RÄTTEGÅNGS- oc POLISSAKER.
Ränsakningen i dag med mördaren Carl Larsson.
En af besättningen ombord å mördade skepparen
Westerbergs fartyg, kocken Anders Larsson, var nu
från Jasarettet i Norrtelje hitkommen oeh vid för-
höret närvarande.
Innan förhöret började låt br polismästaren i pro-
tokollet inflyta att han, för att Larsson så mycket
säkrare skulle kunna af kocken ombord på Wester-
bergs fartyg igenkännas, låtit ikläda Larsson de kläder
han häåft på sig vid det tillfälle då mordet föröfva-
des, och nti eellfängelsets gång satt honom bland åt-
skilliga andra fångar. I närvarb af öfverståthållaren
hr grefve Hamilton samt flere personer hade kocken
Larsson blifvit införd, och på tilifrågan om han bland
de honom nu förevisade fångar igenkände mördaren,
hade koeken Larsson genast gått fram och slagit häk-
tade Larsson på axeln under yttrande: denne är
deta: 5 En tö
Lärssontalgaf nu en berättelse om hvad han om
mordgerningen hade sig bekant, alldeles öfverens-
stärimande med den han jemte matrosen Nordberg
afgifvit vid förhöret inför magistraten i Norrtelje och
hvilken nu upplästes.
Kocken Anders Larsson, 16 är gammal, hemma
i Norrby och Häfverö socker, Berättade: att då
Westerberg med sin storbåt eller så kallade slup,
derå Larsson och matrosen Nordberg voro så-
som besättning anställde, låg vid Stadsgården i
Stockholm, hade på fredags förmiddagen den 7 den-
nes en okänd mansperson, smärt, men något lång
till växten, med mörklagdt ansigte samt mörkt, kort-
klippt här, och klädd i mörk, kort roek, långbyxor,
mörk, rund mössa samt lappade stöflor, ditkomrmit
och begärt att få åtfölja Westerberg till den nära
Nybodaholm belägna Nyqvarn, der den okände upp-
gaf sig vara bokhållare. Westerberg, som ämnade
på eftermiddagen afsegla, biföll sagde begäran, och
vid skymningen samma dag på aftonen anträddes
resan, då den okände medföljde; under vägen om-
salte han, det hah i sin husbondes ärender uppehållit
sig omkring 8 dagar i Stockholm och vore glad att
komma derifrån, enär hans vistelse der varit kort
som ock tråkig. När de anländt ett.stycke från
Stockholm, hade den okände hos skepparen anhållit
att emot betalning få ett qvarter bränvin, det han
äfven erhöll, och hvaraf han dels förtärde något sjelf,
dels gaf åt Anders Larsson en samt åt skepparen och
Nordberg två supar. — Under vidare fortsättning af
resan lade den okände sig i en koj i kajutan, samt
Anders Larsson i den andra, men skepparen och Nord-
berg voro uppe å fartyget. Anders Larsson somnade
smart och vaknade ej förr än på lördags morgonen
sedan det redan blifvit ljust, då han väcktes deraf
att matrosen, som lagt sig i kojen bredvid honom,
erhöll ett yxslag af den okände, och i detsamma
zarseblef Anders Larsson jemväl, att skepparen
Westerberg under rop om hjelp vältrade sig ur den
koj deri han låg ned på kajutgolfret, hvarefter den
okände ställde sig öfver honom, utan att Anders Lars-
son i ångesten märkte buruvida några hugg då till-
telades skepparen. Anders Larsson skyndade sig utur
kajutan, men förföljdes af den okände, så att Anders
Larsson slutligen tog sin tillflykt ut på klyfvarebom-
men, men äfvan dit kom den okände efter ho-
som och tillskyndade honom med en täljknif flere
hugg. Under tiden kom Nordberg äfven fram
ur kajutan, och då skyndade den okände emot
honom, derundör Anders Larsson gick ned från
klyfvarebommen och kröp ned i fören under däc-
ket, der han gömde sig: Ifrån detta gömställe
varseblef Larsson att den okände begaf sig mer
i kajutan, der ban hördes hugga på något håråt.
Under denna hans sysselsättning lyckades det Nord-