De Bergman-Schinkelska Minnena. Till Redaktionen af. Aftonbladet. Lund i Sept. 1855. Den nyligewutkomna förtsättningen af Schinkel-Bergmans Minnen ur Sverges nyare historiap har här vid universitetet, såsom öfver allt annorstädes, väckt ett kolossalt uppseends, hufvudsakligen i-chvad der berör konung Carl Johans ryska politik och kanske ännu mer det sätt, bvarpå bela den utrikes politiken a! denne konung bedömdes, de medel han. använde för att vinna sina afsigter: och: utföra sina plener mot tidens störste man — för. att icke tala onvidedriffjedrar, hvilka tyckas hafva i väsentligaste mån bestämt marskalk Berzadottes handlingssätt, sedan han genom em så besynnerlig slumpens Jek blifvit. kallad att leda det gamla Sverges öden. — Ur denra synpunkt båiva de ifrågavarande memoirersa, hvilka uppenbarligen grunda sig på meddelanden af dem deri mest iatresserade personligheten sjelf; en så ingripande historisk vigt, att man här ansett densa nästan urdanskymma det för sventka sinrxen och hbjerian förhatliga i denna politiksoeh de mörka moraliska skuggor som Minrzrena kasta öfver taflan. Iasändaren har af denna arledning antecknat åtskilliga af de tankar som bland härvarande studerande ungdom i dessa hänseenden givit sig luft och tager sig fribeteh att derför begär ettsrum i tit. tidning. ; Således .har man frågat sig.hvilka politiska elsteg föranledde Gustaf IV Adolfs och den gemla Wasaättens detromisation? Utax tvifvel förnämligast denne: koxungsikortsynta och vansinniga politik mot, Napoleon, hvilken han af ett slags legitimistisk ooh religiös fanstism betraktade såsom ett vildoch skadedjur, so borde utrotas. Hvad var skulden fill Svärges förlättjaf Fibland, Om icke justöf sådan:politik2. Var det icke, enligt Minnenas egen anteckning, f. d. konung Gustaf IV Adolf sont förklaräde att han gaf Finland tusan djeflar och brydde sig ej om att försvara det, utan ämnade i stället taga Norge och Mecklenburg, hvilket ssdnare:hanm ansåg skola er