; PORN BLGLINITBUTA If OVIG UA I YRSIARA VIE JYLIVINL , upprörd och betänklig. Om en nordisk union. De nuvarande europeiska förvecklingarne ha bland annat föranledt att lifligare uppmärksamhet i utlandet börjat egnas åt de Itrenne nordiska rikena och deras förhållanIden. I de utländska tidningarnes ledande arTtiklar öfver den europeiska stöllningen har den åsigten alltmera tydligt börjat framstå, att det för Europas lugn och jemnvigt är nödigt att en stark skandinavisk makt upprättas i norden. Tiden synes nu vara inue att denna vigtiga fråga, frågan om en union mellan de Jtrenne nordiska rikena, på allvar företages till närmare diskussion inom de länder, som frågan i främsta rummet rörer. Det ör glädjande och betecknande att uppslaget till en sådan diskussion blifvit gifvet från Norge, som man hittills ansett vara det bland de trenne rikena, der isoleringsandan längst gjort sig gällande. Christianiaposten innehöll nyligen en artikel om nödvändigheten af en nordisk union, i hvilken författaren ådagalägger och historiskt bevisar nödvändigheten af en dylik förening, för nordens kraft och politiska sjelfständighet, samtc.vigten af att den närvarande tidpunkten begagnas, i stället för att frågan undanskjutes till en oviss framtid. Danska tidningen Fedrelandet, hvilken såsom sin egen adopterat denna artikel, tillägger att densamma bärrör af en högt ansedd norsk författare, och äfven vi tro oss i artikelns ton och anda igenkänna en man, som haft betydligt inflytande på Norges sednaste politiska utveckling och intager en framstående plats inom norska folkrepresentationen. Våra åsigter om vigten och nödvändigheten af en innerlig samverkan och. varaktig förening mellan nordens trenne riken äro tillräckligt bekanta, att något tvifvelsmål skulle kunna. uppstå derom att vi i allt det hufvudsakliga fullkomligt instämma med den norska artikelförfattaren. Vi torde emellertid snart. få tillfälle att närmare uttala oss i ämnet.: Vi kunna emellertid icke tillbakahålla den anmärkningen, att författaren tillagt de sträfvanden, som på litterär och social väg egt rum till ett närmande mellan brödrafolken, nog liten vigt. Dessa sträfvanden ha bidragit till en sann uppfattning af de historiska förhållandena samt till att utrota fördomar och bana vägen för en verklig gedvillig och på öfvertygelse byggd förening, som kunde bli. både till karakter och följder en fullkomlig motsats mot den påtvungna Kalmar-unionen. Vi meddela här nedan Christianiapostens artikel: En nordisk union. Hjelp dig sjelf, så skall Gud hjelpa dig. Under den spänning som det nuvarande europeiska krigstillståndet framkallar, framträder nödvändigheten af en förening mellan de tre nordiska rikena för hvarje dag med allt större klarhet och bestämdhet, trots det motstånd som den möter i många och olika riktningar, i det man med föresats synes till-sluta öga, förstånd och hjerta för hvad dessa ideligen erinra om. Det är; märkvärdigt med hvilken styrka denna nödvändighet på sista tiden uppenbarar sig till och med i proportionsvis obetydliga händelser. Tidningarne skrifva, utan att nästan sjelfva veta det, derom, emedan nästan intet ämne af allmänt nationelt intresse kan beröras utan att skandinavismen eller den skandinaviska idån antingen doldt eller uppenbart gör sig gällande; vetenskapsmännen skrifva derom, och ju djupare och mera omfattande ett ämne leder in 1 nationella historisk-ekonomiska oeh litterära forskningar, desto skarpare framträder iden, i det den, om fullständighet skall nås, måste tagas i betraktande: Norsk (svensk, dansk) historia, geografi, litteratur, ekonomi kunna icke behandlas fullständigt och med klarhet utan att grannrikenas måste tagas med, emedan de ha ett gemensamt ursprung och gemensam rot, emedan deras utveckling har gått vid sidan af hvarandra under inbördes vexelverkan, och emedan hvartdera af de tre nordiska folken blott är en del af samma folk, som icke hade bordt skiljas och som derföre hvarje djupare granskning åter förer tillsammans till enhet. Att strida mot denna enhets uppkomst skulle vara förgäfves, emedan den är en historisk och moralisk nödvändighet, grundad deri, att hvad som hörer tillsammans med tiden skall förenas, men man kan måhända något förhala tidpunkten för föreningen och förstöra en del af föreningens vackra och lyckobringande följder genom att låta öfverraska sig af händelsernas gång i stället för att ställa sig i spetsen för dem och söka leda dem till det lyckligaste resultatet. Det är detta som man bör söka hindra genom ett klart uttalande och genom allsidigt betraktande af förhållandena. Kalmarunionen öfverraskade folken och derföre måste den åter upplösas, för att gifva le 2 oo ven AA TP