metoder och disciplin, såsom frågorna om
slutna klasser och fri flyttning, om ämnes-
läsning för lärare och lärjungar, om lexor-
nas öfverläsning hemma eller i skolan, om
användandet af de äldre lärjungarne såsom
-monitörer för de yngre m. m. Det förra sla-
get afser mera hvad, man skall lära; det sed-
nare mera huru undervisningen bör -medde-
las. Det är isynnerhet de förutnämnde slags
frågorna som äro af den allmänna vigt och
betydelse, att alla böra göra sig dermed för-
troliga, äfven de som icke vilja inlåta sig på
frågorna af sednare slaget, såsom mera va-
rande specialfrågor för män af facket.
För de läsare, som emellertid intressera sig
äfven för dessa sednare slags frågor, meddela
vi i korthet hvad upplysningarne hafva att
derom förmäla. i
Amnesläsning för lärarne har icke allenast
allmänt blifvit införd till den vidd, som det
kongl. cirkuläret ovilkorligen anbefaller, utan
vid 24 läroverk blifvit, likasom förut vid nya
elementarskolan, utsträckt till alla läroverkets
klasser. Ämnesläsningen för lärjungar, dere-
mot, och den dermed sammanhängande fria
flyttningen har endast vid två läroverk blifvit
införd till samma utsträckning som i nya ele-
mentarskolan ; men med undantag för den
lägsta eller de två eller tre lägsta klasserna
har den blifvit tillämpad i ännu 10 andra lä-
roverk. I afseende på lexornas öfverläsning
hemma eller på lärorummet, har nya elemeh-
tarskolans exempel vunnit efterföljd vid 9 lä-
roverk. På de flesta ställen arbeta de sär
skifta klasserna på olika rum; men på några
har man äfven sammanfört flera klasser uti
ett. gemensamt rum, såsom förhållandet är
med alla klasserna i nya elementarskolan.
Detta beror naturligtvis till en väsentlig del
på skolhusets inredning. Rörande monttörsy-
stemets användaride förekomma i upplysnin-
garne inga uppgifter.
Vi skola härvid ingenting annat tillägga,
än att vännerna af nya elementarskolans sy-
stem med skäl kunna glädja sig öfver de här
anförda förhållanden, hvilka onekligen åda-
galägga att de uppfostrings- och undervis-
ningsprinciper, som i och genom detta sy-
stem uttalas, redan, åtminstone i vissa delar,
vunnit ett allmännare bifall, än man med kän-
nedom af förut rådande meningar 1 dessa äm-
nen med någon sannolikhet kunnat vänta.
Vi lemna emellertid dessa egentliga skol-
frågor åsido. De afhandlas bäst lärarne emel-
lan; och det kan icke vara något tvifvel att ju
den allmänna undervisningen och uppfostran
har vunnit och ytterligare skall vinna genom
de olika åsigternas inbördes täflan och nöt-
ning mot hvarandra. Vi öfvergå till det som
för oss och allmänheten måste anses såsom
hufvudsaken, nemligen frågan om de olika
bildningslinierna och de gamla språkens ställ-
ning i elementarundervisningen.
Skall menniskan uppfostras för lifvet eller
blott för studerkammaren? Gifves det någon-
ting som är rent mensklig och medborgerlig
bildning och som bör eftersträfvas af alla fram-
för specialkunskapen? Eller bör en viss del
af det uppväxande slägtet redan ifrån barn-
domen bildas för det lärda yrket eller embets-
mannayrket? Och är den rätta bildningen för
de nu. nämnda ändamålen att vinna genom an-
dra studier samt deraf föranledda andra åskåd-
ningssätt af lifvet, än de som anses bäst be-
fordra andra medborgares bildning? Skall
den undervisning, som bäst passar vår tid,
vara blomman af vår tids bästa odling, eller
reliqvier från förgångna tiders kultur? Böra
skiljda bildningslinier finnas i skolan, och hvar
är i sådant fall skiljegränsen? Hvad är de
gamla språkens rätt utielementarundervisnin-
gen, och om de hafva någon rätt, hvar är de-
ras rätta plats inom läroverket? Sådana äro
de vigtiga spörjsmål, som egentiigen alla sam-
manfalla uti hvad vi ville kalla den stora skol-
frågan, hvilken på samma gång är en af de
största och vigtigaste samhällsfrågor. De 1frå-
avarande statistiska upplysningarne inne-
hålla ganska värderika bidrag till bedömande
af denna frågas närvarande ställning i vårt
fädernesland. Vi skola närmare redogöra der-
för i nästföljande artikel.