Ännu ha: vi aldrig haft någon amerikan vid
vårt bord; men det är tråkigt; ihan talar väl
icke svenska, uten bara tåcken der amerikan-
ska, kan jag tro.
Åh jo,, inföll Jacob, shan talar svenska
så bra och bättre än någon af oss.s
Alltid oss och vi,, sade fru Hell; jag tyc-
ker att herr Jacob kunde just lägga bort det
der, när han talär med någon af familjen.,
Nu inträdde fru Janin och yttrade: Jag
skulle fråga litet närmare angående middags-
anrättningen.
Behöfs alldeles icke, snäste henne fru von
Hell, det blir med den så kallade middagen
precist vid hvad jag tillsade om på morgo-
nen; men jag har nu helt annat att tänka på.
Ack, min nådiga fru kammarrådinna, huru
lycklig mor är jag icke! Se en gång på de
här mina rara gossar jag har framför mig,
den ena i sin smakfulla uniform, den andre
med sina eleganta utländska fasoner, ä de
icke charmanta, och helst när man ser dem
vid sidan af denne Jacob, som aldrig, hur
mycket jag predikar, kan förmås att lägga
bort sina tölpaktiga gammalmodiga fasoner.
Nej, tack vare vår moderna uppfostran, den
kan ändå sätta pli och skick i ungdomen !
Detta yttrades af fru von Hell i en ton och
med en anspelning i ansigtsdragen, som hvarje
bildad, känslig person skulle gifva benämning
af satanisk; och den arma fru Janin kunde
icke återhålla en tår från sitt öga och en suck
från sitt sårade moderliga bröst, hvilket icke
undföll fru von Hells forskande öga.
Ja sås, förtfor hon, jag tror att fru Janin
finner sig besvärad af min lilla anmärkning;
men det är alltid så vanligt så snart man ra-
kar säga ett ord om gullgossen, kantänka;
men vi får Väl se hur det går med klokhuf-
vudet till slut en gång; ändan kröner verket,
plär man säga.n