De Bergman-Schinkelska Minnena.
Till Redaktionen af. Aftonbladet.
Lund i Sept. 1855.
Den nyligewutkomna förtsättningen af Schin-
kel-Bergmans Minnen ur Sverges nyare hi-
storiap har här vid universitetet, såsom öfver
allt annorstädes, väckt ett kolossalt uppseends,
hufvudsakligen i-chvad der berör konung Carl
Johans ryska politik och kanske ännu mer
det sätt, bvarpå bela den utrikes politiken a!
denne konung bedömdes, de medel han. an-
vände för att vinna sina afsigter: och: utföra
sina plener mot tidens störste man — för. att
icke tala onvidedriffjedrar, hvilka tyckas hafva
i väsentligaste mån bestämt marskalk Berza-
dottes handlingssätt, sedan han genom em så
besynnerlig slumpens Jek blifvit. kallad att
leda det gamla Sverges öden. — Ur denra
synpunkt båiva de ifrågavarande memoirersa,
hvilka uppenbarligen grunda sig på medde-
landen af dem deri mest iatresserade person-
ligheten sjelf; en så ingripande historisk vigt,
att man här ansett densa nästan urdanskymma
det för sventka sinrxen och hbjerian förhatliga
i denna politiksoeh de mörka moraliska skug-
gor som Minrzrena kasta öfver taflan. Ia-
sändaren har af denna arledning antecknat
åtskilliga af de tankar som bland härvarande
studerande ungdom i dessa hänseenden givit
sig luft och tager sig fribeteh att derför begär
ettsrum i tit. tidning. ;
Således .har man frågat sig.hvilka politiska
elsteg föranledde Gustaf IV Adolfs och den
gemla Wasaättens detromisation? Utax tvifvel
förnämligast denne: koxungsikortsynta och van-
sinniga politik mot, Napoleon, hvilken han af
ett slags legitimistisk ooh religiös fanstism
betraktade såsom ett vild- och skadedjur, so
borde utrotas. Hvad var skulden fill Svärges
förlättjaf Fibland, Om icke justöf sådan:po-
litik2. Var det icke, enligt Minnenas egen
anteckning, f. d. konung Gustaf IV Adolf
sont förklaräde att han gaf Finland tusan djef-
lar och brydde sig ej om att försvara det,
utan ämnade i stället taga Norge och Meck-
lenburg, hvilket ssdnare:hanm ansåg skola er-