har ej sällan hemtat näring af en läcker måltid. RISET SEPA Läroverken). IL. Under den löslighet och brist på sammanhållning och verksamhet, som beklagligen utmärker vår läroverksstyrelse, är det klart att lärarne måste blifva de egentliga styresmännen af läroverken, nemligen så vidt de förmå att göra sina meningar gällande hos eforerna. Vi tro ock verkligen,-att detta sednare i allmänhet varit förhållandet i fråga om de förändringar, som vidtagits i följd af 1849 års cirkulär; och det torde ej vara alltför orätt, om man säger, att vårt läroverk, sådant det nu befinner sig, 1 hufvudsaken är lärarnes verk. Att på ett och annat stälte lärarne till och med lyckats göra sin mening, åtminstone i vissa delar, gällande emot biskopens, kan man tydligen skönja. Det är äfven bekant. att man endast på detta sätt kan förklara, hurusom t. ex. den i cirkuläret anbefallda reformen kunnat i Westerås blifva verkställd i så liberal anda, som skett, eller huru, tvärtom, läroverket i Carlstad kunnat komma att qvarstå såsom ett af de få, der ännu latinläsandet bibehåller sitt fordna orimliga företräde, under det naturvetenskaperna deremot så godt som alldeles blifvit makade åt sidan. Man kan taga för alldeles gifvet, att eforerna, så godt som utan undantag, varit ogynI samt stämda mot andan af den påbjudna läroverksreformen; och denna omständighet får utan tvifvel anses såsom en orsak, att de förmodligen i allmänhet litet nog ingripit uti verkställandet, utan öfverlemnat detta åt lärarekollegierna. Det oundvikliga besvär, som genomförandet af en ny organisation alltid har med sig, torde vara en annan. Att, detta daktadt, i enskilta fall eforernas inflytande gjort sig kännbart, säges väl icke i upplysningarne, men är i alla fall kunnigt. Det bör, i sammanhang härmed, äfven anmärkas, att man icke synes hafva hyst någon rätt tro på beståndet af den reform, som genom 1849 års cirkulär blifvit anbefalld. Endast vid fyra läroverk, säges det i upplysningarne, att de deraf föranledda förändringarne sammanfattats i någon egentlig stadga eller reglemente. Man har förmodligen alltjemt väntat en ny skolordning, som skulle omintetgöra det gjorda, och följaktligen icke ansett det löna mödan organisera sig på en mera bestämd och fast fot. Att ett sådant sätt att betrakta saken icke kunnat lända läroverket till fromma, inses lätt. Lägger man nu allt tillsammans — cirkulärets ofullständighet, eforernas vare sig aktiva motstånd eller passiva likgiltighet för reformen, samt vidare att äfven inom lärarekollegierna ett icke så obetydligt motstånd varit att bekämpa; så :såste man bekänna, att aldrig någon reformatorisk åtgärd gerna kunnat verkställas under mindre gynsamma omständigheter, allrahelst när dertill kommer den så godt som totala saknaden af nödig vägledning och eftersyn ofvanifrån. Att, oaktadt alla dessa omständigheter och oaktadt man icke tyckts göra sig rätt stora skrupler i fråga om en någorlunda fri tolkning af 1849 . års cirkulär, skolreformen ändock kunnat vinna så mycket erkännande, som af upplysningarne visar sig hafva skett, bevisar, att härvidlag allmänna opinionens makt besegrat motståndskrafterna, ochatt saken varit tillräckligt mogen, för att i trots af alla hinder göra sig gällande. Att i detaljerna ännu mycket återstår att önska, är onekligt; man kan icke heller gerna vänta annat. Men det vigtigaste är dock gjordt: reformens grundprinciper äro praktiskt erkända; första steget framåt är taget. Såsom en följd af de ofvan antydda förhållandena, under hvilka reformarbetet försiggått, måste man naturligtvis vänta sig — hvad äfven upplysningarne, ampelt bekräfta — en stor mångfald af detaljanordningar; och den som har lust att spekulera öfver den bästa läseordning o. s. v. kan uti dessa upplysningar finna godt om ämnen att sysselsätta sig med. Söndringen har nödvändigt måst blifva så mycket större, som ingen undervisningsstatistik för riket varit att tillgå, icke ens någon anstalt gjord för utbyte af programmer mellan de särskilta läroverken, hvarigenom de kunnat åtminstone lära känna hvarI andras åtgöranden. I visst hänseende kan man säga, att läroverksorganisationen i det hela endast utgör ett slags aggregat af undantagsförhållanden, hvilka likväl alla, såsom vi förmoda, blifvit, hvartdera för sig, hänskjutna till och sanktionerade af högsta makten. Vi vilja icke här inlåta oss uti dessa detaljer i afseende på undervisningsmetoder m. m., som ligga utom -gränserna för en politisk tidnin.s befogenhet; utan vilja blott anmärka, att vi icke tro det vara någon olycka, att uti dylika rena skolfrågor olikheter ega rum mellan olika läroverk. Tvärtom tro vi, att en alltför långt drifven detaljlagstiftning 1 sådana frågor med skäl kan befaras skadlig; under det deremot rätt mycken frihet, lemnad åt de lokala skolmyndigheterna och åt lärarne, kan vara till stor nytta att lifva nitet och verksamheten. — Att en sådan frihet likväl är någonting helt annat, än den brist på eftersyn och allt slags samband, som förut omnämnts, faller af sig sjelft. Nya elementarskolan i Stockholm har hittills brukat anses såsom ett konkret exempel af en läroanstalt i reformens anda; och mången, som icke gjort sig närmare reda för betydelsen af skolreformen, sedd ur en mera allmänlig synpunkt, tänker dervid på ingenting annat än nya elementarskolans metod. Nu är förhållandet, att nya elementarskolan varit, så att säga, representant af flera olika slags nya principer inom undervisningens fält, nemligen en del af mera allmänt medborgerlig, en annan del af mera specielt pedagogisk betydelse. Till det förra slaget hör principen att låta all bildning, både lärd och egentligen s. k. medborgerlig, utgå ifrån och stödja sig på en gemensam grundval; dit hör äfven hela MA RE OA AA fe KR AR ER AA