har ej sällan hemtat näring af en läcker
måltid.
RISET SEPA
Läroverken).
IL.
Under den löslighet och brist på samman-
hållning och verksamhet, som beklagligen ut-
märker vår läroverksstyrelse, är det klart att
lärarne måste blifva de egentliga styresmän-
nen af läroverken, nemligen så vidt de förmå
att göra sina meningar gällande hos eforerna.
Vi tro ock verkligen,-att detta sednare i all-
mänhet varit förhållandet i fråga om de för-
ändringar, som vidtagits i följd af 1849 års
cirkulär; och det torde ej vara alltför orätt,
om man säger, att vårt läroverk, sådant det
nu befinner sig, 1 hufvudsaken är lärarnes
verk. Att på ett och annat stälte lärarne till
och med lyckats göra sin mening, åtminstone
i vissa delar, gällande emot biskopens, kan
man tydligen skönja. Det är äfven bekant.
att man endast på detta sätt kan förklara,
hurusom t. ex. den i cirkuläret anbefallda re-
formen kunnat i Westerås blifva verkställd i
så liberal anda, som skett, eller huru, tvärt-
om, läroverket i Carlstad kunnat komma att
qvarstå såsom ett af de få, der ännu latin-
läsandet bibehåller sitt fordna orimliga före-
träde, under det naturvetenskaperna deremot
så godt som alldeles blifvit makade åt sidan.
Man kan taga för alldeles gifvet, att efo-
rerna, så godt som utan undantag, varit ogyn- I
samt stämda mot andan af den påbjudna lä-
roverksreformen; och denna omständighet får
utan tvifvel anses såsom en orsak, att de för-
modligen i allmänhet litet nog ingripit uti
verkställandet, utan öfverlemnat detta åt lä-
rarekollegierna. Det oundvikliga besvär, som
genomförandet af en ny organisation alltid
har med sig, torde vara en annan. Att, detta
daktadt, i enskilta fall eforernas inflytande
gjort sig kännbart, säges väl icke i upplys-
ningarne, men är i alla fall kunnigt.
Det bör, i sammanhang härmed, äfven an-
märkas, att man icke synes hafva hyst någon
rätt tro på beståndet af den reform, som ge-
nom 1849 års cirkulär blifvit anbefalld. En-
dast vid fyra läroverk, säges det i upplys-
ningarne, att de deraf föranledda förändrin-
garne sammanfattats i någon egentlig stadga
eller reglemente. Man har förmodligen allt-
jemt väntat en ny skolordning, som skulle
omintetgöra det gjorda, och följaktligen icke
ansett det löna mödan organisera sig på en
mera bestämd och fast fot. Att ett sådant
sätt att betrakta saken icke kunnat lända läro-
verket till fromma, inses lätt.
Lägger man nu allt tillsammans — cirku-
lärets ofullständighet, eforernas vare sig ak-
tiva motstånd eller passiva likgiltighet för re-
formen, samt vidare att äfven inom lärare-
kollegierna ett icke så obetydligt motstånd va-
rit att bekämpa; så :såste man bekänna, att
aldrig någon reformatorisk åtgärd gerna kun-
nat verkställas under mindre gynsamma om-
ständigheter, allrahelst när dertill kommer
den så godt som totala saknaden af nödig
vägledning och eftersyn ofvanifrån. Att, oak-
tadt alla dessa omständigheter och oaktadt
man icke tyckts göra sig rätt stora skrupler i
fråga om en någorlunda fri tolkning af 1849 .
års cirkulär, skolreformen ändock kunnat vin-
na så mycket erkännande, som af upplysnin-
garne visar sig hafva skett, bevisar, att här-
vidlag allmänna opinionens makt besegrat mot-
ståndskrafterna, och- att saken varit tillräck-
ligt mogen, för att i trots af alla hinder göra
sig gällande.
Att i detaljerna ännu mycket återstår att
önska, är onekligt; man kan icke heller
gerna vänta annat. Men det vigtigaste är
dock gjordt: reformens grundprinciper äro
praktiskt erkända; första steget framåt är taget.
Såsom en följd af de ofvan antydda för-
hållandena, under hvilka reformarbetet för-
siggått, måste man naturligtvis vänta sig —
hvad äfven upplysningarne, ampelt bekräfta
— en stor mångfald af detaljanordningar; och
den som har lust att spekulera öfver den bä-
sta läseordning o. s. v. kan uti dessa upplys-
ningar finna godt om ämnen att sysselsätta
sig med. Söndringen har nödvändigt måst
blifva så mycket större, som ingen undervis-
ningsstatistik för riket varit att tillgå, icke
ens någon anstalt - gjord för utbyte af pro-
grammer mellan de särskilta läroverken, hvar-
igenom de kunnat åtminstone lära känna hvar- I
andras åtgöranden. I visst hänseende kan
man säga, att läroverksorganisationen i det
hela endast utgör ett slags aggregat af undan-
tagsförhållanden, hvilka likväl alla, såsom vi
förmoda, blifvit, hvartdera för sig, hänskjutna
till och sanktionerade af högsta makten.
Vi vilja icke här inlåta oss uti dessa de-
taljer i afseende på undervisningsmetoder m.
m., som ligga utom -gränserna för en politisk
tidnin.s befogenhet; utan vilja blott anmärka,
att vi icke tro det vara någon olycka, att uti
dylika rena skolfrågor olikheter ega rum mel-
lan olika läroverk. Tvärtom tro vi, att en
alltför långt drifven detaljlagstiftning 1 sådana
frågor med skäl kan befaras skadlig; under
det deremot rätt mycken frihet, lemnad åt de
lokala skolmyndigheterna och åt lärarne, kan
vara till stor nytta att lifva nitet och verk-
samheten. — Att en sådan frihet likväl är nå-
gonting helt annat, än den brist på eftersyn
och allt slags samband, som förut omnämnts,
faller af sig sjelft.
Nya elementarskolan i Stockholm har hit-
tills brukat anses såsom ett konkret exempel
af en läroanstalt i reformens anda; och mån-
gen, som icke gjort sig närmare reda för be-
tydelsen af skolreformen, sedd ur en mera
allmänlig synpunkt, tänker dervid på ingen-
ting annat än nya elementarskolans metod.
Nu är förhållandet, att nya elementarskolan
varit, så att säga, representant af flera olika
slags nya principer inom undervisningens fält,
nemligen en del af mera allmänt medborger-
lig, en annan del af mera specielt pedagogisk
betydelse. Till det förra slaget hör principen
att låta all bildning, både lärd och egentligen
s. k. medborgerlig, utgå ifrån och stödja sig på
en gemensam grundval; dit hör äfven hela
MA RE OA
AA fe KR AR ER AA