erna härstädes äro svärt medtagna, hafva de doci Ndrats försvaga Gröna kullen och Malakowtornet: eld. Det tal, general Canrobert efter den:allmänns mönstringen d. 27 April höll till de kring honom församlade officerarne, lydde ealig! Courrier de Marseille sålunda. a Det gläder mig att se. er samlade, omkring mig, er som jag säsom general-älskar och -säsom solda: högsaktar. De utmattande, arbeten, med hvilka j varit dag och nstt sysselsatta, och den svåra men ärofulis uppgift; som blifvit mig af kejsaren anförtrodd, förhindra mig att oftare församla er, me under edra arbeten och strider äro mina tenkar och min själ fortfarande hos er, som jag älskar och öf ver hvilka jag är stolt. Vinner och kamrater, hvad som mest bekymrar mig är att min makt att belönicke sträcker sig så långt som eder hängifvenhet för fäderneslandet och kejsaren. Hvarje gång jag kan förläna en belöning, glåder det mig, ty några emot taga dä ätmiastone en lön, som alla sä tappert för :sjenat. Frankrike och kejsaren äro stoka öfver er, och jag, er general cch vän, finter min ära vara att anföra sådana trupper. Med ofticerare sådana som j och de tappra soldaterasa omkring oss är ingenting omöjligt. Varen fulis af förtroende och tålamod, ty det ögonblick skall snart komma, då jag i Fravkrikes namn klappar pä dörren, och då vi om det icke öppnas skola intränga bäde genom fönster och dörrar. Anunu nägot litet tälamod, och vi framträda segerrika ut ur denna fruktansvärda strid, och dena ära, som den skall kasta öfver Frankrike och er, skall vara odödlig. Lefven väl och må vi snart äter träffas. Hela Europa blickar på er och beundrar er. Friskt mod mina ädla kamrater. Jag ser i edra znleten tecknen till framgärg. Gån och sägen edert folk att det kan lita på mig liksom jag litar på det. RYSSLAND. Om bondupproret i det ivre af Ryssland har man nu fiera berättelser i Österrikiska blad. ..Så berättar Czas efter ett bref från Polen: Formän, som återvände från Krim genom Podolien, berättade, att fransmännen visserligen släss med ryssarne på Krim, men att de alls icke vilja ryska folket nägot ondt, utan fastmera önska afskaffa dagsverkena i hela Ryssland. Härtill kom ännu ea annan händelse. En diakonus i byn Bogaslaw, nära Mohilew, hade märkt, huru föga den heliga synodens manifest hade slagit an i de gammalpolska landskapen Volhynien, Podolien och Ukraine. Han intalade derföre bönderna, att synoden hade ställt ännu ett manifest till ryska folket, hvari dagsverkenas afskaffande kungjordes m. m., men att de höga herrarne omkring kejsarens person förhindrat offentliggörandet af detta manifest, hvaraf han dock egde en afskrift. Detta af honom sjelf uppsatta oäkta manifest uppläste han för bönderna, som redan voro i jäsning till följd af formännens berättelser från Krim. Bönderna samman rotade sig och misshandlade poperna, som förnekade tillvaron af ett andra manifest, men gjorde egen domsherrarne ingentiog ondt. Regeringen afsände ett par bataljoner infanteri, som snart lyckades spränga bondhopen, hvarvid 40 man omkommo. Omkring 200 af anförarne togos till fänga och komma sannolikt att skickas till bergverken i Siberien. De öfriga erhöllo prygel, och de npproriska byarne hållas ännu besatta af trupperna. Dermed var upploppet qväfdt, dock skall stämningen i hela Lilla hyssland vara ytterst upprörd och betänklig.