Article Image
eftorkommandes välbefinnande, arbeta på upp
resandet af sådana bålverk, äfven i norden
öfver hvilka ett halfasiatiskt väldes feberaktig
kringskansningshunger ej raer skall kunn
blåsa sin sköflande andedrägt.
Förgäfves tutar en liten lumpen op i vår
öron, att kriget på de aflägsna pontiska vatt
nen ej kommer oss vid, att vi ej hafva någo
nytta eller skada af den förstöring som nys
drabbat den moskovitiska flottan på dessa far
vatten, eller raseringen af dessa fruktansvärd:
förskansningar, bakom hvilka czarväldet gömd:
den anfallsstyrka hvarmed det ständigt hotade
den osmaniska hufvudstaden. För sådan
skrän har folket en gång slutit sitt öra; des:
rena, oförvillade känsla säger det, att för
hållandet är ett motsatt, att segrarne äro vårs
bundsförvandters och ej främlingars, och at
fastän våra vapen änuu hvila, skall dock ti
den komma — måhända är den ej långt af.
lägsen — då äfven dessa overksamma vaper
skola uppropas i den bättre samhällsordnings
intresse, hvilken — vi förtrösta deruppå — skal!
genom dagens blodiga vindor randas öfver
Europa.
Detta är de känslor hvarmed svenska män
i dag khelsat general Canrobert välkommen
till vår strand; detta är förklaringen öfver
den varma entusiasm hos massorna, som oak-
tadt den tidiga ankomsttimman på Skepps-
bron voro honom till m Den blotta ny-
fikenheten yttrar sig ; ej ens nyfikenhe-
ten att sc cn man krönt ira, hvars namn
är på Europas läppar. Här är något mer.
Vårt folk har i den franska härförarens an-
komst velat se en dubbel beskicsning: en
från regering till regering, en annan från na-
tion till nation. Svenskar och fransmän hafva
i fordomtiden godt lidit hvarandra och skrif-
vit mer än ett stort blad i häfderna tillsam-
mans; derföre längtade man här efter ett bud-
skap från de fordna och — man hoppas det
— de tillkommande bundsförvandters leder; och
i generalens klara blick, i hans ridderliga och
vänliga helsningsåtbörd har man velat läsa en
tyst helsning, en innehållsrik beskickning från
blifvande vapenbröder.
Det är i sådan mening general Canrobert
kan sägas bära en dubbel ambassad, både till
regering och folk i dessa gamla landamären.
Vi hafva i första rummet nämnt folkets di-
plomati, emedan den är klar och enkel, så att
ingen derpå misstager sig. Hans uppdrag från
fransmännens kejsare till vår regering är ännu
insvept i ett dunkel, som plågat många di-
plomatiska hjernor, och som äfven måste väcka
många tankar och frågor hos svenska folket.
General Canrobert medför, såsom det är oss
berättadt, till vår konung det franska kejsar-
dömets högsta ordenstecken, såsom svar på
en dylik aktningsbetygelse från konung Oscar
till fransmännens kejsare. Sådana beskick-
ningar mellan monarker öfver befryndade el-
ler genom vänskap förenade folk må alltid
vara välkomna såsom bevis på god vilja mel-
Jan nationernas styrelser; men de äro för li-
tet vigtiga att ensamt upptaga allvarsamma
mäns tankar under så allvarsamma tider.
Man måste således antaga att hvarje sådan
artighet döljer ett djupare syfte, och detta
så mycket mer, som friherre Manderströms
bepröfvade erfarenhet just för tillfället blif-
vit tillkallad. Man har tillagt amiral Vir-
gins och excellensen Dues resor sådana
motiver, ehuru man gissat dem något oli-
ka. En del, som tro sig eler vilja sy-
nas vara väl underrättade, hafva i dessa be-
skickningar velat se vinkar om en viss
benägenhet att uppgifva den skandinaviska
neutraliteten; en annan del hafva trott dem
röra mera speciella föremål, och särskildt den
från de allierades sida framställda önskan att
en del af deras Östersjöflottor skulle få öfver-
vintra i svenska hamnar. Vi finna i den gren
af den utländska tidningspressen, som före-
trädesvis. plägar befatta sig med diplomatiska
gissningar, en skäligen allmänt yttrad öfver-
tygelse, att konung Oscar hittills vägrat upp-
fyllandet af denna önskan, och att general
Canroberts närvarande beskickning skulle hafva
till ändamål att hos konung Oscar ånyo fram-
ställa samma önskan och denna gång söka
utverka dess villfarande.
För vår del måste vi tillstå att hela denna
tydning synes oss ej rätt sannolik. Vikunna
ej föreställa oss att en sådan framställning
skulle blifvit afslagen, då alla våra hamnar,
hvilka ej såsom krigshamnar blifvit i neutra-
itetsförklaringen upptagne, ju i hvarje ögon-
slick erbjuda gästfrihet åt båda de krigfö-
ande parternas flottor som deraf kunna och
vilja begagna sig. Ett sådant tillstånd, gifvet
;dan i och med neutralitetsförklaringen, och
wvars begagnande, till huru stort omfång som
relst, ej skulle rubba denna förklaring, synes
ss knappast hafva behöft begäras, ännu min-
Ire kunnat afslås, och vore äfven ingen de-
initiv framställning ännu från de allierades
ida derom gjord, så förekommer det ess föga
roligt att kejsar Napoleon, för att framställa
len, skulle hafva funnit en utomordentlig be-
kickning dertill af nöden, och dertill be-
kickningen af en man, hvilken, såsom franska
(rimarmens högste befälhafvare under ett så
röfvande tidskifte, stått den kejserliga tanken
å nära och hvars personliga tjenster måste i
varje ögonblick vara så maktpåliggande för
ans suverän.
Hvad är då naturligare än föreställningen.
tt generalens mission är mera omfattande.
ch att den rörer ingenting mindre än frågan
m neutralitetens fortbestånd eller de före-
ade nordiska rikenas uppträdande i den stora
triden.
Man frågar sig under denna förutsättning åt-
silligt. Man frågar sig för det första, i hvilket
dn TR VÄN Ra ER AR 47
Thumbnail