erna härstädes äro svärt medtagna, hafva de doci
Ndrats försvaga Gröna kullen och Malakowtornet:
eld.
Det tal, general Canrobert efter den:allmänns
mönstringen d. 27 April höll till de kring
honom församlade officerarne, lydde ealig!
Courrier de Marseille sålunda. a
Det gläder mig att se. er samlade, omkring mig,
er som jag säsom general-älskar och -säsom solda:
högsaktar. De utmattande, arbeten, med hvilka j
varit dag och nstt sysselsatta, och den svåra men
ärofulis uppgift; som blifvit mig af kejsaren anför-
trodd, förhindra mig att oftare församla er, me
under edra arbeten och strider äro mina tenkar och
min själ fortfarande hos er, som jag älskar och öf
ver hvilka jag är stolt. Vinner och kamrater, hvad
som mest bekymrar mig är att min makt att belön-
icke sträcker sig så långt som eder hängifvenhet för
fäderneslandet och kejsaren. Hvarje gång jag kan
förläna en belöning, glåder det mig, ty några emot
taga dä ätmiastone en lön, som alla sä tappert för
:sjenat. Frankrike och kejsaren äro stoka öfver er,
och jag, er general cch vän, finter min ära vara att
anföra sådana trupper. Med ofticerare sådana som
j och de tappra soldaterasa omkring oss är ingenting
omöjligt. Varen fulis af förtroende och tålamod, ty
det ögonblick skall snart komma, då jag i Fravkrikes
namn klappar pä dörren, och då vi om det icke öpp-
nas skola intränga bäde genom fönster och dörrar.
Anunu nägot litet tälamod, och vi framträda segerrika
ut ur denna fruktansvärda strid, och dena ära, som
den skall kasta öfver Frankrike och er, skall vara
odödlig. Lefven väl och må vi snart äter träffas.
Hela Europa blickar på er och beundrar er. Friskt
mod mina ädla kamrater. Jag ser i edra znleten
tecknen till framgärg. Gån och sägen edert folk att
det kan lita på mig liksom jag litar på det.
RYSSLAND.
Om bondupproret i det ivre af Ryssland
har man nu fiera berättelser i Österrikiska
blad. ..Så berättar Czas efter ett bref från
Polen:
Formän, som återvände från Krim genom Podo-
lien, berättade, att fransmännen visserligen släss med
ryssarne på Krim, men att de alls icke vilja ryska
folket nägot ondt, utan fastmera önska afskaffa dags-
verkena i hela Ryssland. Härtill kom ännu ea an-
nan händelse. En diakonus i byn Bogaslaw, nära
Mohilew, hade märkt, huru föga den heliga synodens
manifest hade slagit an i de gammalpolska landskapen
Volhynien, Podolien och Ukraine. Han intalade der-
före bönderna, att synoden hade ställt ännu ett mani-
fest till ryska folket, hvari dagsverkenas afskaffande
kungjordes m. m., men att de höga herrarne omkring
kejsarens person förhindrat offentliggörandet af detta
manifest, hvaraf han dock egde en afskrift. Detta af
honom sjelf uppsatta oäkta manifest uppläste han för
bönderna, som redan voro i jäsning till följd af for-
männens berättelser från Krim. Bönderna samman
rotade sig och misshandlade poperna, som förnekade
tillvaron af ett andra manifest, men gjorde egen
domsherrarne ingentiog ondt. Regeringen afsände ett
par bataljoner infanteri, som snart lyckades spränga
bondhopen, hvarvid 40 man omkommo. Omkring 200
af anförarne togos till fänga och komma sannolikt att
skickas till bergverken i Siberien. De öfriga erhöllo
prygel, och de npproriska byarne hållas ännu besatta
af trupperna. Dermed var upploppet qväfdt, dock
skall stämningen i hela Lilla hyssland vara ytterst
upprörd och betänklig.