uppmärksamhet hvarken hos de europeiska
makterna eller inom landet sjelft. De ryska
statsmännen hade mycket slugt utspekulerat,
att Finmarken företrädesvis vore en sådan
punkt; dess förhållanden och betydelse voro
till följd af det nordliga läget obekanta eller
lemnade utan all uppmärksamhet till och
med i de förenade rikena; dess besittning må-
ste, till följd af den obetydliga folkmängden
och de outvecklade hjelpkällorna, i sig sjelf
anses af ringa vigt för Norge, ehuru å andra
sidan förlusten deraf och dess användande
till utvecklingen af en rysk sjömakt i vester-
hafvet skulle innebära så godt som dödsstö-
ten åt skandinaviska halföns sjelfständighet.
Dessa planer fingo visserligen hvila någon tid
under det Ryssland var upptaget af inre oro-
ligheter och sitt förra krig mot Turkiet, men
de återupptogos på 1830-talet med förnyad
ifver. Det är högst intressant att se huru den
ryska diplomatien sträfvat att utverka för
Ryssland något slags traktatmässigt medgif-
vande af dess rätt att få fast fot vid Waran-
gerfjorden, och dessa sträfvanden erhålla sin
rätta belysning, när man vet att vid samma
tid anläggningarne begyntes vid Bomarsund
och tillika erinrar sig det sätt, hvarpå Ryss-
land begagnat hvarjehanda traktatsenliga med-
gifvanden, t. ex. i fråga om Donaufursten-
ömena.
Det är högst betecknande för vår hittills-
varande ställning till Ryssland att iakttaga,
huru den svensk-norska regeringen och dess
ombud uppbjudit alla krafter att söka i godo
komma öfverens med Ryssland och med al-
drig tröttnande artighet, undfallenhet och med-
gifvanden sökt bilägga tvistigheterna genom
att undanrödja och afhjelpa de föregifna an-
ledningarna till desamma, men huru alla dessa
försök strandat och blifvit från den ryska si-
dan bemötta dels med slingringar och undan-
flykter, dels med trots och föraktfullt bete-
ende, så att det temligen tydligt visar sig ha
varit Rysslands mening och afsigt att hålla
denna tvistefråga öppen, till dess en tidpunkt
kunde inträffa, som gjorde det möjligt att af-
göra den summariskt och med de medel som
Ryssland helst använder till afgörande af rätts-
frågor, som den låtit sin listiga diplomati först
uppställa- och hopkonstla.
ELDe ryska underhandlarne ha haft sig syn-
nerligen angeläget att förkasta det vilkoret, att
de ryska undersäter, som skulle få rätt till
fiske i Warangerfjorden, skulle i och för detta
ställa sig de norska författningarne till efter-
rättelse; — de ha nekat att i stället för den
begärda fiskerätten och nederlagsplatsen vid
Warangerfjorden mottaga den årliga ersätt-
ning för vinterbetesrätten, som från norsk si-
da erbjöds, oaktadt de ryska lapparne re-
dan hade ett fullständigt vederlag i det
dem af ålder medgifna sommarbetet på norska
sidan; — ryska regeringen har, utan attlyss-
na till de förslag som från norska sidan om-
sider gjordes om inskränkningar i betesrätten,
18352 spärrat gränsen, till stort mehn och skada
för sina egna undersåter i dessa trakter, hvil-
kas intressen, ehuru de begagnats såsom före-
vändning till att börja och underhålla tvistig-
heterna, i ryska regeringens ögon äro någon-
ting alltför underordnadt, att större afseende
derpå skulle kunna fästas; — Ryssland har
slutligen satt kronan på sitt trotsiga och ut-
manande beteende mot de förenade rikena i
denna sak genom att tvenne särskilda gånger,
både 1833 och 1834, öfverenskomma om Ööpp-
nandet af nya underhandlingar i ämnet, men
båda gångerna låta det norska ombu-
det förgäfves vänta på den ryska under-
handlaren, utan att, så vidt man af Posttid-
ningens meddelanden kan finna, någon för-
klaring öfver meningen med och orsakerna
till detta hånfulla och mot all internationel
anständighet stridande beteende blifvit afgifven.
Vi hoppas att det nu må vara för alltid
förbi med det krus och den eftergifvenhet,
som så länge varit ett utmärkande drag i vårt
förhållande till Ryssland, och som på det di-
plomatiska fältet äfven burit sådana irukter som
t. ex. den med Ryssland afslutade, år 18352 för-
nyade konvention, enligt hvilken Ryssland kan
fordra att Sverge skall utleverera och på sven-
ska statskassans bekostnad till Ryssland åter-
sända hvarje hitflyktad rysk undersåte; hvilken
bestämmelse, om den tillämpas på från Ryss-
land afvikna lifegna, gör vårt land skyldigt till
samma omensklighet, som, utöfvad i Nord-
amerika till följd af den beryktade Slave-
Fugitive-Bill, i Europa väcker rättmätig afsky.
Vi koppas att den förtrollning numera är löst,
genom hvilken Ryssland inverkat på våra
yttre och inre förhållanden, på samma gång
de europeiska makterna vaknat ur den för-
trollning, under hvars inflytande de betraktat
Rysslands maktutvidgning såsom ett underbart
skådespel, som visserligen varit märkvärdigt
och intressant genom sin storhet, men icke
närmare angått Europa.
fö— Under den 7 dennes har Kongl. Maj:t
bifallit kamreraren hos förvaltningen af sjöärendena
IT F Kålbergs underdåniga ansökning om ett års