SE. Cr NENOUMUS I ACJSeINl8a palatset, pas-
serade han en sal, hvari flere högre dignitä-
rer voro samlade. Vid prinsens ankomst re-
ste de sig och gjorde honnör.
Detta tecken till vördnad från gamla mili-
tärers sida smickrade Jifligt ynglingen, och
han började gå flera gånger genom samma
sal; Men generalerna, som en gång hade
helsat, fäste icke mera någon uppmärksamhet
vid honom. I sin öfverspändhet skyndade
ban till sin far för att klaga. Kejsaren tog
honom-i handen och förde honom ut i salen
der generalerna voro.
Min son, sade han i dras närvaro, det är för
mig en verklig smärta att se huru litet du förstår de
pligter som dina nya epäletter ålägga dig emot dina
örmän i graderna, och att du ej känner hvilken vörd-
nad som i statens tjenst grånade hufvuden ha rätt
att fordra af dig. Du bör veta att de personer, af
hvilka du vill få honnör, äro just de som du sjelf
bör hedra, ty det är dem som din far har att tacka
för sin tron och sitt lif; och det är endast deras tro
het, deras nit, deras loyala tjenster som kunna bana
dig vägen till denna tron och bjelpa dig att med ära
intaga den.
Bocka dig således inför dessa ädle gubbar och anse
för en stor heder hvarje tecken till aktning och till-
gifvenhet som de komma att gifva dig. Det du nyss
gjort öfvertygar mig att du ännu är alltför ung för
de epåletter du fått; jag tar dem ifrån dig. Begär
dem icke tillbaka förr än ditt uppförande visat att
du kar förmåga att värdigt bära dem.
Och kejsaren ryckte epåletterna från sin
sons uniform; Alexander bemödade sig att
göra sig lexan till nytta.
Säkert gör ett dylikt drag heder åt Niko-
laus. Hvarföre har han så sällan visat i sitt
politiska lif dessa höga egenskaper, som man
med nöje i allmänhet återfinner i hans fa-
miljlif ?
IL.
Alexander har uppnått 16 års ålder; det
är myndighetsålderr för czarerna och storfur-
starne. Kejsarrikets lag föreskrifver att dessa
sednare då skola aflägga en särskild ediden
regerande suveränens händer. Ceremonien är
på en gång religiös och politisk, och försig-
går med en extraordinär högtidlighet i hof-
kapellet i närvaro af de högsta embetsmän-
nen, diplomatiska kåren och statens högsta
notabliteter. Alexander svor trohetsed åt
Nikolaus den 4 Maj 1834. Edsformuläret
lydde:
s. I den allsmäktige Gudens namn, vid hans heliga
evängelium svär och lofvar jag att troget och loyalt
tjena hans kejserliga majestät, min nådige herre och
fader, och att lyda honom i allt, utan att spara mitt
lif, och intill min sista blodsdroppe; att i min egen-
skap af arfvinge till alla ryssars tron, äfvensom ko-
nungariket Polens och storfurstendömet Finlands, med
detta kejsardöme förenade troner upprätthälla och
försvara med alla mina krafter och af all min för-
måga H. K. M:ts rättigheter och företräden, suve-
räna makt och myndighet, sådana de äro stadgade
eller blifva stadgade genom lagarne. Jag svär och
lofvar att iakttaga i hela deras vidd och utan för-
ändring alla reglementen rörande successionsordnin-
gen och prågma:iska sanktionens bestämmelser angå-
ende kejserliga familjen, sådana som de äro stadgade
genom kejsaredömets fundamentallagar, såsom jag
bör derför ansvara inför Gud vid deh yttersta domen.
Herre, våra fäders Gud och konungars konung, un:
dervis, upplys och led mig i det höga värf som är
åt mig utsedt! Må den höga vishet som herrskar
på din tron uppfylla mig; lätj himlarne sänka sig,
så att jag må kunna urskilja hvad som är behagligt
inför dina ögon och rätt enligt dina lagar. Må mitt
hjerta vara i dina händer. Amen !
Genom denna ed blef storfursten, tronföl-
jaren icke annat än czarens förste undersåte,
den till hans tjenst och kronans skydd
närmast förbundna dignitären i riket. Ty ti-
teln af cesarewitsch medförde ingen annan
särskild rättighet åt fursten. Han förblifver
i kejsarens våld, och denne kan efter sin
nyck upphöja honom till statens högsta vär-
digheter eller låta honom glömmas i det inre
af sitt palats.
Storfursten Alexander förörsakade länge sin
far stor förlägenhet. Allt som han tilltog i
ålder blef hans karakter i stället för att stad-
gas allt mera obestämd och odeciderad. Han
växte, och hans kropp bekom småningom
denna höghet, på hvilken czarerna och ryska
folket sätta så högt värde; men hans blick
var obestämd, hans leende dystert; ett slags
obeskriflig leda aflägsnade honom från allt.
Man sade att han var angripen af en dödlig
spleen.
Nikolaus tänkte att förströelserna under en
resa, att ett giftermål, som kanske deraf skulle
bli en följd, skulle erbjuda medel emot detta
oroande tillstånd. Han skickade storfursten
till Tyskland. Det var vid denna tid, åtmin-
stone tro vi så, Custine träffade honom, och
det porträtt han uppdrager af hans personlig-
het svarar fullkomligt mot de fallenheter han
visat. Under flere veckor bar den unge fur-
sten sin ledsnad från hof till hof, från stat
till stat. Öfvera!lt trängdes man omkring
honom, konungar och furstar rivaliserade i
artighet; det gällde att presentera döttrarne.
Kejsar Nikolai supponerade syfte förvred alla
hutvuden. Men ingenting kunde förjaga den
resandes melankoli; han förblef kall vid de
ljufvaste inviter, vid de mest behagliga för-
förelser.
Slutligen anlände han till hofvet i Hessen-
Darmstadt. Der blefvo äfven prinsessorna
presenterade för honom: två sköna unga flic-
kor, föremål för deras faders, Ludvig II:s för-
kärlek. Denne räknade på att väl en af dem
skulle till slut triumfera öfver gästens känslo-
löshet, och att han skulle få den äran kalla
honom. sin måg. Ludvig Il misstog sig, eller
snarare han misstog sig icke; hans förhopp-
ningar uppfylldes; men det var ingen af de
prinsessor som han sökt framhålla hvilken rörde
Nikolai sons hjerta; hans val föll på en tredje
dotter af den lilla fursten; hon hade hittills
af ännu okända: skäl varit hållen i skuggan.
Alexander såg i prinsessan Maria den qvinna
som försynen bestämt åt honom; han älskade
henne och friade; Ludvig II och Nikolaus
gåfvo sitt bifall. (Forts. följer.)
erosion AX
Ae AR kk RR
; (Insändt.)
A chacun son merite!
Dä redaktionen af Aftonbladet, säsom det var i
sin ordning, i original införde de spotska och för
hvarje svenskt sinne upprörande vedermölen af ryskt
Sfversitteri, som ryska regeringens officiella organ
nyligen behagat slunga svenska nationen i ansigtet, så
borde redaktionen äfven hafva anmärkt huruvida den
ryska officiella tidningens hånfulla yttrande var iden
-— rä