Ännu ha: vi aldrig haft någon amerikan vid vårt bord; men det är tråkigt; ihan talar väl icke svenska, uten bara tåcken der amerikanska, kan jag tro. Åh jo,, inföll Jacob, shan talar svenska så bra och bättre än någon af oss.s Alltid oss och vi,, sade fru Hell; jag tycker att herr Jacob kunde just lägga bort det der, när han talär med någon af familjen., Nu inträdde fru Janin och yttrade: Jag skulle fråga litet närmare angående middagsanrättningen. Behöfs alldeles icke, snäste henne fru von Hell, det blir med den så kallade middagen precist vid hvad jag tillsade om på morgonen; men jag har nu helt annat att tänka på. Ack, min nådiga fru kammarrådinna, huru lycklig mor är jag icke! Se en gång på de här mina rara gossar jag har framför mig, den ena i sin smakfulla uniform, den andre med sina eleganta utländska fasoner, ä de icke charmanta, och helst när man ser dem vid sidan af denne Jacob, som aldrig, hur mycket jag predikar, kan förmås att lägga bort sina tölpaktiga gammalmodiga fasoner. Nej, tack vare vår moderna uppfostran, den kan ändå sätta pli och skick i ungdomen ! Detta yttrades af fru von Hell i en ton och med en anspelning i ansigtsdragen, som hvarje bildad, känslig person skulle gifva benämning af satanisk; och den arma fru Janin kunde icke återhålla en tår från sitt öga och en suck från sitt sårade moderliga bröst, hvilket icke undföll fru von Hells forskande öga. Ja sås, förtfor hon, jag tror att fru Janin finner sig besvärad af min lilla anmärkning; men det är alltid så vanligt så snart man rakar säga ett ord om gullgossen, kantänka; men vi får Väl se hur det går med klokhufvudet till slut en gång; ändan kröner verket, plär man säga.n