kena. Man kan dock icke tänka sig något besynnerligare och orimligare, än att Norge, som är utan kolonier: och hvarest i alla hamnar herrskar ett fullkomligt reciprocitetssystem emot Danmark, skall lida för Sverges skull (!) icke blott genom påläggandet af högre afgifter-utan äfven, såsom det nu förstås, genom utestängandet från en kommunikation, som te intressera detta land att straxt ifrån början inträda uti, medan det knappast kan vara tal om någon förbindelse mellan Sverge och Islandx. Man finneri detta yttrande, som blifvit utan anmärkningar reproduceradt i Morgenbladet, en uppenbarelse af en viss rå egoistisk obillighet, som någon gång framskymtar i en och annan norsk tidning, såsom en qvarlefva från förgångna: tider. Denna obillighet finner det så! vigt att skylla all förtret på Syerge. I förevarande fall skall Sverge draga olycka öfver Norge genom sina kolonier — genom den lilla vestindiska klippan Barthelemy. Kan Bergensposten verkligen tro att denna lilla plats, som saknar hvarje betydenhet ock endast är den svenska statskassan till tunga, spelat någon vigtig rol vid afslutandet af den näwda -handelstraktaten? Eller ligger det icke i temligen klar dag, att inskränkningarne i traktatens 5 tillkommit just till följd af Danmarks speciella fordringar med anledning af det egendomliga förhållande i hvilket åtskilliga af Danmarks biländer, såsom: Island ..och Grönland, stodo till moderlandet och att dessa inskränkningar nu mera lätt skola undanröjas sedan förhållandet blifvit förändradt och handelsmonopolet upphäfdt? Den förutsättningen att Sverge icke kan .ha något intresse för öppnandet af handelsförbindelsen med Island torde äfven vara förhastad; tvertom ha vi hört att man ärnat från Sverges vestkust vid första öppet vatten sända flera fartyg till Island och dessa ha sålunda, så länge icke förhållandena blifvit till fullo ordnade, samma olägenhet af de ifråzavarande hindren som Bergensfartygen.