; PORN BLGLINITBUTA If OVIG UA I YRSIARA VIE JYLIVINL
, upprörd och betänklig.
Om en nordisk union.
De nuvarande europeiska förvecklingarne
ha bland annat föranledt att lifligare upp-
märksamhet i utlandet börjat egnas åt de
Itrenne nordiska rikena och deras förhållan-
Iden. I de utländska tidningarnes ledande ar-
Ttiklar öfver den europeiska stöllningen har
den åsigten alltmera tydligt börjat framstå,
att det för Europas lugn och jemnvigt är nö-
digt att en stark skandinavisk makt upprättas
i norden. Tiden synes nu vara inue att denna
vigtiga fråga, frågan om en union mellan de
Jtrenne nordiska rikena, på allvar företages till
närmare diskussion inom de länder, som frå-
gan i främsta rummet rörer. Det ör glädjande
och betecknande att uppslaget till en sådan
diskussion blifvit gifvet från Norge, som man
hittills ansett vara det bland de trenne rikena,
der isoleringsandan längst gjort sig gällande.
Christianiaposten innehöll nyligen en artikel
om nödvändigheten af en nordisk union, i
hvilken författaren ådagalägger och historiskt
bevisar nödvändigheten af en dylik förening,
för nordens kraft och politiska sjelfständighet,
samtc.vigten af att den närvarande tidpunkten
begagnas, i stället för att frågan undanskjutes
till en oviss framtid. Danska tidningen Fe-
drelandet, hvilken såsom sin egen adopterat
denna artikel, tillägger att densamma bärrör
af en högt ansedd norsk författare, och äfven
vi tro oss i artikelns ton och anda igenkänna
en man, som haft betydligt inflytande på
Norges sednaste politiska utveckling och in-
tager en framstående plats inom norska folk-
representationen. Våra åsigter om vigten och
nödvändigheten af en innerlig samverkan och.
varaktig förening mellan nordens trenne riken
äro tillräckligt bekanta, att något tvifvelsmål
skulle kunna. uppstå derom att vi i allt det
hufvudsakliga fullkomligt instämma med den
norska artikelförfattaren. Vi torde emellertid
snart. få tillfälle att närmare uttala oss i äm-
net.: Vi kunna emellertid icke tillbakahålla
den anmärkningen, att författaren tillagt de
sträfvanden, som på litterär och social väg
egt rum till ett närmande mellan brödrafol-
ken, nog liten vigt. Dessa sträfvanden ha
bidragit till en sann uppfattning af de histo-
riska förhållandena samt till att utrota fördo-
mar och bana vägen för en verklig gedvillig
och på öfvertygelse byggd förening, som
kunde bli. både till karakter och följder en
fullkomlig motsats mot den påtvungna Kal-
mar-unionen.
Vi meddela här nedan Christianiapostens
artikel:
En nordisk union.
Hjelp dig sjelf, så skall Gud hjelpa dig.
Under den spänning som det nuvarande
europeiska krigstillståndet framkallar, fram-
träder nödvändigheten af en förening mellan
de tre nordiska rikena för hvarje dag med
allt större klarhet och bestämdhet, trots det
motstånd som den möter i många och olika
riktningar, i det man med föresats synes till-
-sluta öga, förstånd och hjerta för hvad dessa
ideligen erinra om. Det är; märkvärdigt med
hvilken styrka denna nödvändighet på sista
tiden uppenbarar sig till och med i propor-
tionsvis obetydliga händelser. Tidningarne
skrifva, utan att nästan sjelfva veta det, derom,
emedan nästan intet ämne af allmänt natio-
nelt intresse kan beröras utan att skandina-
vismen eller den skandinaviska idån antin-
gen doldt eller uppenbart gör sig gällande;
vetenskapsmännen skrifva derom, och ju dju-
pare och mera omfattande ett ämne leder in
1 nationella historisk-ekonomiska oeh litterära
forskningar, desto skarpare framträder iden,
i det den, om fullständighet skall nås, måste
tagas i betraktande: Norsk (svensk, dansk)
historia, geografi, litteratur, ekonomi kunna icke
behandlas fullständigt och med klarhet utan
att grannrikenas måste tagas med, emedan de
ha ett gemensamt ursprung och gemensam
rot, emedan deras utveckling har gått vid
sidan af hvarandra under inbördes vexelver-
kan, och emedan hvartdera af de tre nordiska
folken blott är en del af samma folk, som
icke hade bordt skiljas och som derföre hvarje
djupare granskning åter förer tillsammans till
enhet. Att strida mot denna enhets uppkomst
skulle vara förgäfves, emedan den är en hi-
storisk och moralisk nödvändighet, grundad
deri, att hvad som hörer tillsammans med ti-
den skall förenas, men man kan måhända nå-
got förhala tidpunkten för föreningen och för-
störa en del af föreningens vackra och lycko-
bringande följder genom att låta öfverraska
sig af händelsernas gång i stället för att ställa
sig i spetsen för dem och söka leda dem till
det lyckligaste resultatet. Det är detta som
man bör söka hindra genom ett klart uttalande
och genom allsidigt betraktande af förhållan-
dena. Kalmarunionen öfverraskade folken och
derföre måste den åter upplösas, för att gifva
le 2 oo ven AA TP