Octschakow. I fråga om sjelfva staden så hafva en del af dess invånare återvändt och upphöra med att börtskaffa sina effekter. Vi lemna Octschakow i fred, ty det är icke mycket att dermed göra. Vi skulle svårligen kunna försvara platsen emot en stark rysk armå, då flottan för det grunda vattnets skull ej kan komma tillräckligt nära, hvaremot fienden skulle kunna emot den öppna en dominerande eld från höjderna bakom staden. Dessutom är besittningen af Kinburn ensam tillräcklig att försäkra alla de ändamål som vi hafva i sigte. På rysk tillfrågan huru det gått med den fångna Kinburnsgarnisonen, gick 1 dag på morgonen en fransk parlamentärbåt öfver till Octschakowstranden. En rysk officer med två soldater kom den till mötes från staden. Den ene af soldaterna nedtyngdes nästan af en ofantlig stång, på hvilken man fästat ett stort hvitt lakan. Det var således omöjligt att missförståndet vid Hangö kunde upprepas. Parlamentären erhöll af fransmännen det besked att den fångne kommendanten se porte å merveille, och 45 sårade vårdas på franska hospitalerna, men att det ej var möjligt att angifva namnen på de fångna officerarne -— det sednare sannolikt af ortografiska skäl. — Vice amiral Pellion gick i dag tidigt med sina lätta fartyg uppför Dnieprviken, innan ännu engelske amiralen kände hans afsigt.. Sir Houston Stewart följde honom kl. I med ett antal små ångare och kanonbåtar. Steppen emellan Octschakow och Bugs mynning sänker sig enformigt ned i sjön genom en klippbrant af 50 till 150 fots höjd; vattnet är längs med stranden mycket grundt och sanden har uppslammats till en vidsträckt men låg bank, på hvilken några fiskare och otaliga vattenfoglar hafva sitt hem. Af det inre landet kan föga ses från skeppen till följd af steppkustens omnämda höjning. De mest märkbara föremål vi kunna observera äro telegrafstationer, mejerier, väderqvarnar, betande hjordar och kossacker, Mängden af boskap och fjäderfä samt uppstackad säd och hö är ganska betydlig, men gårdarne ligga in ilandet. Ungefär på hvar 4:de engelska mil finner man byar, hvardera, med en kyrka och hvita hus, och alla så lika hvarandra som om de vore byggda af samma nirnbergermästare. Telegraferna rapportera de ringaste rörelser vi göra, men amiralen anser icke nödigt att deruti störa de. För öfrigt hafva vi blott sett en stark Kavalleriafdelning på stranden och en infanterikolonn, som rörde sig från trakten af Octschakow till Nikolajew. Då vi närmade oss Bugs mynning blef vattnet grönt och betäckt med växter som en ankdam. Mvynningen är ungefär 3 engelska mil bred, stranden är brant och hög och har en hel mängd mejerier. Vi mötte här den franska eskadern, som sedan vände tillbaka. Amiral Pellion försäkrade att han kommit till den landtudden (Wolaschskaja), som ungefär 7 mil från mynningen vester ifrån skjuter ut i floden, men utan att han funnit något anmärkningsvärdt. Då vi för öfrigt icke hade något att göra beslöt äfven amiral Stewart att sjelf personligen öfvertyga sig om förhållandet. Bugs stränder äro höga, stepperna på båda sidor bruna, och hela scenen ungefär densamma som i Liman nedanför. På korta mellanrum stå vaktposter. Floden förblifver ända till den ofvannämde landtudden 3 till 4 engelska mil bred, men blir der betydligt trängre, Der höjer sig öfver steppen en liten kulle, och vi märkte att ryssarne der upprättat ett batteri. De helsade oss redan på långt håll med ett skott, och vi svarade samt nalkades utan att låta störa oss. Ryssarne hade likväl begagnat den listen att först skjuta med fältkanoner som hade: ringa skottvidd; då vi närmade oss, visade det sig att de äfven hade några gröfre pjeser i beredskap. Elden fortsattes en tid, utan att man å någondera sidan led någon skada. Amiralen skulle icke ha tillåtit skjutningen, om ej Jack vore sådan att han ej låter förmå sig att vända om förr än han besvarat en sådan helsning; affären hade icke ringaste syftemål. Amiralen kunde naturligtvis ej hafva för afsigt att med de 4 små fartyg som han medtagit gå upp ända till Nikolajew. En af kaptenerna, som erbjöd sig att ensam utföra denna längre rekognoscering, fick afslag af amiralen, som ej ville ens genom förlusten af en enda kanonbåt gifva fienden anledning till triumf. Hade marskalk Pelissier lyssnat till amiral Lyons. allvarsamma förslag att skicka 15 till 20,000 man landtrupper med expeditionen, så kunde något ha satts i fråga, men Nikolajew ligger så långt in i landet, och det är sannolikt så många konstgjorda hinder lagda i farleden, som blir allt grundare och trängre, så att man svårligen kan med fartygen komma fram till staden. Då dagen dessutom var långt framskriden, så återvände amiral Stewart. Den 21 framträngde amiral Pellion ännu en gång till samma batteri, demonterade en kanon för detsamma och återvände. Denna dag såg man längs med Kinburn-landtungan röken efter byar, hölador åc., som landtrupperna vid den förut omtalade rekognosceringen stucko i brand. Denna hårda åtgärd ansågs oundviklig för att, i händelse fienden skulle försöka rycka mot Kinburn, han på ett afstånd af 8—9 mil måtte vara beröfvad alla förråder och en öken ligga emellan honom och fästningen. Den sednare är föröfrigt försäkrad redan derigenom att spetsen af landtungan, hvarpå den ligger, är så smal att fartygen kunna från Svarta hafvet och Liman hestryka den med en korsande eld. Derför har också det längre bort belägna lägret uppbrutit, och trupperna skola herbergeras uteslutande i fästningen. Den 22 utfördes af några fartyg en rekognoscering mot Stanislaw, och man säg att ryssarne der på 24 timmar uppfört ett temligen starkt fördbatteris Den kanonbätflottilj, som ryssarne redan skola hafva färdig i Nikolajew, störde icke på ringaste sätt de allierades resor