henne och för den nu mördade skepparens räkning uppburit 9 rår rgs. Det qvitto mördaren skrifvit förevisades nu. Denne nekade deck änyvo att hafva skrifvit qvittenset, under påstående att han icke vore skrifkunnig. Mördarens f. d. busbonde framträdde då och förklarade att Carl Larsson kunde skrifva, amedan han utskrifvit flere räkningar. för .verkstäldt skearbete. Mördaren fick, nu bläck, peönå sch papper samt anbefalldes skrifva sitt namn, men han sökte på allt möjligt skit ställa sig okunnig i skrifkonsten. Då polismästaren yttrade att.man nsg skulle få veda på räkningar som han skrifvit, svarade mördaren att ban ej skrifvit dem sjelf. Då hans fordne busbende förklarade ati han innehade ett hyreskontrakt hvaronder Larsson skrifvit sitt namn, invände mördaren, ja mitt namn kan jag skrifva, men icke mera. Målet uppsköts i afbidan på matrosen Nordbergs sillfrisknande. — Angående det utspridda ryktet att f. d. packa0skarlen A. E. Eklund skulle genom misshandling 7arit vållande till qvinspersonen Maria Christina Enstedts sistl. måndag timade död, fortsattes i går poisförhör. Eklund har i flera är sammanlefvat med ien aflidna; och efter hvad läkare intygat har hon afiidit i kolera, ehura derigenom att Eklund misshandlat henne dagen förot pratsjuka grannar satt i omlopp ryktet om att hon aflidit till följd af miss1andling. Eklond började nu sin berättelse, som väckte högludd munterhet i salen. Jo, se hr polismästaren, ri hade i ladugården en gumse och en tacka, ja äfen en gris. Fåren tyckte jag detvar skäl att slagta, y hr polismästaren vet ju att de äro bra att salta in ill vintern. Då jag på söndagsförmiddagen under sudstjensten kom hem oeh ville slagta kritterna, så cosade min galanta emot mig och klöste mig i synen. Och kan hr polismästaren gissa hvad hon gjorde selan då? Jo hon tog smuts ar en syndafiod på gärien och nedsmorde mig i synen. Då blef jag rasande; och som hr polismästaren. nogsamt känner till, så är jag ofärdig i min högra hand, och derföre lade jag till henne med vanstra flatan, men se, icke hårdt; fastän kärivgen tumlade omkull på gödselbösen. Hon drog mig med sig och der smorde hon in mitt ansigte med dynga. Husfolket bara skrattade, men jag blef dock icke ond på hennes, ty se, nådig lagman, hon var ändå beskedlig, ty hon gaf mig geaast tre knappnålar att fästa ihop byxorna med, hvilka spruckit sönder., Sedan Eklund fått prata en lång stund, tillfrågades han ytterligare om han ej misshandlat Enstedt. Nsj Guadbavars!. Jag gaf henne blott ett slag. Hon var en ryslig qvinna; madam Ssagerbrandt, som står här bredvid, kan omtala huradan hon var, ty hon kallade mig jemt för tjuf och rackare.n Flera vittnen afhördes och de omtalade sammanstämmande att Eklund slagit Kosted: så illa att blod frostat ur hennes mun och näsa: De hade, ligsande å gödselhögsn, trumfat på hvarandra ganska tappert. Eklund hade kastat Enstedt baklänges öfver svinstian samt ryckt örringen uf benries ena öra. Eklund hade. dagligen slagits med Enstedt, hvilken hade trenne små barn. På måndagsmorgonen hade Enstedt begifvit sig till doktor-Thegerström för att få Iäkarebsetyg öfver de Skommor hen erhållit, men återkommit på förmiddagen: oeh uppgifvit att hon blifvit hänvisad till stadslåkaren. Någon stund derefter hade hon blifvit illamående och kl. 9 på aftonen aflidit. Öfverståthållareembetet förklarade, att då läkare intygat att Enstedt aflidit i kolera, det skulle bero vid den na hållna undersökningen. — Gossen Olof Pettersson, anstä !d som kajutvakt ombord å ångfartyget Sutdsrall; hade i söndagsmorgon aflägsnat sig frän fartyget, och kort derefter varsnades att besättningens sparbössa var borta. Då gossen Pettersson baft den i sitt förvsr, så blef han efterspanad och i mändags af polisen gripen. Vid polisförböret nekade han till stölden, men kunde icke uppgifva skälet hvarföre han olofligen lemnat fartyget en kort stand före äet skulle afgå. Uti sparbössan hade förvarats omkring 25 rdr. Målet rTemitterades till rådhusrätt. — Sekundehefen för konungans Svea lifgarde, öfverstenicoch riddaren C: H. Möllersväed, har sisttlidne gårdag till öfverståthållareembstet ingifvitskriftlig ansökan, det--med åberopande al 22 i kongl. förordningen at den 18 Januari detta är, tillstånd må lemnas åt underofficershustrun Charl. Christ: Aberg att fortfarande-på ett. ärs tid från den 1:inst. Oktober uti regementets kasernlokal utöfva utskänkning af bränvin. Såsom skäl för ett, sådant förordande uppgifver hr öfversten bland annat, vatt det hålles mera kontroll på gardisterna då de kunna få sig mat och spirituosa inom kasernen, äfvensom det är bra för de som ligga sjuka. Musikkåren skulle äfven. ha fördel af bifall till ansökningen. Huruvida bifall eilef afslag lymnats å ansökningen, är oss ännu icke bskant.