaffenhet och behandling:
a) å kronans omedelbart förbehållne hemman och
lägenheter, deribland kronoparker, gehäg m. m.,
:samt öfverloppsmarker i de norra länen?
db) å till kronans disposition indragne boställen?
ec) å boställen, som innehafvas af civile, militäre
:samt ecklesiastike embets- och tjenstemän?
d) å kyrkors, läroverks samt fromma stiftelsers
;hemmaa?
e) å kronohemman af alla slag, hvilka innehafvas
med s.adgad åborätt?
f) å krono-nybyggen?
9) å trakter, som blifvit till bergsbruk eller så-
gar, mot rekognition eller på andra vilkor af kronan
avplåtne?
h) å flygsandsfält, som blifvit ställde under all-
män vård?
ä) å Tands-allmänningar?
;k) å härads-allmänningar?
J) å socken-allmänningar?
mm) å hemman af frälse natur?
na) å hemman af skatte natur?
2. Om enskildes skogar, vid förutsättning af de-
ras begagnande härefter såsom hitintills, kunna anses,
med deras bestånd, fortfarande fylla länets invåna-
res behof af skogsprodukter till vedbrand, gärdsel
och byggnadsvirke?
3. Hafva dessa skogar under sednare tider till-
ler aftagit? Om de aftagit, och sådant under en
ängre följd af år egt rum, har detta aftagande va-
rit större under sist förflutna decennium, än under
det nästförutgångne ?
4. Om nu förhandvarande förbrukning af skogs-
produkter.
a) till bergsbrukens bedrifvande,
d) till trävaruexport
anses kunna fortfara såsom hittills, utan menlig
inverkan på skogarnes framtida bestånd?
5. Om, och i sådant fall af hvad anledning, skif-
tes- och afvittringsstadgarnes tillämpning verkat till
Se0garnes förminskning, eller misshushållning med
m
6. Om egendomar, som äro med skog försedde,
köpas i spekulation på skogens snara realiserande,
samt om skogar från hemman särskildt öfverlåtas
mot köp eWer arrende till afbrukning på vissa år?
7. Om. svedjande i orter, der det eger rum, ised-
nare åren af- eller tilltagit?
8. Om och i hvad mån, i följd af svedjande, skogs-
eld uppkommit?
9. Om skogseldar i orten mer eller mindre ofta
Törekommit, och om anstalterna för deras släckning
äro ändamålsenliga?
10. Om enskilde vinnlägga sig om skogssådd och
plantering äfvensom att å sina skogar införa en ord-
nad hushållning?
11. Om någon allmännare skogsbrist är för hand,
eller befaras snart inträffa?
12. Om en sådan redan inträffat: hvad inflytande
har detta förhållande haft
a) på folkets hushållning i allmänhet och jordbru-
bruket isynnerhet,
8) på dess trefnad och moralitet,
c) på klimatet, särdeles hvad angår nederbörd och
wattutillgång?
13. Om och i hvad mån sådana slags åtal egt
:rum, hvarom i 18 af 1805 års skogsordning förmä-
les?
14. Huru anses skogsåverkan, med afseende ej
blott å sjelfva brottets beskaffenhet, än äfven å dess
större eller mindre straffbarhet?
Utan att likväl afbida vederbörandes svar
å dessa frågor, torde det intressera läsaren att
efter redan tillgängliga handlingar inhemta en
kort historik om behandlingen af detta ämne,
som vid förra riksdagen på ett förtjenstfullt
sätt behandlades f lag- och ekonomiutskotten
och jemväl var föremål för en liflig menings-
strid inom riksstånden.
Oaktadt vid tidpunkten af ett lands bör-
jande uppodling skogen, såsom för denna
!hind rlig, betraktas nära nog såsom en fiende,
fanns likväl redan i våra äldsta lagar sko-
gen på det sätt skyddad, att det var för-
judet att verkställa odling å lands- och
häradsallmänning, utan tillstånd, i förra fallet
af land och lagman samt i det sednare af
härad och häradshöfding). Först under Wasa-
konungarne, då principerna om kronans ur-
sprungliga eganderätt till all jord gjorde sig
gällande, antogs i följd deraf kronans rätt
icke allenast att meddela föreskrifter i afse-
ende å dispositionen af skogen och skatte-
jorden, hvaraf sketterna skulle utgå, utan
äfven att för kronans eget bei:of förbehålla
ek- och masteträd på sådan skog. I enlighet
med den tidens åsigter om statens behörighet
att regl-ra näringarne, . meddelades nu äfven
föreskrifter om skogarnes användande, huf-
vudsakligen med afseende å bergsnäringen,
hvarvid, i följd af skogsprodukternas ringa
värde och de svåra k-mmunikationerna, den
grundsats infördes, att skogen endast vore ett
tillbehör till jordbruket och att jordegaren
således blott hade ovilkorlig rättighet att an-
vända skogsprodukter till sin nödtorft, hvar-
emot hans rätt att sälja skog gjordes bero-
ende af särskilda föreskrifter.
I denna syftning fortgick under 16:de och
17:de århundradet lagstiftningen om skogarne.
Vid 1638 års riksdag, då detta ärende första
gången synes hafva utgjort föremål för Rikets
Ständers uppmärksamhet, röjde sig redan far-
hågor för följderna af de många olagliga torp-
anläggningar, som skett å allmänningar och
annan oskiftad skog, äfvensom af det allt-
mera tilltagande svedjandet. Rikets Ständer
beslöto då, att dessa skogar skulle af vissa der-
till utsedda personer, jemte häradsnämnden,
häradsvis beses, hvarefter afgöras skulle, hvilka
torp fingo bestå eller borde utrifvas och hvar-
est nya finge anläggas, hvarjemte åt regerin-
gen uppdrozss att gå i författning om en ord-
ning huru skogarne icke så alldeles måtte
tillintetgöras. I öfverensstämmelse med
dessa åsigter förordnades straxt efter riksda-
gen en riksjägmästare för vården om kronans
parker, hvarförutan i fråga om enskilda sko-
gar år 1639 utfärdades ett plakat, hvilket vid
ett, efter den tidens myntförhållanden särde-
les högt, vite af 20 daler silfvermynt förbjöd
svedjande på skogar, som lydde under bergs-
bruket.
Vid riksdagarne 1642 och 1643 bibehölls
förbudet mot svedjande i de orter, der bergs-
bruken antingen allredan voro i flor eller
gåfvo hopp om förkofran; men i afseende å
andra orter ,7 hemställde Rikets Ständer att
svedjande måtte tillåtas efter visst mått och
förordning i de bysken, der hvarken bärande
träd eller timmer skada skedde; och borde
för hvarje bärande träd som fälldes 5 nya
planteras och fredas. Rikets Ständer an-
höllo, i sammanhang härmed, att en skoge-
nn Ts 0xM
MM a Irma ss DR fa Ir OO hh I