henne och för den nu mördade skepparens räkning
uppburit 9 rår rgs. Det qvitto mördaren skrifvit fö-
revisades nu. Denne nekade deck änyvo att hafva
skrifvit qvittenset, under påstående att han icke vore
skrifkunnig. Mördarens f. d. busbonde framträdde
då och förklarade att Carl Larsson kunde skrifva,
amedan han utskrifvit flere räkningar. för .verkstäldt
skearbete. Mördaren fick, nu bläck, peönå sch pap-
per samt anbefalldes skrifva sitt namn, men han sökte
på allt möjligt skit ställa sig okunnig i skrifkonsten.
Då polismästaren yttrade att.man nsg skulle få
veda på räkningar som han skrifvit, svarade mörda-
ren att ban ej skrifvit dem sjelf. Då hans fordne
busbende förklarade ati han innehade ett hyreskon-
trakt hvaronder Larsson skrifvit sitt namn, invände
mördaren, ja mitt namn kan jag skrifva, men icke
mera.
Målet uppsköts i afbidan på matrosen Nordbergs
sillfrisknande.
— Angående det utspridda ryktet att f. d. pack-
a0skarlen A. E. Eklund skulle genom misshandling
7arit vållande till qvinspersonen Maria Christina En-
stedts sistl. måndag timade död, fortsattes i går po-
isförhör. Eklund har i flera är sammanlefvat med
ien aflidna; och efter hvad läkare intygat har hon
afiidit i kolera, ehura derigenom att Eklund miss-
handlat henne dagen förot pratsjuka grannar satt i
omlopp ryktet om att hon aflidit till följd af miss-
1andling.
Eklond började nu sin berättelse, som väckte hög-
ludd munterhet i salen. Jo, se hr polismästaren,
ri hade i ladugården en gumse och en tacka, ja äf-
en en gris. Fåren tyckte jag detvar skäl att slagta,
y hr polismästaren vet ju att de äro bra att salta in
ill vintern. Då jag på söndagsförmiddagen under
sudstjensten kom hem oeh ville slagta kritterna, så
cosade min galanta emot mig och klöste mig i synen.
Och kan hr polismästaren gissa hvad hon gjorde se-
lan då? Jo hon tog smuts ar en syndafiod på gär-
ien och nedsmorde mig i synen. Då blef jag ra-
sande; och som hr polismästaren. nogsamt känner
till, så är jag ofärdig i min högra hand, och derföre
lade jag till henne med vanstra flatan, men se, icke
hårdt; fastän kärivgen tumlade omkull på gödselbö-
sen. Hon drog mig med sig och der smorde hon in
mitt ansigte med dynga. Husfolket bara skrattade,
men jag blef dock icke ond på hennes, ty se, nådig
lagman, hon var ändå beskedlig, ty hon gaf mig ge-
aast tre knappnålar att fästa ihop byxorna med, hvilka
spruckit sönder.,
Sedan Eklund fått prata en lång stund, tillfrågades
han ytterligare om han ej misshandlat Enstedt.
Nsj Guadbavars!. Jag gaf henne blott ett slag. Hon
var en ryslig qvinna; madam Ssagerbrandt, som står
här bredvid, kan omtala huradan hon var, ty hon
kallade mig jemt för tjuf och rackare.n
Flera vittnen afhördes och de omtalade samman-
stämmande att Eklund slagit Kosted: så illa att
blod frostat ur hennes mun och näsa: De hade, lig-
sande å gödselhögsn, trumfat på hvarandra ganska
tappert. Eklund hade kastat Enstedt baklänges öf-
ver svinstian samt ryckt örringen uf benries ena öra.
Eklund hade. dagligen slagits med Enstedt, hvilken
hade trenne små barn. På måndagsmorgonen hade
Enstedt begifvit sig till doktor-Thegerström för att
få Iäkarebsetyg öfver de Skommor hen erhållit, men
återkommit på förmiddagen: oeh uppgifvit att hon
blifvit hänvisad till stadslåkaren. Någon stund der-
efter hade hon blifvit illamående och kl. 9 på afto-
nen aflidit. Öfverståthållareembetet förklarade, att
då läkare intygat att Enstedt aflidit i kolera, det
skulle bero vid den na hållna undersökningen.
— Gossen Olof Pettersson, anstä !d som kajutvakt
ombord å ångfartyget Sutdsrall; hade i söndagsmor-
gon aflägsnat sig frän fartyget, och kort derefter
varsnades att besättningens sparbössa var borta. Då
gossen Pettersson baft den i sitt förvsr, så blef han
efterspanad och i mändags af polisen gripen. Vid
polisförböret nekade han till stölden, men kunde icke
uppgifva skälet hvarföre han olofligen lemnat farty-
get en kort stand före äet skulle afgå. Uti sparbös-
san hade förvarats omkring 25 rdr. Målet rTemitte-
rades till rådhusrätt.
— Sekundehefen för konungans Svea lifgarde, öf-
verstenicoch riddaren C: H. Möllersväed, har sist-
tlidne gårdag till öfverståthållareembstet ingifvitskrift-
lig ansökan, det--med åberopande al 22 i kongl.
förordningen at den 18 Januari detta är, tillstånd må
lemnas åt underofficershustrun Charl. Christ: Aberg
att fortfarande-på ett. ärs tid från den 1:inst. Okto-
ber uti regementets kasernlokal utöfva utskänkning af
bränvin. Såsom skäl för ett, sådant förordande upp-
gifver hr öfversten bland annat, vatt det hålles mera
kontroll på gardisterna då de kunna få sig mat och
spirituosa inom kasernen, äfvensom det är bra för de
som ligga sjuka. Musikkåren skulle äfven. ha för-
del af bifall till ansökningen.
Huruvida bifall eilef afslag lymnats å ansökningen,
är oss ännu icke bskant.