metoder och disciplin, såsom frågorna om slutna klasser och fri flyttning, om ämnesläsning för lärare och lärjungar, om lexornas öfverläsning hemma eller i skolan, om användandet af de äldre lärjungarne såsom -monitörer för de yngre m. m. Det förra slaget afser mera hvad, man skall lära; det sednare mera huru undervisningen bör -meddelas. Det är isynnerhet de förutnämnde slags frågorna som äro af den allmänna vigt och betydelse, att alla böra göra sig dermed förtroliga, äfven de som icke vilja inlåta sig på frågorna af sednare slaget, såsom mera varande specialfrågor för män af facket. För de läsare, som emellertid intressera sig äfven för dessa sednare slags frågor, meddela vi i korthet hvad upplysningarne hafva att derom förmäla. i Amnesläsning för lärarne har icke allenast allmänt blifvit införd till den vidd, som det kongl. cirkuläret ovilkorligen anbefaller, utan vid 24 läroverk blifvit, likasom förut vid nya elementarskolan, utsträckt till alla läroverkets klasser. Ämnesläsningen för lärjungar, deremot, och den dermed sammanhängande fria flyttningen har endast vid två läroverk blifvit införd till samma utsträckning som i nya elementarskolan ; men med undantag för den lägsta eller de två eller tre lägsta klasserna har den blifvit tillämpad i ännu 10 andra läroverk. I afseende på lexornas öfverläsning hemma eller på lärorummet, har nya elemehtarskolans exempel vunnit efterföljd vid 9 läroverk. På de flesta ställen arbeta de sär skifta klasserna på olika rum; men på några har man äfven sammanfört flera klasser uti ett. gemensamt rum, såsom förhållandet är med alla klasserna i nya elementarskolan. Detta beror naturligtvis till en väsentlig del på skolhusets inredning. Rörande monttörsystemets användaride förekomma i upplysningarne inga uppgifter. Vi skola härvid ingenting annat tillägga, än att vännerna af nya elementarskolans system med skäl kunna glädja sig öfver de här anförda förhållanden, hvilka onekligen ådagalägga att de uppfostringsoch undervisningsprinciper, som i och genom detta system uttalas, redan, åtminstone i vissa delar, vunnit ett allmännare bifall, än man med kännedom af förut rådande meningar 1 dessa ämnen med någon sannolikhet kunnat vänta. Vi lemna emellertid dessa egentliga skolfrågor åsido. De afhandlas bäst lärarne emellan; och det kan icke vara något tvifvel att ju den allmänna undervisningen och uppfostran har vunnit och ytterligare skall vinna genom de olika åsigternas inbördes täflan och nötning mot hvarandra. Vi öfvergå till det som för oss och allmänheten måste anses såsom hufvudsaken, nemligen frågan om de olika bildningslinierna och de gamla språkens ställning i elementarundervisningen. Skall menniskan uppfostras för lifvet eller blott för studerkammaren? Gifves det någonting som är rent mensklig och medborgerlig bildning och som bör eftersträfvas af alla framför specialkunskapen? Eller bör en viss del af det uppväxande slägtet redan ifrån barndomen bildas för det lärda yrket eller embetsmannayrket? Och är den rätta bildningen för de nu. nämnda ändamålen att vinna genom andra studier samt deraf föranledda andra åskådningssätt af lifvet, än de som anses bäst befordra andra medborgares bildning? Skall den undervisning, som bäst passar vår tid, vara blomman af vår tids bästa odling, eller reliqvier från förgångna tiders kultur? Böra skiljda bildningslinier finnas i skolan, och hvar är i sådant fall skiljegränsen? Hvad är de gamla språkens rätt utielementarundervisningen, och om de hafva någon rätt, hvar är deras rätta plats inom läroverket? Sådana äro de vigtiga spörjsmål, som egentiigen alla sam manfalla uti hvad vi ville kalla den stora skolfrågan, hvilken på samma gång är en af de största och vigtigaste samhällsfrågor. De 1fråavarande statistiska upplysningarne innehålla ganska värderika bidrag till bedömande af denna frågas närvarande ställning i vårt fädernesland. Vi skola närmare redogöra derför i nästföljande artikel.