RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. Ränsakningen i dag med mördaren Carl Larsson. En af besättningen ombord å mördade skepparen Westerbergs fartyg, kocken Anders Larsson, var nu från Jasarettet i Norrtelje hitkommen oeh vid förhöret närvarande. Innan förhöret började låt br polismästaren i protokollet inflyta att han, för att Larsson så mycket säkrare skulle kunna af kocken ombord på Westerbergs fartyg igenkännas, låtit ikläda Larsson de kläder han häåft på sig vid det tillfälle då mordet föröfvades, och nti eellfängelsets gång satt honom bland åtskilliga andra fångar. I närvarb af öfverståthållaren hr grefve Hamilton samt flere personer hade kocken Larsson blifvit införd, och på tilifrågan om han bland de honom nu förevisade fångar igenkände mördaren, hade koeken Larsson genast gått fram och slagit häktade Larsson på axeln under yttrande: denne är deta: 5 En tö Lärssontalgaf nu en berättelse om hvad han om mordgerningen hade sig bekant, alldeles öfverensstärimande med den han jemte matrosen Nordberg afgifvit vid förhöret inför magistraten i Norrtelje och hvilken nu upplästes. Kocken Anders Larsson, 16 är gammal, hemma i Norrby och Häfverö socker, Berättade: att då Westerberg med sin storbåt eller så kallade slup, derå Larsson och matrosen Nordberg voro såsom besättning anställde, låg vid Stadsgården i Stockholm, hade på fredags förmiddagen den 7 dennes en okänd mansperson, smärt, men något lång till växten, med mörklagdt ansigte samt mörkt, kortklippt här, och klädd i mörk, kort roek, långbyxor, mörk, rund mössa samt lappade stöflor, ditkomrmit och begärt att få åtfölja Westerberg till den nära Nybodaholm belägna Nyqvarn, der den okände uppgaf sig vara bokhållare. Westerberg, som ämnade på eftermiddagen afsegla, biföll sagde begäran, och vid skymningen samma dag på aftonen anträddes resan, då den okände medföljde; under vägen omsalte han, det hah i sin husbondes ärender uppehållit sig omkring 8 dagar i Stockholm och vore glad att komma derifrån, enär hans vistelse der varit kort som ock tråkig. När de anländt ett.stycke från Stockholm, hade den okände hos skepparen anhållit att emot betalning få ett qvarter bränvin, det han äfven erhöll, och hvaraf han dels förtärde något sjelf, dels gaf åt Anders Larsson en samt åt skepparen och Nordberg två supar. — Under vidare fortsättning af resan lade den okände sig i en koj i kajutan, samt Anders Larsson i den andra, men skepparen och Nordberg voro uppe å fartyget. Anders Larsson somnade smart och vaknade ej förr än på lördags morgonen sedan det redan blifvit ljust, då han väcktes deraf att matrosen, som lagt sig i kojen bredvid honom, erhöll ett yxslag af den okände, och i detsamma zarseblef Anders Larsson jemväl, att skepparen Westerberg under rop om hjelp vältrade sig ur den koj deri han låg ned på kajutgolfret, hvarefter den okände ställde sig öfver honom, utan att Anders Larsson i ångesten märkte buruvida några hugg då tilltelades skepparen. Anders Larsson skyndade sig utur kajutan, men förföljdes af den okände, så att Anders Larsson slutligen tog sin tillflykt ut på klyfvarebommen, men äfvan dit kom den okände efter hosom och tillskyndade honom med en täljknif flere hugg. Under tiden kom Nordberg äfven fram ur kajutan, och då skyndade den okände emot honom, derundör Anders Larsson gick ned från klyfvarebommen och kröp ned i fören under däcket, der han gömde sig: Ifrån detta gömställe varseblef Larsson att den okände begaf sig mer i kajutan, der ban hördes hugga på något håråt. Under denna hans sysselsättning lyckades det Nord