nhaltva vagen mellan bDbalaklava och S:t Lreorgklostret belägna byn Karoni, hvilka under hela belägringen hade förblifvit stilla i sina boningar och, om ej under hela tiden, åtminstone länge, af de allierade erhållit rationer för att skydda dem från hungersdöden, uttryckte efter Sebastopols fall en önskan att förflyttas till någon af ryssarne besatt punkt på Krim. Detta meddelades fienden, man vidtog anstalter till personernas fortskaffande, och sistlidne lördag inskeppades de för att afgå till Kaffa. Prins Victor af Hohenlohe förde befälet på det fartyg der de befunno sig, och åtföljdes af major Ross äfvensom af nägra andra officerare, hvilka för sitt nöje deltogo i resan. Som man ännu ej förgätit Hangö, så vidtogos naturligtvis nödiga försigtighetsmått, och man iakttog strängt föreskrifna former. På höjden af Kaffa kom en rysk officer ombord för att gå i författning om utvandrarnes landsättande. Han stannade qvar på fartyget till frukosten, och då några engelsmän yttrade, att man väl ej torde tillåta dem att gå i land, svarade han, att detta väl kunde låta sig göra. De gingo ock med anledning häraf verkligen i land. Knappt uppkomna på stran nen, omringades de af en ryttareskara, deribland ett parti kossacker, som sprängde löst på dem. Hvar och en af dem upplyftades genast på en hög kossacksadel — i förbigående sagt, en temligen obeqväm plats för ryttare, som icke äro vana dervid — och så bar det af i fullt galopp. Målet för resan var furst Gayarins, ungefär två mil från stran den belägna landthus, der gästerna höfligt emottogos af fursten sjelf, en man af ungefär 60 år, hvilken, stödd på en krycka, kom emot dem: han har nemligen förlorat ett ben i Kaukasus. Fursten talade franska och gaf tillkänna att han förstod engelska. Engelsmännen satte sig ned till en måltid af vin och frukter, och ett lifligt, nästan hjert ligt samtal följde. Under loppet af samtalet sade den ryske officeren, som varit på fartyget, till fursten några ord, bland hvilka engelsmännen hörde ordet Kinburn. Fursten svarade med ett passioneradt utrop, hvars betydelse var obegriplig för hans gäster, och frågade dem -derpå om nytt. Man svarade honom, att Kinburn blifvit anfallet och taget. Detta meddelande syntes smärtsamt beröra fursten; men han ryckte blott på axlarne och anmärkte, att sådant nu en gång vore la förtune de la guerre. Han berättade derpå en på sitt sätt märkvärdig händel se, att nemligen genom den i slutet at Augusti inträffade stora explosionen af det franska magasinet personer i Sebastopol hade blifvit dödade och sårade. Då engelsmännen återvände till fartyget, skickade han dem vin och drufvor då de, innan de fått veta att de skulle tillåtas komma i land, uttryckt en önskan att få köpa dessa varor, samt utbad sig i stället af dem något te. Man skickade honom te, ost och andra artiklar, om hvilka man trodde att de skulle vara honom välkomna, och härmed hade denna vänskapliga lilla krigsepisod en ända. Officerarne återvände tisdagen till Balaklava ganska glada från sin utflygt. Jag hade så när glömt berätta att man tillåtit dem tala med tvenne husarer af 10:de regementet, hvilka blifvit tillfångatagna vid den sednaste skärmytseln i närheten af Kertsch. : Samme korrespondent skrifver under den 27 Oktober: Nu, sedan den upprymdhet är förbi som framkallats af utsigten till offensivoperationer, och sedan alla djerfva drömmar om segrar och utmärkelser förbleknat, begynner de allierades läger allt mer och mer antaga karakteren af ett kantoneringsqvarter. I stället för segerförhoppningarne har för detta år hos alla inträdt tanken på huru de skola kunna på det beqvämaste och trefligaste itt inrätta sina vinterboningar. Bekymren ör ett anfall från ryssarnes sida synas för det första helt och hållet vara försvunna. De engelska trupper, som deltagit i expeditionen till Kinburn, återförväntas nästa måndag. Under vintern skall nämnde fästning hållas besatt af engelsmännen. I lägret klaga alla officerarne, att alltför många unga och oöfvade rekryter utskickas från England. Man skulle heldre skicka dessa till garnisonsplatserna och låta de der förlagda gamla regementerna afgå till Krim. Den 21 Okt. ankommo de första förstärkningarne för den sardinska armån till Balaklava; då 3000 man väntas och det hittills åtgångna antalet endast uppgår till 2000, så skall den piemontesiska kären snart vara starkare än vid sin ankomst. Af turkarne funnos endast omkring 2000 man infanteri och 3000 man kavalleri qvar, och dessa aftågade den 21 under Osman pascha från Tschernaja till Kamiesch för att derifrån inskeppas till Suchum-Kaleh, Den 21 höll franska gardet under stort tillopp af åskådare en parad för general Mac Mahon. Denna parad tillhörde de militäriska skådespelen af första rangen. Den 25 firade engelska kavalleriet årsdagen af kavalleristrilen vid Balaklava med en parad och manövrer på det dåvarande slagfältet, och oaktadt mängden af ungt manskap gingo evolutionerna förträffligt. Om några operationer hör man ej mer talas. Man väntar i nästa vecka den engelska kåren tillbaka från Kinburn. Fransmännen skola ensamme hålla denna plats besatt öfver vintern. Å Krigsteatern i A.ien. Ryska Invaliden meddelar nu general Muraviews utförliga rapport om affären vid Kars, Det heter der, att sedan generalen fått kännedom om de förstärkningar som turkiska trupperna erhållit vid Batum och om fiendens afsigt att företaga en rörelse samtidigt till Gurino och Achalzik samt från Erzerum i riktningen åt Kars, hade han den 27 Sept. församlat ett krigsråd, som enhälligt uttalat sig för ett angrepp mot Kars. Angreppet skedde å fyra kolonner. Derefter skilp SYS Sä Jeg Nå 4.