hänna. Från ett verk på fiendens vestra sids frambrusar en sotnia (100 man) kossacker med en amusette (enpundig kanon) och från andra sidan uppmarcherar ett kompani grenadierer. De sednare gifva en saifva, men vi se blot röken, ty en 80-punding vid vår sida dånar i samma ögonblick. Äfven amusetten affyras. Spahis vända sig till flykt; 4 af dem ha fallit. Fienden förföljer. Från vår sida utrycker äfven infanteri; det är en afdelning vincennerjägare som genast gifva lysande bevis på sina gevärs säkerhet och skottvidd, ty flera kossacker störta; att räkna dem är icke mera möjligt då de stridande bilda större massor. Spahis komma ändtligen tillbaka till sin sqvadron, som liksom jägarne lugnt förblifver qvar på sin plats. Då börjar på en gång det midt emot liggande fiendtliga batteriet spela. Dess kulor slå ned i våra leder och göra svår verkan. Vårt kavalleri skyndar. inom skansarnes område. Jägarne, som föra sina sårade med sig, följer långsamt efter. Som en blixt äro kossackerna bakom dem. Sista ledet af jägarne göra front och ger dem en salfva, af hvilken de visserligen skingras; men genast åter börja samma spel. Annu en salfva, och 3 af dem störta baklängep till marken. Dessa upplyftas af kamraterna och föras tillbaka till fästningen. Men samtidigt hafva. 2: andra begagnat tillfället att stryka utmed chassörernas) flank och attkasta en snara (kallad oskan) kring flygelmannens hals. Med denne sålunda fångne jaga de tvärs öfver fältet till fästningen. Fiendens batteri börjar åter dundra, dess granne instämmer och flera ryska bataljoner visa sig på fältet. Ett utfall är i fråga. På vår sida börja äfven kanonerna bli lifliga och längs med lägret göres allarm. Bort der! ropar närmåste posten, staben kommer! — Vi måste. lyda. Det var vår lycka, ty knappt ha vi lemnat banketten innan vår plats intages af en fräsande bomb, som, då han kreverar, slår geväret ur händerna på posten, utan att likväl göra honom någon skada.,