xunna cmotsta SLULATLIC. JUIUUVGLIINIAvVIE BAG
ha varit lika stark som den 1848, men likväl
icke ha väckt så allmän oro.
EEE
.
Reklamation.
I det sednast utkomna häftet af Ställningar och
Förhällanden har influtit en nekrolog öfver f. d.
xonservatorn vid det zoologiska riksmuseum OC. G.
Silfversvärd. Författaren, som för närvarande lärer
vistas utrikes och som synes hafva haft en mindre
noggrann kännedom om de förhållanden han velat
skitdra, har framställt dem på ett sätt, som kastar
en mörk och i alla hänseenden oförtjent skugga så-
väl på musei fordne intendent, framlidne professor B.
Fries, som på minnet af en hädangången stor person-
lighet och på dem som för närvarande hafva narma-
ste värden om musei samlingar.
Förhållandet mellan dessa personer och Silfversvärd
var långt ifrån att likna det som skildras: det var i
korthet följande:
Ovanligt flitig och noggrann i utförande! af sådana
till hans underordnade befattning hörande göromål,
som ej påkallade andra och större gåfvor än de näm-
da, och den att kunna läsa, skrifva och räkna för-
svarligt, hade Silfversvärd professor Fries fulla för-
troende och hyste å sin sida tillbaka en tillgifvenhet
så innerlig, att hans sista ord vor en önskan att få
sin graf närmast sin fordue förmans. Det var ej
mindre denna hängifvenhet än Silfversvärds ofvan
nämda egenskaper, som hos professor Fries efterträ-
dare åt Silfversvärd bibehöll den välvilja och det för-
troende, hvaraf han ända till sin död erfor mänget
prof, alltifrån den tid då han, djupt skakad genom
den utmärkte Blanks bortgång, lemnade musei tjenst
af ingen annan anledning än den, att han var ur
stånd att för framtiden öfvertaga dennes ansvarsfulla
befattning. Genom träget arbete, under många för-
sakelser, kom Silfversvärd likväl smäningom, vid en
af hufsudstadens större fabriker, i en ekonomisk ställ-
ning fullt så god som den han vid den tiden kunnat
hafva som konservator. Han hade nu tillika tillfälle
att vid museum vinna någon inkomst, dels såsom bi-
wäde vid ätskilliga göromål, dels genom de resor för
insamling af land- och sötvattensnäckor han under de
sednare ären med glädje åtog sig, under den tid af
sommaren dä arbetet vid fabriken var afbrutet. S.
ansåg dessutom dessa resor vara välgörande för sin
svaga helsa, som berodde på ettfel i hjertat, icke på
arsenikförgiftning. Det gick vid dessa resor icke så
till som nekrologen uppger, utan så att intendenten
enskilt gaf S. respenningarne, aldrig mindre än 100
rdr bko, med uppdrag att resa så långt och så länge
de räckte, medan, af musei medel, undertiden en öf-
verenskommen summa veckovis utbetalades till hans
hemmavarande familj. Detta arrangement önskades
af S., och var han dermed fullt belåten. Vid hem-
komsten aflemrade han sin skörd till museum, och
erhöll af nästan hvarjel art duppletter för sin egen
samling. Det är nu denna samling, som således till-
kommit nästan uteslutande under resor för museum,
— ty S gjorde inga andra resor, — och som icke
innehåller någon i museum saknad art, hvilsen nu af
intendenten blifvit inköpt, för att användas till in
hemska institutioners nytta, och betalad med den i
noekrologen uppgifna summan, hvilken samlingen,
skickad utomlands, svårligen kunnat inbringa.
Denna korta framställning ädagalägger det osanna
i nekrologens hufvudsakliga uppgifter. Men allt öf-
rigt har fått en falsk tydning genom den kolorit som
blifvit begagnad. Deita gäller t. ex. om de rese-
journaler med deri antecknade iakttagelser, hvaraf
intendentan kommit i besittning, och som äro villigt
lemnade dagböcker af några få glest skrifna ark,
med nästan endast obetydliga annotationer i hvarje-
handa ämnen. Sådant är äfven förhållandet med
professor Fries enskilda affärer, i afseende på hvil-
ka man kunde meddela sällsporda drag af ädel upp-
offring, der nekrologen antyder helt annat. Sådan
är händelsen med tjenstepersonalens sätt att skaffa
respeninngar i Göteborg, der prof. Fries, älskad och
värderad hvar han kom, hade bekanta nog och bland
läkarne embetsbröder att vända sig till, om han det
behöft; — så är det också med tjenstepersonalens
resa i öppen roddbåt från nämda stad till Stock-
holm. Dermed förhöll sig sä, att prof. Fries under
sitt vistande i skärgården köpt en tvåmastad segel-
båt, Draken benämd, den han gerna ville hafva till
Stockholm. En rask skärgårdskarl, Anders Jacobson,
då i tjenst hos Fries, ännu i dag en kry sjöbuss, och
jemte sin kamrat, Christen Bengtson, alla naturfor-
skares vägvisare i Bohuslän, åtog sig att föra bäten
till Stockholm kanalvägen — och han hade säkert
icke tvekat att dermed göra vida vådligare färder.
Med honom följde, till Mörko, der bäda voro så godt
son hemma, Silfversvärd och den yngre Wright, och
desse hade alltför mycket saknat ungdomens glada
mod, om de icke funnit behag i en sädan resa, äfven
om kassan, såsom någon gång plägar hända, var jemt
slut vid framkomsten.
Vid det upprepade påståendet, att hela samlingen
af inhemska hafsdjur och snäckor, af musei tredje
afdelning, skulle vara gjord af Silfsersvärd, torde det
slutligen kunna med skäl anföras, att nuvarande in-
tendenten för denna samling, från 1832 till 1852,
tillbragt somrarne af elfva år vid Sverges vestra kust,
och ett och ett halft år vid det nordligaste Norges,
ensamt för att studera hafsdjuren och samla af dem
för museum; och han vågar tro, att frukterna af hans
bemödanden ej varit alldeles obetydliga. Hvad sist
angår de andra elfva är, under hvilka samme inten-
dent skall hafva förgätit att inspektera de kistor,
lärar och säckar fyllda med snäckor och hafsdjur,
som prof. Fries med Silfversvärds tillhjelp skall hafva
samlat, så är den tideräkningen nog dunkel för
hvarje musåets besökare som vet att prof. Fries re-
dan före sin död 1839 sjelf hade ordnat och behöri-
gen etiketterat frukterna af sina resor i Bohuslän,
och att den afhandling Index Molluscorum etc., af
nuvarande, sedan 1841 anställde intendenten, hvari
framställes just den del af vår Fauna som här är i
fråga, utkom 1846, och visserligen icke var påbörjad
samma år den trycktes.
Stockholm den 4 Juni 1845.
Carl J. Sundevall. Carl M. Boheman. SS. Loven,
Intendenter vid det zoologiska riksmuseum,.
(Insändt.)
Sedan Kongl. Maj:t till dess kammarkollegium och
statskontors handläggning öfverlemnat utarbetandet af
landtstatens lönereglering i dess detaljer, vore det för
mängden bland denna tjenstemannaklass i högsta grad
Kaokvärdt att frågana heradning cmenam afgifvanda