datat st on ES Ar fr ng nr rr
BLANDADE ÄMNEN.
—— Tiderna förändras och vi med dem. (Ur
Ö. P.) År 1831 lästes i en s. k. Antiqvartalsskrift
i Lund en recension af en akademisk afhandling med
titel: Doctrine Biblice de Spiritu Saneto lineamenta
(g-unddragen af bibelns lära om den Hel. Ande); re-
sensionen är undertecknad af dåvarande teol. docen-
ten, numera prosten och kyrkoherden i Håslöf, kon-
traktsprosten och ordensledamoten J. Pettersson. Den
akademiska afhandling, som blifvit föremål för denna
märkliga recension, är författad af doktor Reuter-
dahl, numera stiftets biskop. Sedan reeensenten i de
skarpaste ordalag tillrättarisat hr doktorns utsväf-
vande villomeningar, slutar han med följande ord:
Jag öfverlemnar åt läsaren sjelf att afgöra hvad
förtroende den kan såsom recensent af teologiska af-
handlingar ) förtjena, hvilken såsom bibeltolkare
misstager sig om de tydligaste ställen, gör slutsatser
som vid minsta eftertanke befinnas vara oriktiga och
förklarar uppkomsten af läran om den Hel. Ande på
ett sätt som ingalunda låter förena sig hvarken med
förnuft eller uppenbarelse och som snarare liknar Na-
talis Comitis förklaringar öfver fornhedniska myther,
in en teologisk afhandling af en kristlig hufvud-
dogm.
Ar 1831 angifres således doktor Reuterdahl of-
fentligen för irrlärighet, och 1855 intager han bi-
skopsstolen i Lund. Kontraktsprosten Jeh. Petters
son var ju en ibland dem som på stadshuset i Lund,
med glaset i hand, beneventerade hans högvördighet,
hvilken kort förut rekommenderat -sin recensent til!
erhållande af nordstjernan! Vi undra blott hvem som
bestått förlikningskalaset?
— Om s8antalerna, hvilkas namn på sena-
tiden så ofta blifvit hördt såsom stående i fullt
ippror mot engelska makten i Ostindien, lemnar en
itländsk tidning följande underrättelse:
Santalerna äro en folkstam, föga bättre än vildar-
ie, som bebe lägre delen af landet från Bangoulpore
sill Orissa i Indien. De hafva för det mesta inga
:ldvapen; men på visst sätt jemnas denna underläg-
senhet genom deras skicklighet i användandet af bå-
sen, till hvilken de, utan särdeles samrvetsqval, för
att göra den mera dödande, använda förgiftade pi-
lar... Deras religion är en enkel barbarisk afguda-
dyrkan — de tillbedja sioekar och stenar, utan nå-
gra af de mystiska förfiningar, hvarmed deras gran-
aärs, hinduernas afgudadyrkan är öfversållad. Deras
anytologi, jomförd med hinduernas, är hvit som snö,
och de hafva ej något begrepp om olika kaster ibland
befolkningen. Deras föda består af nästan allt ät-
bart, ifrån grodor och löfmaskar till tigrar och hern-
noskap; ty kokött är ej hos dem förbjudet, som hos
deras grannar. Beträffande deras laster, så är det
säkert från deras nyligen visade förfarahde, att de
förena feghet täed grymbet i en märklig grad, ty de
föra krig mot-qvinnor oeh barn, lika bra som mot
männerna; och olikt Nordamerikas indianer, sem
srisa mest sin fiendes hufvudsvål, är för santalen den
nest ärorika trof att kunna föra med sig en qvin-
vas hufvud från någon af sin fiendes byar. Men:
ned allt detta ärö sätitälerna särdeles utmärkta för
deras kirlek till rättvisa, hvilket ej finnes bland nå-
zra andra af Indiens infödingar. Deras antal säges
uppgå till omkring 100,090 stridbara män, och om
1e förena sig med de andra stammarne på Wind-!
shill, skall antalet af vapenföra män blifva i san-
g en högst fruktaisvärd styrka mot England.
Det är ej sannolikt att något särdeles krig skall ega
um under nuvarande årstid, vidare än att engels-
mÅinaen skola söka drifva fienden till bergstrakterna
i derås hemort och hålla den der. Då vintern in-.
räffar i Indien, inträffar också tiden för anfalls-
riget.
Emellertid har kriget mot engelsmännen förigått
flera månader, och hundratals byar hafva af santa-
lerna blifrit plutidrade och brända. Äfven engels-
ninnen hafva bränt en hel del santalska byar, dödat
en mängd fiender och gjort ännu flera fångar.
Fastän den santalska uppresningen ännu forifar att
ödelägga landet, hafva likväl infödingarne blifvit på
alla sidor instängda inom sitt lands område af en-
gelsmännen; Orsaken till krigsutbrottet är ej ännu
rätt klart: troligen äro flera anledningar dertill ver-
kande, och sannolikt den ej minst giltiga att engels-
minhen ej velat låta deras tjivinnor vara oantastade.
Trettiotusen mån santaler anses vara under vapen,
fördelade i smärre hopar, utöfvande rån och grymhe-
ter, så att man ryser vid att omtala det. I stridig-
heterna emellan santalerna och engelsmännen hafva
likväl allt hittills de sednare varit segrande; och en
brydsam fråga är, hvad engelsmännen skola göra med
fångarne, som redan uppgå till tusental? Att straffa
dem till lifvet, hvilket de som upprorsmän förtjent,
lärer lika fullt icke gå an, ty det skulle blifva ett
omenskligt slagtande. Att släppa dem fria har också
sna stora betänkligheter, sedan de nu en gång fått
ysna och smak på att rusa ner från sina bergshöj-
der för att plundra och mörda i de nedanför på slät-
terna belägna engelsk-indianska byarne, hvilka här-
igenom skulle hållas i en ständig fruktan.
Man här derföre föreslagit en anhanu åtgärd. På
de bördiga slätterna i Pegu finnes tillfälle att föda
millioner menniskor och att undanrödja den så ofta
förekommande hungersnöden i Madras. men Pegus
slätter ligga obrukade i brist på arbetare. Då san-
talerna äro en mycket arbetsam, härdad stam och
aldrig tillförene begätt några otillbörligheter, har
man föreslagit att tillfångataga hela den nu så upp-
roriska befolkningen, männer, hustrur och barn med
all deras lösa egendom samt flytta och bosätta dem
I det britiska Burmah.
) Med hvilken verksamhet hr Reuterdahl, uti Teo
logisk Qvartalsskrift, allt omellanåt befattade sig.