STOCKHOLM, den 18 Mej.
Några ord, hvarmed vi beledsagade er
insänd uppsats i vårt tisdagsblad, .och hvar
vi uttryckte vår åsigt, att i fall Sverge skulle
komma att deltaga i striden mot Ryssland,
regeringen skulle finna det oundgängligt at
sammankalla Rikets Ständer, för att låta na-
tionens ombud i nationens namn trycka in
seglet på en handling af så utomordentlig
stor betydelse för fosterlandet, samt våra tvif-
velsmål att regeringen, i sådant fall och i en
sådan tidpunkt, skulle kunna framställa sig
omgifven af samma rådgifvare som af Rikets
Ständer vid sistlidne riksdag fingo mottaga
det ena misstroendevotum efter det andra,
hafva gifvit Svenska Tidningen för i dag an-
ledning till ett verkligt ångestrop. Vi vän
tade detta. Redan i sin första artikel för det
sistförflutna året, om vi rätt erinra oss, fällde
Sv. Tidningen en bevekande förbön för den
närvarande ministeren, att den måtte få sitta
i orubbadt bo, emedan en ministerförändring
skulle föranleda så mycket splittring och
otrygghet, under närvarande kritiska förhål-
landen, då regering och folk så väl behöfde
stå med samnad kraft, sida vid sida. Sam-
ma argument göres äfven nu gällande, sedan
ett långt riksdagsår gått till ända, med oupp-
hörliga misslyckanden och förödmjukelser 1 de
vigtigaste propositioner som från regeringen
utgått, och med en nästan komplett omöjlig-
het att genomdrifva anslagsfordringar utan
konungens personliga meilankomst. Vi hafva
varit de första att visa nödvändigheten af full
samdrägt och ostördt förtroende mellan rege-
ring och folk, och skulle Sverge draga svär-
det mot en mäktig fiende, blir behofvet af denna
eniga samverkan ännu större. Vi bekänna
vår oförmåga att inse, huru en minister, som
sett sina förslag till de vigtigaste och mest
genomgripande grundlagsförändringar antin
gen enhälligt förkastade eller dock, genom de
privilegierade -ståndens alltid påräkneliga bi-
träde, af ett slags medlidande tillåtna att
hvila på ständernas bord till nästa riksdag,
för att då, såsom vi förmoda, utan allt för-
barmande förkastas; — vi kunna ej, säga vi,
med bästa vilja fatta, huru en sådan minister
skall erbjuda folk och land trygghet, ingifva
förtroende, stärka sambandet mellan regering
och folk under ett tidskifte, uppfyldt af vå-
dor, uppoffringar och kanske hårda pröfnin-
gar nog. - Vi fatta ej heller rätt, huru Kongl.
Maj:t, i händelse af en förändring i styrel-
sens neutralitetspolitik, skulle kunna inför ut-
landet presentera samma rådgifvare, som må-
ste. — åtminstone på afstånd. — synas såsom
neutralitetens upphofsmän och stödjepelare.
Vi skulle misstaga oss mycket, om ej denna
sednare omständighet åtminstone blir föremål
för H, M. Konungens uppmärksamhet i sam-
ma ögonblick -vestmakterna erbjuda sådana
garantier för krigets kraftiga fortsättande, att
Sverges deltagande på allvar kan ifrågasättas.
Huru vi tänkt oss dessa garantier, hafva vi
redan förklarat. Vi kubna dervid ej fästa för
mycken vigt vid nödvändigheten för de allie-
rade att genom kraftiga åtgärder förmå Preus-
sen att bestämma sin ställning. Sjelfva den
österrikiska pressen har börjat tala om den
lämpligaste utvägen för de allierade att för-
säkra sig om Tysklands medverkan, och vissa
blad uppmana till och med dessa makter att
sända en armå öfver Rhen. En sträng blo-
kad af de preussiska östersjöhamnarne skulle
dock i vår tanka långt bättre uppfylla ända-
målet. Preussiska regeringen kunde då kom-
ma till insigt af hvad dess ryssvänliga neu-
tralitet kostar, och de preussiska kustländer-
nes invånare skulle i Berlin inlägga protester,
mäktiga att öfverrösta sjelfva kanoniserings-
hymnerna öfver Nikolai gamla kläder.
EEE s—— VV