Octschakow. I fråga om sjelfva staden så hafva
en del af dess invånare återvändt och upp-
höra med att börtskaffa sina effekter. Vi
lemna Octschakow i fred, ty det är icke myc-
ket att dermed göra. Vi skulle svårligen
kunna försvara platsen emot en stark rysk
armå, då flottan för det grunda vattnets skull
ej kan komma tillräckligt nära, hvaremot fi-
enden skulle kunna emot den öppna en do-
minerande eld från höjderna bakom staden.
Dessutom är besittningen af Kinburn ensam
tillräcklig att försäkra alla de ändamål som
vi hafva i sigte. På rysk tillfrågan huru det
gått med den fångna Kinburnsgarnisonen, gick
1 dag på morgonen en fransk parlamentärbåt
öfver till Octschakowstranden. En rysk offi-
cer med två soldater kom den till mötes från
staden. Den ene af soldaterna nedtyngdes nä-
stan af en ofantlig stång, på hvilken man
fästat ett stort hvitt lakan. Det var således
omöjligt att missförståndet vid Hangö kunde
upprepas. Parlamentären erhöll af fransmän-
nen det besked att den fångne kommendan-
ten se porte å merveille, och 45 sårade vårdas
på franska hospitalerna, men att det ej var
möjligt att angifva namnen på de fångna of-
ficerarne -— det sednare sannolikt af ortogra-
fiska skäl. — Vice amiral Pellion gick i dag
tidigt med sina lätta fartyg uppför Dnieprvi-
ken, innan ännu engelske amiralen kände
hans afsigt.. Sir Houston Stewart följde ho-
nom kl. I med ett antal små ångare och ka-
nonbåtar. Steppen emellan Octschakow och
Bugs mynning sänker sig enformigt ned i
sjön genom en klippbrant af 50 till 150 fots
höjd; vattnet är längs med stranden mycket
grundt och sanden har uppslammats till en
vidsträckt men låg bank, på hvilken några fiskare
och otaliga vattenfoglar hafva sitt hem. Af
det inre landet kan föga ses från skeppen till
följd af steppkustens omnämda höjning. De
mest märkbara föremål vi kunna observera äro
telegrafstationer, mejerier, väderqvarnar, betan-
de hjordar och kossacker, Mängden af boskap och
fjäderfä samt uppstackad säd och hö är ganska
betydlig, men gårdarne ligga in ilandet. Un-
gefär på hvar 4:de engelska mil finner man
byar, hvardera, med en kyrka och hvita hus,
och alla så lika hvarandra som om de vore
byggda af samma nirnbergermästare. Telegra-
ferna rapportera de ringaste rörelser vi göra,
men amiralen anser icke nödigt att deruti störa
de. För öfrigt hafva vi blott sett en stark
Kavalleriafdelning på stranden och en infan-
terikolonn, som rörde sig från trakten af Oct-
schakow till Nikolajew. Då vi närmade oss
Bugs mynning blef vattnet grönt och be-
täckt med växter som en ankdam. Mvynnin-
gen är ungefär 3 engelska mil bred, stranden
är brant och hög och har en hel mängd me-
jerier. Vi mötte här den franska eskadern,
som sedan vände tillbaka. Amiral Pellion
försäkrade att han kommit till den landtud-
den (Wolaschskaja), som ungefär 7 mil från
mynningen vester ifrån skjuter ut i floden,
men utan att han funnit något anmärknings-
värdt. Då vi för öfrigt icke hade något att
göra beslöt äfven amiral Stewart att sjelf per-
sonligen öfvertyga sig om förhållandet. Bugs
stränder äro höga, stepperna på båda sidor
bruna, och hela scenen ungefär densamma
som i Liman nedanför. På korta mellanrum
stå vaktposter. Floden förblifver ända till
den ofvannämde landtudden 3 till 4 engel-
ska mil bred, men blir der betydligt trängre,
Der höjer sig öfver steppen en liten kulle,
och vi märkte att ryssarne der upprättat ett
batteri. De helsade oss redan på långt håll
med ett skott, och vi svarade samt nalkades
utan att låta störa oss. Ryssarne hade likväl
begagnat den listen att först skjuta med fält-
kanoner som hade: ringa skottvidd; då
vi närmade oss, visade det sig att de äf-
ven hade några gröfre pjeser i beredskap. El-
den fortsattes en tid, utan att man å någon-
dera sidan led någon skada. Amiralen skulle
icke ha tillåtit skjutningen, om ej Jack vore
sådan att han ej låter förmå sig att vända om
förr än han besvarat en sådan helsning; af-
fären hade icke ringaste syftemål. Amiralen
kunde naturligtvis ej hafva för afsigt att med
de 4 små fartyg som han medtagit gå upp
ända till Nikolajew. En af kaptenerna, som
erbjöd sig att ensam utföra denna längre re-
kognoscering, fick afslag af amiralen, som ej
ville ens genom förlusten af en enda kanon-
båt gifva fienden anledning till triumf. Hade
marskalk Pelissier lyssnat till amiral Lyons.
allvarsamma förslag att skicka 15 till 20,000
man landtrupper med expeditionen, så kunde
något ha satts i fråga, men Nikolajew ligger
så långt in i landet, och det är sannolikt så
många konstgjorda hinder lagda i farleden,
som blir allt grundare och trängre, så att man
svårligen kan med fartygen komma fram till
staden. Då dagen dessutom var långt fram-
skriden, så återvände amiral Stewart.
Den 21 framträngde amiral Pellion ännu
en gång till samma batteri, demonterade en
kanon för detsamma och återvände. Denna
dag såg man längs med Kinburn-landtungan
röken efter byar, hölador åc., som landtrup-
perna vid den förut omtalade rekognoscerin-
gen stucko i brand. Denna hårda åtgärd an-
sågs oundviklig för att, i händelse fienden
skulle försöka rycka mot Kinburn, han på ett
afstånd af 8—9 mil måtte vara beröfvad alla
förråder och en öken ligga emellan honom
och fästningen. Den sednare är föröfrigt för-
säkrad redan derigenom att spetsen af land-
tungan, hvarpå den ligger, är så smal att
fartygen kunna från Svarta hafvet och Liman
hestryka den med en korsande eld. Derför
har också det längre bort belägna lägret upp-
brutit, och trupperna skola herbergeras ute-
slutande i fästningen.
Den 22 utfördes af några fartyg en rekog-
noscering mot Stanislaw, och man säg att rys-
sarne der på 24 timmar uppfört ett temligen
starkt fördbatteris Den kanonbätflottilj, som
ryssarne redan skola hafva färdig i Nikolajew,
störde icke på ringaste sätt de allierades resor